Service Modeling Language

Service Modeling Language (SML) och Service Modeling Language Interchange Format ( SML-IF) är ett par XML -baserade specifikationer skapade av ledande IT- företag som definierar en uppsättning XML -instansdokumenttillägg för att uttrycka länkar mellan element, en uppsättning XML Schematillägg för att begränsa dessa länkar och ett sätt att associera Schematron- regler med globala elementdeklarationer, globala komplexa typdefinitioner och/eller modelldokument. SML- specifikationen definierar modellkoncept och SML-IF- specifikationen beskriver ett paketeringsformat för utbyte av SML-baserade modeller.

SML och SML-IF standardiserades i en W3C- arbetsgrupp som upprättats för att ta fram W3C-rekommendationer för Service Modeling Language genom att förfina medlemsinlämningen för "Service Modeling Language" (SML), som behandlar implementeringserfarenheter och feedback om specifikationerna. Inlämningen kom från en branschgrupp bestående av representanter från BEA Systems, BMC, CA, Cisco, Dell, EMC, HP, IBM, Intel, Microsoft och Sun Microsystems. De publicerades som W3C-rekommendationer den 12 maj 2009. På marknaden och i tillämpningen av leverantörer ses SML som en efterföljare/ersättning för tidigare utvecklade standarder som DCML och Microsofts (i efterhand) proprietära System Definition Model eller SDM. Se för en historiskt användbar relation mellan SDM och DCML, och för det gemensamma pressmeddelandet som tillkännager SML. I Microsoft-delen av den nämns uppföljarrollen till SDM.

Snabba formella fakta om SML

Service Modeling Language (SML) är ett språk för att bygga en rik uppsättning konstruktioner för att skapa och begränsa modeller av komplexa IT-tjänster och system. SML-baserade modeller kan inkludera information om konfiguration, driftsättning, övervakning, policy, hälsa, kapacitetsplanering, målområde, servicenivåavtal och så vidare.

En SML-modell är en uppsättning relaterade XML- dokument. En SML-modell skulle kunna innehålla information om delarna av en IT-tjänst, samt de begränsningar som varje del måste uppfylla för att IT-tjänsten ska fungera korrekt. Restriktioner fångas på två sätt:

XML Schema -dokument
begränsar strukturen och innehållet i XML-instansdokumenten i en modell. SML använder XML Schema 1.0, men tillåter även senare versioner. SML definierar också en uppsättning tillägg till XML Schema för att begränsa referenser och identitetsbegränsningar (nyckel, unika, ...) som gäller för uppsättningar av dokument.
Regeldokument
begränsar strukturen och innehållet i dokument i en modell. SML använder Schematron och XPath 1.0 för regler, men tillåter även senare versioner.

När en modell väl har definierats är en av de viktiga operationerna på modellen att fastställa dess giltighet. Detta innebär att kontrollera om alla modelldokument uppfyller XML-schemat och regeldokumentets begränsningar.

SML-baserade modeller

Modeller ger värde på flera viktiga sätt:

  1. Modeller fokuserar på att fånga alla oföränderliga aspekter av en tjänst/system som måste underhållas för att tjänsten/systemet ska fungera. De fångar så mycket detaljer som behövs, och inte mer.
  2. Modeller är enheter för kommunikation och samarbete mellan designers, implementerare, operatörer och användare; och kan enkelt delas, spåras och revisionskontrolleras. Detta är viktigt eftersom komplexa tjänster ofta byggs och underhålls av en mängd olika personer som spelar olika roller.
  3. Modeller driver modularitet , återanvändning och standardisering . De flesta verkliga komplexa tjänster och system är sammansatta av tillräckligt komplexa delar. Återanvändning och standardisering av tjänster/system och deras delar är en nyckelfaktor för att minska de totala produktions- och driftskostnaderna och för att öka tillförlitligheten.
  4. Modeller representerar en kraftfull mekanism för att validera ändringar innan ändringarna tillämpas på en tjänst/system. När ändringar sker i en tjänst/system som körs, kan de också valideras mot det avsedda tillståndet som beskrivs i modellen. Själva tjänsten/systemet och dess modell möjliggör tillsammans en självläkande tjänst/system – det yttersta målet. Modeller av en tjänst/system måste nödvändigtvis förbli frikopplade från den aktiva tjänsten/systemet för att skapa styrslingan.
  5. Modeller möjliggör ökad automatisering av förvaltningsuppgifter. Automationsanläggningar som exponeras av majoriteten av IT-tjänster/system idag skulle kunna drivas av programvara – inte människor – för tillförlitlig initial realisering av en tjänst/system såväl som för pågående livscykelhantering.

externa länkar