Say al-Bolti
| Say al-Bolti | |
|---|---|
| السيد البلطي | |
| Regisserad av | Tewfik Saleh |
| Skriven av |
Tewfik Saleh Saleh Morsi |
| Medverkande |
Ezzat El Alaili Mohammad Nouh Abdel Rahman Abou Zahra Soheir El-Morshidy Madiha Hamdi Nahed Samir Shafik Nour El Din Tawfiq al-Daqan Abdel Azim Abdel Haq Ibrahim Emara |
| Filmkonst | Wadid Sirry |
| Redigerad av |
Jamil Abdulaziz Marcel Saleh |
| Musik av |
Fouad el-Zahiri Abdel Azim Abdel Haq |
Produktionsbolag _ |
Mohamed Abdel Gawad Cinema Foundation Abdul Masih |
Utgivningsdatum |
|
Körtid |
115 |
| Land | Egypten |
| Språk | arabiska |
Sayed al-Bolti ( arabiska : السيد البلطي ) är en egyptisk film som släpptes 1969, regisserad och medskriven av Tewfik Saleh med manus och dialog av Saleh Morsi baserat på hans roman زقاق السيط البسيط البطيد الببيط البط , med Ezzat El Alaili och Soheir El-Morshidy i huvudrollerna och producerad av General Egyptian Film Organization. Händelserna i filmen utspelar sig på 1930-talet i en primitiv fiskeby där en rik invånares motorbåt hotar bybornas försörjning, inklusive den för den titulära Bolti-familjen ( البلطي , translittererad som sådan eller som Balti eller Balty eller Bolty , betyder " tilapia " " på arabiska).
Komplott
Händelser börjar hemma hos en fiskare som heter Sayed al-Bolti medan han är ute till havs. Mahmoud al-Bolti (Mohammad Nouh) flyr i protest mot sin lott i livet, jagad av Hanafi al-Bolti ( Ezzat El Alaili ) och Mahmouds pappa Muhammad al-Bolti (Ibrahim Emara. Hanafis mamma (Nahed Samir) tittar på utanför House och frågar "Var är du, Sayed al-Bolti." Hanafi, Sayeds son, ropar de ord han tänker på till sin frånvarande far: "Vad är din uppgift, Sayed? Solen har gått ner och tiden har gått upp som en trogen hund.” Rykten cirkulerar om att Sayed al-Bolti har blivit förförd och tillfångatagen av sjöjungfrur . Hans kollegor samlas för att bråka om aktier sinsemellan och med ägaren till charterbåtarna, Moallem Abdel-Mawgoud (Tawfiq al-Daqan), som småtidsfiskare anklagar för att förstöra sina försörjningsmöjligheter genom att tacka ja till ett erbjudande om att gå med i en stor utländsk fisketrålares besättning. I en nattbar som serverar det urgamla jästa veteölet känd som " bouza ", besöker han sin älskade dansare Kaydahm ( Fatma Ali ) ) och hans ägare och sångduettpartner Ibrahim Juma (Abdel Azim Abdel Haq). Samtidigt behandlar den äldre Hamouda al-Bolti (Shafik Nour El Din) sin astma med en läkare som heter Sayed Effendi (Abdel Rahman Abou Zahra), som är kär i Hanafis vackra syster Aisha (Madiha Hamdi) och bara stoppas från att gifta sig henne av hennes familjs fientlighet. Till slut blir Hanafi kär i Zoba (Soheir El-Morshidy), Hamoudas äldsta dotter.
Konflikten mellan det gamla och nya sättet puttrar när fiskarna slits mellan hoppet om Sayed al-Boltis återkomst på sin dhow och Mahmouds inbjudan att gå med Abdel-Mawgoud på trålaren. I den sista scenen ligger Mahmoud på däck och lägger fram följande klagomål från en av Sayeds inbitna sörjande: "Jag är rädd, Mahmoud, att du drömmer och bara tänker på drömmar." Mahmoud svarar att "alla söta saker i världen var en gång drömmar. Ingen föreställer sig ett behov om han inte kan uppnå det med den tro, beslutsamhet och tålamod som krävs. Med livslång uthållighet är ens största drömmar inom räckhåll.”
Kasta
- Ezzat El Alaili (Hanafi ibn Sayed al-Bolti)
- Soheir El-Morshidy (Zoba bint Hamouda al-Bolti)
- Mohammad Nouh (Mahmoud ibn Muhammad al-Bolti)
- Madiha Hamdi (Aisha bint Sayed al-Bolti, Hanafis syster)
- Tawfiq al-Daqan (Moallem Abdel-Mawgoud)
- Abdel Rahman Abou Zahra (Sayed Effendi, läkare)
- Abdul-Badi Al-Arabi (Sayed al-Balti)
- Nahed Samir (Hanafi al-Boltis mamma)
- Ibrahim Emara (Muhammad al-Balti, Mahmouds far)
- Abdel Azim Abdel Haq (Ibrahim Juma, ägare av krogen)
- Fatma Ali (Kaydahm)
- Shafik Nour El Din (Hamouda al-Bolti)
- Motawia Owaise (Salma al-Sayyad)
- Fattheia Aly (piga)
- Toson Moatamed (jägare)
- Leonie Lyon (yachtägare)
Produktion och mottagning
Tre filmer regisserade av Tawfiq Saleh visades i Egypten 1968 och 1969, inklusive The Rebels och Diary of a Country Prosecutor. Alla tre utspelar sig under monarkin , men Sayed al-Bolti passar perfekt in i sammanhanget med Egyptens nederlag i sexdagarskriget 1967. Saleh regisserade filmen bara tre månader efter juni 1967, men släppet sköts upp av censorer till 1969, till synes över en sorgeton som anses för känslig för stunden. De mest framträdande scenerna visar att Hanafis mamma säger "inget av detta skulle ha hänt om han var närvarande; var är du nu, Sayed?" medan han tittar mot havet och säger "Vad gör jag nu, Sayed, visa mig vägen som din son, far?" Denna ensamtalet avbryts av en bild av ett sandslott på stranden som sköljs bort i tidvattnet, vilket markerar Hanafis symboliska kärlek till det förflutna och fantasi gentemot Mahmouds flykt från far och familj till den "vida världen" som han uttrycker det, alltså framtiden och en snabbt föränderlig verklighet.
Filmkritikwebbplatsen Bidayyat skriver att "Saleh spelade in filmen i september 1967 , det vill säga tre månader efter sexdagarskriget." Det presumtiva försvinnandet av Sayed al-Balti lämnar honom en fallen legend, och Hanafi söker hägring för sin vägledning för att fylla sin fars skor eftersom "bördan är tung."
I en artikel i tidningen Asharq Al-Awsat skrivs följande sammanfattningsvis:
Det är en viktig film, inte nödvändigtvis för något politiskt perspektiv utan för den orubbliga skildringen av bondeklassen och dess oro. Varje social nyans av interaktionerna, små och stora, fångas av filmfotografen Wadid Sirrys användning av naturligt ljus [i motsats till strålkastarna och Hollywood-teknikerna som användes i den tidens vanliga egyptiska film].
Censur
Efter att ha kommit tillbaka från ett besök hos sin sörjande svärmor i Jordanien , återvände Tawfiq Saleh för att hitta många scener borttagna av censorerna. Enligt hans meddirektör Hashem El-Nahas:
Premiären var innan han kom tillbaka och blev ett fiasko. Jag grät nästan av ilska, och slutresultatet var något som Saleh själv skulle tycka var obegripligt.
Saleh rapporterade senare att han drog tillbaka den från några tidiga föreställningar när censorer kallade det "degenererat" för skådespelerskan Soheir El-Morshidy att raka sig upp till knäet.