Ridtrappa
En ryttartrappa eller ryttaretrappa är en mycket svagt sluttande trappa som kan förhandlas fram av hästar. Dess ursprung kan ses i muletrapporna i brant terräng i öppet land.
Används i interiöra rum
Dess designprinciper hittade sin väg från vägbyggen till byggnadsarkitektur . Här var en ryttartrappa en spiralformad , krökt eller upprepat avbruten ramp inom byggnader, som hade ett svagt sluttande och halkfritt golv, antingen slätt eller ofta delad av tvärgående åsar. Denna typ av ramp förekommer i tornen på kyrkor, slott, befästningar och palats samt i arkitekturen hos andra byggnader inom befästningsvillor och palats.
Representation
Från 1400-talet byggdes imponerande ryttartrappor i adelns ståtliga hem. Dessa trappor gjorde det möjligt för ryttare att nå övervåningen till häst. Ridtrappan som leder till Vladislavhallen i Pragborgen , som byggdes omkring 1500, är ett av de äldsta kända exemplen.
Andra ryttartrappor finns:
- i Château d'Amboise har Tour de Minimes och Tour Heurtault båda ryttartrappor
- i det gamla palatset i Bayreuth
- i Berliner Stadtschloss (reven 1950)
- i Ehrenburg i Brodenbach vid Mosel
- i Stallhof i Dresden
- i Schloss Riedegg i Gallneukirchen
- i Landshut town residenz
- i citadellet i Spandau
- i det gamla palatset i Stuttgart
Steglösa ridramper
Ibland byggdes ramper utan några egentliga steg, vilket gjorde det möjligt för hästar att dra en vagn eller vagn uppför sluttningen. Det finns exempel i Venedig ( St Mark's Campanile ), Genève (stadshuset) och Köpenhamn ( Runda tornet ).
Galleri
Muletrappa i Thessalonikis vita torn
Ridtrappa utanför Schloss Klippenstein, Radeberg
Ridtrappa utanför slottet Bojnice , Slovakien
Steglös ramp i Rundetornet i Köpenhamn (1642)
Ridtrappa i Old Castle (Stuttgart)
Se även
- ^ Roswitha Beyer: Eselstreppe , i: Reallexikon zur Deutschen Kunstgeschichte , Vol. 6, 1968, Cols. 21–22