Pierre de Bréauté

Pierre de Bréauté
Battle of Breaute and Lekkerbeetje.jpg
Slaget vid Lekkerbeetje (5 februari 1600), graverad av Joannes Doetecum II efter Sebastian Vrancx , utgiven av Claes Jansz. Visscher II (1631). Pierre de Bréauté visas remonterande i den högra bakgrunden.
Född 1580
dog
5 februari 1600 Vught
Begravd
Trohet Nederländska republiken
Slag/krig Slaget vid Lekkerbeetje

Piere de Bréauté , herre av Bréauté (1580–1600) var en adelsman från Normandie som dog vid 19 års ålder som kavallerikapten i den holländska republikens tjänst , i en kavallerieduell känd som slaget vid Lekkerbeetje .

Vintern 1599–1600, en paus i kampanjsäsongen, tog trupper från Flanderns armé in i garnison i 's-Hertogenbosch en fransk fånge, en kavalleri-löjtnant i republikens tjänst. När fången skrev till sin kapten, Pierre de Bréauté, och bad att pengar skulle skickas för att lösa honom, svarade Bréauté att han borde skämmas över att ha blivit tillfångatagen, eftersom någon av hans män borde vara värd två av fienden. Den holländska kavalleri-löjtnanten Gerard Abrahams , som hörde om brevets innehåll, utmanade Bréauté att möta honom på Vught Heath med lika många för att sätta hans skryt på prov.

De två officerarna fick tillstånd från sina befälhavare, och striden ägde rum den 5 februari 1600. Abrahams var den första offrade, som sköts genom halsen av Bréauté i den första laddningen, och hans bror dog också i mötet. Bréauté fick sin häst skjuten under sig två gånger, blev sårad och fången. Han dödades kallblodigt, tre kvart efter att ha blivit tillfångatagen, som hämnd för bröderna Abrahams död.

Bréauté begravdes i Néville den 8 mars 1600. Ett lovtal riktat till hans hustru, Charlotte de Harlay, och hans mor, Susanne de Monchy–Senarpont, publicerades som Deux consolations de M. Jean de Rouen, aux deux très-sages et très-vertueuses Dames de Bréauté, mère et femme. Sur l'assassin, fait nouvellement, de sang froit, a leur fils et mari, le jeune Seigneur de Bréauté (Paris, Philippe du Pré, 1600). Han hade gift sig med Charlotte de Harlay den 17 december 1596.