Prisoner of Love (bok)
.jpg)
Kärlekens fånge är Jean Genets sista bok, som publicerades postumt från manuskript som han arbetade på vid tiden för sin död. Under sin franska titel, Un Captif Amoureux , publicerades boken först i Paris av Gallimard i maj 1986. Översatt till engelska av Barbara Bray och med en inledning av Edmund White publicerades den av Picador . Prisoner of Love publicerades därefter 2003 av New York Review Books . med en ny lång introduktion av Ahdaf Soueif .
Boken är en memoarbok av Genets möten med palestinska krigare och Black Panthers . Från och med 1970 hade han tillbringat två år i de palestinska flyktinglägren i Jordanien . När han besökte Beirut i september 1982 befann han sig mitt i den israeliska invasionen av staden. Han var en av de första utlänningarna som gick in i Shatilas flyktingläger efter massakern på hundratals av dess invånare.
Reception
Enligt Edmund White , "För en bok om en av de mest ideologiskt upphettade konflikterna i modern tid är Prisoner of Love märkligt cool och opolemisk." Som beskrivs av Publishers Weekly , "Delvis antisionistiskt traktat, delvis memoar och filosofisk diskurs, är denna ohämmade kaskad av bilder och associationer mindre ett politiskt dokument än en karta över Genets mentala landskap." Edward Said i The Observer kallade den "en av de märkligaste och mest extraordinära böckerna under årtiondet", och Washington Post Book World- recensionen sa: "Skriven med smärtans stålspets är den en produkt av lång inkubation, öm och filosofisk och nästan Proustian." För Los Angeles Reader är det "Ett obestridligt mästerverk, skrivet med säkerhet och den fina vita värmen av livslångt raseri."
Scenanpassning
1995 Prisoner of Love sattes upp som ett performanceverk av JoAnne Akalaitis vid New York Theatre Workshop från 12 maj till 25 juni 1995, med ett originalmusik komponerat av Philip Glass .
externa länkar
- Martin Kramer, "Hatets fånge: Jean Genet och Palestina" . Recension av Edmund White, Genet: A Biography , publicerad i Commentary , juli 1994, s. 46–49.