Satyam Infoway Ltd. v. Sifynet Solutions Pvt. Ltd.
| Satyam Infoway Ltd. v. Sifynet Solutions Pvt. Ltd. | |
|---|---|
 | |
| Domstol | Indiens högsta domstol |
| Fullständigt ärendenamn | Satyam Infoway Ltd. v. Sifynet Solutions Pvt. Ltd. |
| Bestämt | 6 maj 2004 |
| Citat(er) | 2004 (3) AWC 2366 SC |
| Rättegångsutlåtanden | |
| Den indiska varumärkeslagen, 1999 är tillämplig på regleringen av domännamn | |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Ruma Paul, Venkatarama Reddy |
| Fall åsikter | |
| Beslut av | Ruma Paul |
Satyam Infoway Ltd. v. Sifynet Solutions Pvt. Ltd. var det första fallet som avgjordes av Indiens högsta domstol i frågan om domännamnsskydd och handlade om två företag som använde varianter av samma märke ("Sify") i sina respektive domännamn.
I målet uttalade högsta domstolen att den indiska varumärkeslagen från 1999 är tillämplig på regleringen av domännamn. Beslutet till förmån för Satyam Infoway grundades på domstolens iakttagelse att domännamn kan ha alla egenskaper hos varumärken. Domstolen övervägde den förvirring som kan resultera i marknaden på grund av användningen av identiska eller liknande domännamn. I en sådan situation, istället för att hänvisas till webbplatsen för den legitima ägaren av namnet, kan en användare omdirigeras till webbplatsen för en obehörig användare med ett liknande eller identiskt namn. Vid ankomsten till den obehöriga platsen kanske kunderna inte hittar de varor eller tjänster som vanligtvis förknippas med märket, och de kan förledas att tro att den legitima ägaren felaktigt framställer sina varor. Detta kan leda till att domännamnets ägare förlorar marknadsandelar och goodwill.
Fakta
Klaganden i Högsta domstolens talan, Satyam Infoway Ltd., hävdade att svaranden , Sifynet Solutions Pvt. Ltd., hade avsiktligt registrerat och drivit ett domännamn som liknade ett domännamn som ägdes av Satyam Infoway. Satyam Infoway hävdade att de 1999 hade registrerat flera domännamn som hänför sig till dess verksamhet: sifynet.com, sifymall.com, sifyrealestate.com, hos Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) och World Intellectual Property Organization (WIPO) ). Den hävdade att ordet " Sify " – som var en blandning av delar av dess företagsnamn "Satyam Infoway" – var en "fantasifull" term och att det ytterligare hade samlat på sig betydande goodwill på marknaden. Samtidigt hade Sifynet Solutions börjat använda ordet "Siffy" som en del av de domännamn under vilka det bedrev internetmarknadsföring (nämligen siffynet.com och siffynet.net), och påstod sig ha registrerat dem hos ICANN 2001.
Satyam Infoway påstod att Sifynet Solutions försökte släppa ut sina tjänster som de som tillhör Satyam Infoway genom att använda ett bedrägligt liknande ord som en del av sitt domännamn. Satyam Infoway hävdade att detta skulle orsaka förvirring hos de relevanta konsumenterna, som skulle misstaga Sifynet Solutions tjänster som tillhörande Satyam Infoway.
Sifynet Solutions hävdade att registreringen av ett domännamn till skillnad från ett varumärke inte ger en immateriell rättighet till namnet. Den hävdade att ett domännamn bara är en adress på datorn, vilket gör att kommunikation från konsumenterna kan nå ägaren av företaget, och ger inga jämförbara äganderätter till densamma.
Det var en lucka i Indiens lagar om immateriella rättigheter att det inte fanns några regler för att lösa tvister som rör domännamn. Medlemmar av internetgemenskapen bad därför domstolarna att tillämpa varumärkeslagstiftningen som ett effektivt sätt att lösa sina tvister. Högsta domstolen svarade och ansåg att domännamn kunde skyddas på ett adekvat sätt enligt doktrinen om övergång som hänvisas till i den indiska varumärkeslagen. Denna doktrin tillämpades för att lösa domännamnstvister i Rediff Communication Ltd. v. Cyberbooth & Anr. (AIR 2000 Bombay 27), Yahoo Inc. v. Akash OP Aurora [1999 PTC (19) 201], Acqua Minerals Ltd. v. Pramod Borse & Anr. [2001 PTC 619 (Del)], Dr. Reddy's Laboratories Ltd. mot Manu Kosuri [2001 PTC 859 (Del)]. Högsta domstolen i Satyam Infoway Ltd. v. Sifynet Solutions Pvt. Ltd., bekräftade lagen som fastställts av dessa olika High Courts, och fastställde en viss grad av säkerhet med avseende på lagen i denna omstridda sfär.
Stads civilrätt
Satyam Infoway väckte talan vid City Civil Court, Bangalore, och begärde ett tillfälligt föreläggande mot Sifynet Solutions. Domstolen gav Satyam Infoway fördel och beviljade det tillfälliga föreläggandet. Den uppgav att Satyam Infoway var den tidigare användaren av ordet "Sify", och att det hade fått enorm popularitet när det gäller försäljning av internet och datortjänster som säljs under detsamma. Den fann vidare att Sifynet Solutions domännamn var förvirrande likt det för Satyam Infoway, och skulle följaktligen skapa förvirring i allmänhetens medvetande med avseende på källan till tjänsterna.
Högsta domstolen
Sifynet Solutions överklagade till Karnataka High Court , som prövade fallet. Högsta domstolen grundade sitt beslut på en bedömning av var bekvämlighetsavvägningen låg. Högsta domstolen konstaterade att Sifynet Solutions redan hade investerat mycket i att säkra en kundbas för verksamheten (cirka 50 000 medlemmar), och skulle följaktligen drabbas av enorma svårigheter och irreparabel skada om domstolen fann Satyam Infoways fördel. Den noterade att den verksamhet som de två parterna var inblandade i var olikartade, och därför fanns det ingen möjlighet att kunderna skulle bli vilseledda av liknande domännamn. Dessutom, eftersom Satyam Infoway också hade det namnet att använda i handeln, ansåg High Court att det inte skulle orsaka dem betydande svårigheter att neka det tillfälliga föreläggandet.
högsta domstolen
Högsta domstolen, genom en bänk bestående av domarna Ruma Pal och P. Venkatarama Reddi, upphävde High Courts beslut och dömde till förmån för Satyam Infoway. Den förklarade att domännamn omfattas av det regelverk som tillämpas på varumärken (dvs. Trade Marks Act, 1999). Domstolen konstaterade att även om det inte finns någon lag i Indien som uttryckligen reglerar regimen för domännamn, utestänger detta tillstånd inte skyddet för domännamn inom ramen för varumärkeslagen. Sålunda fastslog domstolen att domännamn är skyddade enligt lagen om avgång enligt beskrivningen i varumärkeslagen.
För att komma fram till innehavet analogiserade Högsta domstolen domännamn till varumärken. Efter en utarbetning av avsnitten 2(zb), 2(m) och 2(z), konstaterade domstolen att ett domännamn i den samtida eran har utvecklats från en ren affärsadress till en företagsidentifierare. Därför är ett domännamn inte bara en portal för internetnavigering, utan också ett instrument som särskiljer och identifierar företagets varor eller tjänster, samtidigt som det tillhandahåller den specifika internetplatsen. Denna egenskap hos domännamn i modern tid gör att de kan liknas vid varumärken och samtidigt inkluderas i varumärkeslagens tillämpningsområde.
Försvinner
Rätten avgränsade de delar av en talan om bortgång som Satyam Infoway skulle behöva bevisa för att lyckas. För det första var Satyam Infoway tvungen att bevisa ackumulerad goodwill i namnet "Sify", så att det skulle vara uppenbart att konsumenterna associerade namnet "Sify" med de tjänster som Satyam Infoway erbjuder. Satyam Infoway löste denna börda genom att visa att namnet "Sify" hade fått ett enormt anseende på marknaden i samband med deras tjänster. Satyam Infoway hävdade att det hade 840 cyberkaféer, fem lakh (femhundratusen) abonnenter och 54 enheter med närvaro över hela Indien. Dessutom lade den fram bevis som tydde på att det var det första indiska internetföretaget som noterades på NASDAQ- börsen 1999, och att det hade spenderat en enorm summa pengar på detsamma. Den presenterade vidare flera tidningsartiklar som specifikt hade hänvisat till Satyam Infoway-företaget som "Sify", och ytterligare olika annonser som utvecklats för att marknadsföra deras tjänster som också tydligt hade hänvisat till Satyam Infoway som "Sify".
För det andra var Satyam Infoway tvungen att fastställa att Sifynet Solutions hade felaktigt framställt sina tjänster för konsumenterna, så att en risk för förvirring skapades i den konsumerande allmänhetens medvetande att tjänsterna som erbjuds av Sifynet Solutions tillhörde Satyam Infoway.
För det tredje krävdes Satyam Infoway att bevisa att en sannolikhet för förvirring i konsumenternas medvetande oundvikligen skulle bero på användningen av ett liknande domännamn av Sifynet Solutions, och vidare att sådan förvirring skulle orsaka skada för allmänheten och definitivt förlust mot Satyam Infoway. Den standard som tillämpades av domstolen för att bedöma sannolikheten för förväxling var den för en oförsiktig konsument av "genomsnittlig intelligens och ofullständigt minne". Domstolen uttryckte uppfattningen att på området för internettjänster kanske skillnaden i karaktären på tjänster som erbjuds av företag inte har någon större betydelse på grund av arbetssättet på internet. Domstolen diskuterade denna aspekt utförligt och förklarade att tillgängligheten av domännamn för ett brett spektrum av användare understryker poängen att likheter i domännamn skulle leda till förvirring och även mottagande av osökta tjänster.
Distinktion mellan varumärke och domännamn
Domstolen fortsatte med att skilja på karaktären av ett varumärke och ett domännamn. Den angav att distinktionen är viktig för att fastställa omfattningen av skyddet för rättigheterna för en ägare till någon av de två. Domstolen angav att de främst kan särskiljas utifrån arbetssättet. Även om ett varumärke vid registrering i ett visst land förvärvar rättigheter som är rent nationella till sin karaktär, kan driften av ett domännamn inte finnas i ett specifikt land. På grund av denna aspekt av domännamn uttryckte domstolen således åsikten att det skulle vara svårt att skydda dem effektivt enligt nationell lagstiftning. I detta avseende uttryckte domstolen att de internationella registrarerna, det vill säga WIPO och ICANN, hade tillhandahållit ett visst mått av effektivt skydd till domännamn.
Balans av bekvämlighet
Högsta domstolen var oense med High Court i frågan om var bekvämlighetsavvägningen låg. Domstolen konstaterade att ingen irreparabel skada skulle orsakas Sifynet Solutions genom att förbjuda honom att använda domännamnet. Den trodde istället att Satyam Infoway hade fått enorm goodwill förknippad med sin verksamhet, och att därför neka den att använda sitt domännamn skulle göra den orättvis.
Domstolen slog också fast att rätten att använda liknande domännamn inte kunde tilldelas båda parterna i lika mått, eftersom det efter bevis som lagts fram under förfarandet var rimligt att dra slutsatsen att Sifynet Solutions hade antagit Satyam Infoways varumärke med en oärlig avsikt att passera av sina tjänster som Satyam Infoways.
Senare utveckling
Även om beslutet uppskattades för den slutgiltighet det införde med avseende på lagen som reglerar domännamnstvister, kritiserades det också av vissa inom de juridiska kretsarna för att inte ha lagt märke till de betydande skillnaderna mellan varumärken och domännamn. Beslutet har också kritiserats för att man anser att varumärkeslagstiftningen inte är rustad för att hantera de otaliga tvister som uppstår inom domännamnsområdet. Vidare tror man också att även Information Technology Act, 2000, har misslyckats med att fylla i luckorna i varumärkeslagen med avseende på domännamn.
2004, The National Internet Exchange of India (NIXI), ett icke-vinstdrivande företag enligt Section 25 of Indian Companies Act 1956 främjat av Department of Information Technology (DIT) i samarbete med Internet Service Providers Association of India (ISPAI) ), fick ansvaret för att upprätta registret för .IN landskod för toppdomännamn (ccTLD). För detta kommer NIXI att skapa .IN Network Information Center (INNIC) för att fungera som ett register för .IN-domänen i Indien.
År 2005 kom NIXI/.IN Registry med .IN Domain Name Dispute Resolution Policy (INDRP), som avser lösning av domännamnstvister mellan varumärkesinnehavarna och .IN-domänregistranterna baserat på liknande principer som Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy . INDRP läser mycket tydligt under klausul 4 som: "Registranten är skyldig att underkasta sig ett obligatoriskt skiljeförfarande i händelse av att en klagande lämnar in ett klagomål till IN Registry, i enlighet med denna policy och reglerna därunder". Det vill säga, så snart du registrerar .IN-domännamnet blir du ansvarig enligt INDRP för alla klagomål som lämnas in mot domännamnet. INDRP-förfaranden genomförs i enlighet med IN Domain Name Dispute Policy, INDRP Rules of Procedure och Arbitration and Conciliation Act, 1996. Där panelmedlemmen (i UDRP) hänvisas till som en skiljeman enligt INDRP-policyn.