Ramsey RUFC

Ramsey Rugby Club

Fullständiga namn	Ramsey Rugby Union Football Club
Union	Cheshire RFU
Smeknamn)	Ramsey Rugby Club
Plats	Ramsey, Isle of Man
Grunder)	Mooragh Park
Ordförande	Billy Kneale
President	Robert Jelski
Kapten(er)	Matthew Meechan
Liga(er)	Lancs/Cheshire Division 1
2019–20	8:a (nedflyttad till Lancs/Cheshire Division 2 ) Home Strip

Ramsey Rugby Club är ett rugbyunionslag baserat i Ramsey, Isle of Man . Fram till slutet av säsongen 2019/20 spelade klubbens First XV i engelska Clubs Championship. Ligastrukturen på nivåerna 8 och 9 upplöstes i mars 2020 och lämnade Ramsey begränsad till enbart Isle of Man inhemsk rugby.

Klubben driver två seniora herrlag. Första XV och andra XV kända för insiders som The Mighty Blues. Klubben driver också en juniorsektion catering från U6 till U16 och inkluderar två flickgrupper.

Klubbens historia

För länge sedan i en galax långt borta fanns det en liten skola, i en liten stad på en liten ö med en grupp skolpojkar som inte hade något gemensamt än en smak för öl och ett tycke för konstigt formade bollar. Det var från denna ödmjuka början som Ramsey Rugby Union Football Club föddes.

Under expertledning av Graham Atkinson och Peter Hooson-Owen introducerades Rugby Union som en läroplanssport vid Ramsey Grammar School i mitten av 1970-talet. Både Graham och Peter spelade för Douglas Rugby Club vid den tiden och var angelägna om att dela med sig av sina kunskaper till en ivrig norrländsk publik.

Rugby var en framgång i skolan och när de första grupperna elever började lämna utbildningssystemet fann de att det inte fanns någonstans att spela i Ramsey och norr. Det fanns klubbar i Peel, Douglas och Ronaldsway, men ingen annanstans. Beslutet att bilda ett lag var lätt att ta och i slutet av 1970-talet tog det första Ramsey-laget fältet. Matchen spelades mot Douglas och vi vann!! Poängen och andra sådana detaljer har gått förlorade i tidens dimmor, men Victor Ferreira gjorde tydligen det vinnande försöket under pinnarna i skolans ände av backplanen på Grammar School.

I de första dagarna lånades kit liksom den udda spelaren som behövdes för att göra upp siffrorna. Klubben deltog i de stora Douglas påskfestivalerna samt spelade vänskapsmatcher mot de lokala sidorna. Sidan bestod huvudsakligen av ungdomar som var ganska nya inom sporten så det var inte en stor överraskning att konstatera att nederlag var vanliga och ofta tunga. I själva verket var resultaten ibland så dåliga att det föreslogs att vika klubban. De tidiga diehards hade dock inget av detta och bra eller dåligt, rätt eller fel, vinna eller förlora klubben fortsatte och den 1 december 1982 blev slutligen medlem i RFU.

1980-talets RFU-medlemskap innebar ett erkännande. Klubben var listad i RFU Club-katalogen och kontaktuppgifter var omedelbart tillgängliga för klubbar runt om i England. Som fullvärdig medlem hade Ramsey också rätt till omröstning vid RFU-möten och tilldelning av internationella biljetter. RFU-medlemskapet för också med sig vissa skyldigheter. Färger behövdes; spelarförsäkring, subs måste betalas inte bara till Twickenham utan också till Cheshire RFU och en mängd andra bitar av adminarbete som dyker upp så fort en klubb blir officiell.

Det var under denna period som klubben utsåg sin första heltidsfunktionär i den ganska stora formen av Bryan "Doobie" Strickett. Doobie var faktiskt inte heltid som sådan, men efter att ett ryggproblem avslutade hans spelarkarriär, investerade han så mycket av sin personliga tid i klubbarbete att han lika gärna kan ha varit heltid. Doobie var klubbsekreterare och han använde denna roll för att engagera sig i så mycket av klubbens verksamhet som han kunde. Han bokade banor, organiserade domare, hjälpte till på träningar, samlade in subs, agerade touchdomare och svampman. Han förde register, fotografier och pressklipp. Han organiserade klubbens middagar, juldiskot, han förde protokoll från möten, han beställde kit och han tog hand om all klubbkorrespondens och representerade Ramsey på Isle of Man Federation of Rugby Clubs. Om någon någonsin förtjänade titeln Mr Ramsey Rugby på 1980-talet var det Doobie. Utan den ansträngning han lagt ner under dessa tidiga år skulle klubben inte vara den framgång den är nu.

Klubben spelade till en början i vad som var känt som "The Second Team Shield", men när 1980-talet närmade sig sitt slut växte ytterligare en ny klubb upp på ön (Southern Nomads) en sponsor hittades för tävlingen och en formell inhemsk liga bildades. Castletown Ales Manx Shield som den var känd då spelades på ungefär samma sätt som nu. Alla spelar mot varandra hemma och borta och vinnaren är det lag med flest poäng i slutet av det hela. Den nya klubben Southern Nomads vann den första Manx Shield 1987/88 och Ramsey fick den 1988/89 för att visa att beslutet att fortsätta spela var bra. 1988 gjorde klubben också sin första Tour som gick till Peebles i de skotska gränserna.

1990-talet The Manx Shield dominerades av Vagabonds B i början av 1990-talet. Ramsey var precis bakom dem och rivaliteten var ganska hård på planen (och utanför den också ibland). Matcherna mellan de två var väldigt täta, ofta avgjordes med en enda straff och detta tjänade bara till att intensifiera rivaliteten. I maj 1994 fattade dock klubbens årliga bolagsstämma ett beslut som var att förändra klubbens förmögenhet på planen och kickstarta en helt ny fas av inhemsk dominans för Ramsey. Vad bestämde de sig för? Jag hör dig gråta, ja, de gjorde Alf Cannan till kapten.

Under Alfs ledning tog Ramsey Manx Shield 1994/95 och igen 1995/96. Vi vann även skölden 1996/97, 1998/99, 1999/00, 2000/01, 2001/02, 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2006/07 i en period av dominans som såg klubben växa ur den inhemska konkurrensen.

Ett annat landmärke på 1990-talet var introduktionen av ett andra lag. Shield-framgången i slutet av 80-talet såg en stor tillströmning av nya spelare till klubben och så småningom var det alldeles för många för att försöka passa in i ett lag. Sekunderna tävlade i skölden tillsammans med de första och även om de inte var lika framgångsrika visade andralaget sig vara en utmärkt grogrund för framtida förstalagsspelare.

Den sista stora utvecklingen på 1990-talet var Mooragh Project. Efter mycket själsrannsakan bestämde sig klubben för att inleda en planutveckling på Mooragh. Mycket insamling hade gjorts för detta, men trots detta tog projektet nästan varje krona vi hade och bara för Ramsey Town Commissioners som vägde in med £5000 skulle vi ha varit på våra överdelar. Tack och lov var pitchprojektet en stor framgång. Ytan är utmärkt för att springa rugby och dräneringen är oöverträffad. Sedan planen öppnades 1996 har vi förlorat väldigt få matcher på grund av dåligt väder. På den tiden kostade det cirka 35 000 pund, vilket nu verkar vara väl använda pengar.

Noughties och bortom The Shield har blivit Ramseys egendom mer eller mindre och medan en liten nedgång i spelsiffror fick oss att släppa det andra laget bildade vi en allians med Southern Nomads och lanserade norra spanjorerna. Den här lösa föreningen gjorde att vi kunde fortsätta att blodsätta nya spelare tills vi var starka nog att stå på egna ben igen. Spanjorernas sista match såg dem lyfta Shimmin Wilson Manx Bowl i slutet av 2006/07. Vi är nu tillbaka upp till 2 egna lag och har måttlig framgång både på och utanför ön.

Den överlägset största utvecklingen på 2000-talet hittills har varit att bygga vårt eget klubbhus. Detta projekt drevs av Garry Vernon och Sally Mason och finansierades av vår egen insamling av pengar, ett räntefritt lån från RFU och Sports Council & Lottery Grants. Byggnaden öppnade i december 2003 och har fått stor användning av både klubben och medlemmar i det lokala samhället.

Tack till många människor för denna avgörande utveckling för klubben och det finns för många att nämna här. Ett särskilt tack riktas dock till vår representant vid RFU, den avlidne Mike Lord, för allt stöd han gav oss i maktens korridorer och även till den avlidne Eric Quinn, vars företag E&E Construction utförde byggnadsarbetet.

Cheshire Cup och Plate Med framgången på ön på 1990-talet var det rätt tid att försöka bygga en del utanför ön och klubben gick med i Cheshire Cup för första gången. Vi förlorade borta mot Shell Stanlow (nu Ellesmere Port) och Old Anselmians men till slut fick vi några vinster också. Port Sunlight, Wallasey, Parkonians, Helsby och Runcorn kraschade alla ur tävlingen mot icke-ligan Ramsey i något skede och vi har också gett större klubbar massor av skräck på vägen.

Under de senaste åren har dock omorganiseringen av länstävlingarna sett att vårt bidrag endast har begränsats till Cheshire Plate. Bygget av en bar och klubbhus har inneburit att vi kan spela våra hemmamatcher hemma och använda barintäkterna för att hjälpa till med resekostnaderna som vi måste betala. För er som inte vet måste manxsidan stå för resekostnaderna för den brittiska sidan. Av denna anledning har vi inte kommit in på många år.

Ramsey Juniors I början av 2000-talet blev det uppenbart att vi behövde bli mer proaktiva i spelarrekryteringen. Vi hade och har fortfarande en fantastisk match att vara involverad i både på och utanför planen men vi gjorde ingenting för att marknadsföra det.

Klubbtränaren Gareth Hinge MBE tillsammans med ett engagerat gäng volontärer tog tjuren vid hornen. Tränarkvalifikationer erhölls och kontakter knöts med lokala skolor och vi började föra rugby till norr. Vår juniorsektion bildades och vi ser nu frukterna av allt detta hårda arbete med juniorer som tar steget till våra seniorlag.

Deras finaste timme? Inget resumé av klubbens historia skulle vara komplett utan ett omnämnande av Manx Cup. Cupen hade varit Douglas och Vagabonds exklusiva egendom under en lång lång tid. Lottningen var seedad varje år och vi föll alltid vid semifinalen när vi mötte ligalagen. Allt detta förändrades 1995 när en semifinalseger mot Douglas satte oss i finalen. Vi var ute muskulerade av Vagabonds 1995 och igen säsongen därpå. En tredje final i rad uteslöts 1997 när MRFU tilldelade en oavgjord semi till Douglas-året och upploppet verkade nästan över.......fram till 2001.

Vi slog Nomads med 63–0 i den inledande omgången och fortsatte med att möta Vagabonds i semifinalen. Vi förlorade med 18–13 på Mooragh men MRFU beordrade att spelet skulle spelas om efter att Vagabonds ställt upp otillåtna spelare. De kunde inte följa reprisordern och vår plats i finalen var säkrad.

Finalen mot Douglas var den 5 maj 2001 och ett försök av ordförande Billy Kneale såg oss pressa ut Douglas 20–15 på en magisk eftermiddag där skepparen Mike Caine lyfte Cupen för att göra Ramsey till det första och enda laget som gjorde Manx Double.

För protokollet var laget den dagen Simon Mason, Billy Kneale, Chris Melvin, Darren Ideson, Tynan Pritchard, Mike Caine, Will Moffatt, Mark Corkill, Geoff Quayle, Matt Moffatt, Aneurin Pritchard, Gareth Hinge MBE, Garry Vernon, Myles Ellis , Dave Harding, Mickey Melvin, Chris Penketh, Matt Livesey, Jason Walker, Andy Gale och Rupert Leaton.

Ligaåren Efter flera säsonger av kämpande med inhemska matcher släpptes klubben äntligen in i det engelska klubbmästerskapet 2008 och detaljer om det finns nedan.

Högsta betyg

Klubbens första framgång var att vinna Shimmin Wilson Manx Shield säsongen 1988/89. Den återtog skölden 1994/95, 1995/96, 1996/97, 1998/99 och 1999/00. Under säsongen 2000/01 fullbordade Ramsey sin största prestation genom att vinna den inhemska dubbeln av Shimmin Wilson Manx Shield och Dorchester Maritime Manx Cup. Klubben vann även skölden 2001/02, 2002/03, 2004/05, 2006/07 och 2007/08. Under 2006/07 fullbordade Ramsey ytterligare en dubbel och vann den första Shimmin Wilson Manx Trophy. Klubbens andralag vann även Shimmin Wilson Manx Bowl 2005/06 och 2014/15. Den sistnämnda kallades "Ballafletchers mirakel och sägs ha gjorts till en Hollywood-film med Vin Diesel i huvudrollen som skepparen Gareth Hinge.

Efter den konsekventa inhemska framgången släpptes klubben in i det engelska klubbmästerskapet 2008/09. Ramsey spelade sin första match någonsin i South Lancashire/Cheshire Division 4 i det engelska ligasystemet den 13 september 2008 borta mot Linley & Kidsgrove RUFC. Försök från Shaun Wyllie och Fintan Cummins säkerställde Ramsey en 14–5-seger.

2003 slutförde Ramsey bygget av sitt klubbhus i The Mooragh Park i Ramsey. Under 2013 förbättrade klubben sina faciliteter med installation av matchande standardstrålkastare.

Lagprestation

Säsongen 2008/09

Ramsey slutade 2:a i ligan och flyttades därför upp till South Lancs/Cheshire Division 3.

Säsongen 2009/10

Ramsey toppade tabellen under stora delar av säsongen men successiva förluster mot Holmes Chapel och Prenton gjorde att klubben behövde vinna sina två senaste matcher för att bli uppflyttad. De uppnådde detta och säkrade uppflyttning med en 43–3-seger borta på Ellesmere Port.

Säsongen 2010/11

Ramsey kämpade lite i den nya ligan (South Lancashire/Cheshire Division 2) och slutade på en lägre mitten av tabellen.

Säsongen 2011/12

Vagabonds degradering föregående säsong såg alla tre Manx-klubbarna tävla i samma division. Ramsey uppnådde återigen en säker nedre mitten av tabellen.

Säsongen 2012/13

För första gången i klubbens historia slog Ramsey Vagabonds i en tävlingsmatch – inte bara en utan tre gånger. En Andy Cleator-omvandling förseglade affären på Ballafletcher medan Ramsey i returen vann mer bekvämt. Ramsey slog även Vagabonds i semifinalen i Manx Cup. Ramsey förlorade dock cupfinalen mot Douglas och undvek med nöd och näppe nedflyttning från ligan.

Säsongen 2013/14

Efter att ha kämpat hela säsongen i South Lancashire/Cheshire Division 2, gick klubben in i den sista matchen och behövde en bonuspoängsvinst mot mästerskapsutmanaren Bowdon för att undvika nedflyttning. De misslyckades och degraderades till South Lancashire/Cheshire Division 3. I Manx Cup slogs de med 48-0 av Douglas i semifinalen. Det andra laget ("The Mighty Blues") vann Shimmin Wilson Manx Bowl och slog Emerging Nomads med 43–5 i finalen.

Säsongen 2014/15

Ramsey var på väg mot befordran fram till början av mars . En chockförlust på bortaplan mot Knutsford tog säsongen till en spikrande avslutning, men en 59–20-seger borta på Capenhurst räckte för att ta den andra uppflyttningsplatsen. Men det skedde en omstrukturering av RFU-ligan och Ramsey flyttade in i en ny ligamärkt Cheshire South. En 32–3 hemmaförlust mot Douglas satte även Ramsey ur Manx Cup. Inhemskt slutade The Mighty Blues fyra i Manx Shield, men lyfte Manx Bowl i en episk match mot Emerging Nomads och vann i förlängning. Blues slutade också tvåa i Manx Plate.

Säsongen 2015/16

Cheshire South visade sig vara en blandad säck, med bra tävlingsmatcher på det hela taget, men en och annan missmatch. Det var en hårdare tävling än säsongen innan, och Ramsey slet undan och slutade till slut åtta. I slutet av säsongen övergavs dock den experimentella omstruktureringen och Cheshire South slogs samman med Cheshire West och delades sedan upp i South Lancs/Cheshire Division 2 & 3. Ramsey missade precis klippet och föll in i Division 3. En Manx Cup finalen på Mooragh såg en stötfångare publik och ett tungt nederlag mot Douglas. Blues gjorde ett stort skifte för att sluta tvåa i Manx Shield och blev tvåa igen i Manx Plate.

Säsongen 2016/17

South Lancs/Cheshire Division 3 var en annan blandad väska, med Aspull den dominerande sidan. Ramsey gjorde en förbättrad prestation och slutade femma. Manx Cup gick dock inte så bra och de förlorade med 10–5 borta mot Southern Nomads. Inrikes slutade "The Mighty Blues" trea i Manx Shield. En 20–12-förlust av Douglas B var en besvikelse, eftersom en vinst skulle ha satt Blues in i ett slutspel med Nomads.

Säsongen 2017/18

Ännu en säsong, ytterligare en omstrukturering av ligan. Den här gången var det hemskt. Ligan var uppdelad i två systerligor med tio respektive nio lag. Matcher spelades hemma och borta, där de fem bästa och de fyra bästa från varje liga sedan delade upp sig i en andra liga där varje sida bara spelade mot varandra en gång. Ramsey kom till topp fem men förlorade alla sina bortamatcher och slutade fyra i sekundärligan. Klubben bjöds dock in att spela i RFU National Vase. Ett villkor för tillträde var att spela alla hemmamatcher inom grevskapet Cheshire, men det fanns ingen finansiering tillgänglig för resor. Klubben bestämde sig för att engagera sig och efter att ha slagit Creighton och Liverpool University i Pool-stadierna gick de till kvartsfinal och förlorade borta mot slutvinnarna Otliensians. Vasen betydde ingen plats i kalendern för Manx Cup. På hemmaplan gick det inte så bra för Blues och slutade 6:a i skölden.

Säsongen 2018/19

Den oundvikliga omstruktureringen av ligan hände, främst på grund av ett internt inbördeskrig i Northern Division av RFU som resulterade i att 22 Lancs-klubbar drog sig ur det engelska klubbmästerskapet. Ramsey slogs in i Lancs/Cheshire Division 3. Klubben ledde ganska mycket från start till mål och avslutade så småningom sin första ligatitel den 6 april 2019 genom att slå Old Bedians med 34–14 på Mooragh Park. Säsongen var också anmärkningsvärd för den långvarige spelaren John F Watling, som tog upp sitt 200:e ligaframträdande. John spelade i den allra första ligamatchen på Linley redan 2008. Bland alla seriedrama kvalificerade sig klubben även till finalen i en ny Manx Cup-tävling. Blues startade långsamt men förbättrades snabbt, främst på grund av en tillströmning av 17-åringar från Ramseys junioruppsättning. Även U14 kvalificerade sig till finalen i Cheshire Vase-tävlingen.

Säsongen 2019/20

Detta började dåligt och blev successivt värre. Ett antal spelare från den vinnande sidan drog sig antingen i pension eller lämnade vilket lämnade ett stort hål i First XV. Upp klev en grupp på sjutton åringar från Mighty Blues och även om de saknade erfarenhet hade de påsar av engagemang. Resultaten var inte bra och höjdpunkten var oavgjort hemma mot Garstang. Nedflyttning bekräftades långt innan covid blev ett problem. För att göra saken värre höjde det interna inbördeskriget som hade plågat Northern Division sitt huvud och en stor grupp Lancashire-klubbar lämnade ECC. Det fanns därför inget kvar för Ramsey annat än de inhemska IOM-ligorna. Om det inte var illa nog, skar RFU ner resebudgeten så även om det fanns en liga skulle Ramsey bli prissatt ur den. Sedan, för att isa kakan, uppstod en intern oljeläcka i klubbhuset som har gjort baren och köket oanvändbara sedan den 25 mars 2020. Det fanns dock en del ljus bland allt mörker.

När IOM låstes för covid, bestämde Gareth Hinge MBE och Dave Harding att de ville hjälpa de människor i samhället som skyddade. De skapade ett nätverk av klubbmedlemmar som täcker sina egna lokalområden runt om i norr. De gjorde en broschyr och började sedan shoppa, hundpromenera, samla in recept och mycket mer. Gareth kopplade sedan sin tjänst till IOM Foodbank och gjorde omklädningsrummen till enorma skafferi. Han kopplade också till IOM Creameries och Ramsey Bakery för att skapa Ramsey Rugby Clubs hemleveranser av färska mejeriprodukter och bröd. Verket som presenterades i lokalpress, RFU-sidor och Gareth Hinge MBE hedrades i Queens Birthday Honours-lista för sitt arbete. Berättelsen om Ramseys svar på covid kommer att göras till en storfilm i Hollywood med Bruce Willis på rad för att spela Hinge. Bob Hoskins död betyder att castingteamet fortfarande letar efter någon att spela Dave Harding.

Säsongen 2020/21

Isle of Man kom ur covid-låsningen i mitten av juni 2020 och under 6 månader återgick livet till det normala (ish). Med all ECC-rugby inställd på grund av antingen covid eller "Lancashire"-problemet, gick Ramsey in i IOM:s inhemska tävlingar. För att försöka blanda ihop det lite hölls några veckors regionala vänskapsmatcher på nord–syd/öst/västbasis med skiljelinjen där skepparen Eddie Lord och bröderna Kneale alla spelade för väst. När dessa matcher hade skickats startade de riktiga tävlingarna och Ramsey spelade i en femlagsliga med Douglas 1, Douglas 2, Vagabonds 1 och Southern Nomads 1. Matchen vanns av Douglas 1 och Ramsey-höjdpunkten slog mästarna i finalen spel. The Blues spelade i en liknande match och efter att ha förlorat sin första match, satte de ihop en nio matcher obesegrade löpning och missade precis när de förlorade den avgörande matchen mot Vagas 2. Covid slog sedan till igen och en rad ytterligare lockdowns minskade allt ytterligare konkurrens.

Klubbfärger

Ramsey spelade initialt i gula tröjor innan han antog röda och svarta ringar. I slutet av 1980-talet introducerades en färgbyte med en mörkblå/ljusblå kvartsdesign som användes av den andra XV. Olika designförändringar har ägt rum, den viktigaste är introduktionen av en röd och blå design för säsongen 2012/13 som en del av ett nytt sponsringsavtal med Ramsey Bakery Limited. Klubben beslutade dock att återgå till röda och svarta ringar från början av säsongen 2016/17

Den 1 september 2016 är spelremsan

Första 15 röda och svarta band, svarta shorts & röda och svarta strumpor.

Andra 15 Mörka och ljusblåa bågar, svarta shorts och mörka & ljusblå strumpor.

Klubb ära

1:a XV

• Shimmin Wilson Manx Shield-vinnare (12): 1989, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2005, 2007, 2008
• Vinnare av Dorchester Maritime Manx Cup: 2001
• Vinnare av Shimmin Wilson Manx Bowl: 2006
• Vinnare av Shimmin Wilson Manx Trophy: 2007
• Lancs/Cheshire Division 3 mästare: 2018–19

2:a XV

• Vinnare av Shimmin Wilson Manx Bowl (2): 2014, 2015

Se även

• Rugbyunion på Isle of Man
• Isle of Man Sport
• Castletown Rugby Club
• Douglas Rugby Club
• Southern Nomads Rugby Club
• Vagabonds Rugby Club
• Western Vikings Rugby Club

externa länkar

• Ramsey Rugby Clubs officiella hemsida