Phanaroea

Det var till stor del i Lycus- och Irisdalarna som det ekonomiska livet i inre Pontus koncentrerades. De slätter, genom vilka dessa floder rinner, stiga "som terrasser den ena över den andra", åtnjuta fördelarna med ett milt klimat och en bördig jordmån och producerade så rika skördar av spannmål och frukt; och genom dem ledde motorvägarna som förband denna avlägsna del av Mindre Asien med öst och väst. Den mest bördiga av alla var Phanaroea.... Denna "Pontus trädgård" var rik på oliver och vinrankor och "besittade alla andra goda egenskaper."

—David Magie

Phanaroea -slätten (Φανάροια), den moderna Erbaa-slätten ( Erbaa Ovası ), är en slätt som ligger mestadels i Erbaa - distriktet i Tokat-provinsen i Svartahavsregionen i Turkiet . Den löper öst-väst i omkring 60 kilometer (37 mi), längs Kelkitfloden ( forntida Lykos ) i en dal som skapas av North Anatolian Fault . Den har en maximal bredd på 8 kilometer (5,0 mi). Yeşilırmak (forntida Iris ) löper längs dess västra kant och förenas av Kelkit i det nordvästra hörnet av slätten . Dess höjd varierar från cirka 200–260 m. Niksarslätten vara en del av Phanaroea.

På 1900-talet producerade den spannmål, frukt, grönsaker, tobak, ris och opiumvallmo.

Den antika staden Eupatoria låg nära sammanflödet av de två floderna. Den antika staden Cabira låg troligen på Niksarslätten.

Strabo beskriver Phanaroea som rik på oliver och vinstockar och med den bästa jorden i Pontus .

Se även

• Jordbävningen i Niksar–Erbaa 1942