Shabalala mot justitieministern, Transvaal

Shabalala & Others mot Attorney-General of Transvaal and Another är ett viktigt mål i det sydafrikanska straffrättsliga förfarandet , där sökandena hade åtalats för att ställas inför rätta i en provinsiell avdelning anklagad för mord .

Före rättegången gjordes olika ansökningar till tingsrätten på uppdrag av sökandena, inklusive en ansökan om att de skulle få kopior av relevanta polishandlingar.

Domstolen avslog ansökningarna och ansåg att sökandena inte hade övertygat domstolen om att handlingarna "krävdes" av dem i den mening som avses i paragraf 23 i konstitutionen "för utövandet av någon av deras rättigheter till en rättvis rättegång " .

Det ansågs att vad en rättvis rättegång kan kräva beror på omständigheterna i varje särskilt fall och det ankommer på tingsrätten att utöva ett vederbörligt utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.

Domstolen ansåg att en tilltalad vanligen har rätt att få tillgång till handlingar i polisens handlingar som är befriande (eller som vid första påseende kan vara till hjälp för försvaret) om inte staten i mycket sällsynta fall kunde motivera avslag på sådan tillgång på grund av att det inte var motiverat för en rättvis rättegång.

Rätten till en rättvis rättegång skulle vanligtvis omfatta tillgång till vittnesförklaringar (oavsett om staten hade för avsikt att kalla sådana vittnen eller inte) och sådant av innehållet i en polishandling som var relevant för att göra det möjligt för en anklagad person att utöva denna rättighet. , men åklagaren skulle i ett särskilt fall kunna motivera nekandet av sådan tillgång med motiveringen att det inte var motiverat för en rättvis rättegång. Detta skulle bero på omständigheterna i varje enskilt fall.

Domstolen noterade att staten har rätt att motsätta sig ett anspråk från den anklagade om tillgång till en viss handling i polisdokumentet med motiveringen att sådan tillgång inte var motiverad i syfte att göra det möjligt för den anklagade att på ett korrekt sätt utöva sin rätt till en rättvis rättegång, eller på grund av att den hade anledning att tro att det fanns en rimlig risk för att tillgång till den aktuella handlingen skulle leda till att en uppgiftslämnares identitet eller statshemligheter avslöjas, eller på grund av att det förelåg en rimlig risk. att ett sådant avslöjande kan leda till skrämsel av vittnen eller på annat sätt skada rättvisans ändamål. I detta avseende har domstolen ett utrymme för skönsmässig bedömning.

Vidare har den tilltalade endast rätt att få tillgång till protokollet när utredningen är avslutad och han formellt åtalats. Detta löser problemet med att den anklagade eventuellt omintetgör utredningen.

När det gäller huruvida den tilltalade har rätt att förhöra ett statsvittne eller inte, ansåg domstolen att det inte finns någon allmän rättighet. Vittnet måste samtycka till detta; man får inte tvinga vittnet. Staten kan också insistera på att vara närvarande.

Vidare kan staten vägra att låta den tilltalade förhöra ett statsvittne och den tilltalade kan antingen acceptera detta eller ansöka hos domstolen för att avgöra frågan.

Anteckningar

• Shabalala and Others vs Attorney-General of Transvaal & another 1996 (1) SA 725 (Constitutional Court of South Africa). http://www.justice.gov.za/sca/judgments/sca_2010/sca10-008.pdf