Pendel skiljedom

Pendelskiljedom , även känd som slutligt erbjudande skiljedom (eller "FOA") eller baseball skiljedom , är en typ av intresse skiljedom där skiljemannen väljer ett av parternas förslag i varje (eller kanske alla) omtvistade frågor. Till exempel, vid kollektiva förhandlingar på arbetsmarknaden kan ett fackförbund kräva en löneökning på 7 % och ledningen kan erbjuda 3 %. Skiljemannens beslut måste välja mellan att ge en höjning på 3 % eller 7 %. Detta förfarande står i motsats till konventionellt skiljedomsförfarande, där parterna lägger fram bevis och skiljemannen agerar som faktainläggare och skapar en dom. I tvister om anställningskontrakt är detta tvistlösningsförfarande känt för att vara en vanlig typ av avtalsskiljeförfarande. Det kanske mest välkända exemplet är löneförlikning i Major League Baseball , där en viss klass av spelare kan välja att medgöra sin lön istället för att acceptera lagets löneerbjudande. Skiljedomsförfarande med slutligt erbjudande används ofta för att fastställa offentliga fackliga kontrakt i USA, antingen som ett substitut för kollektiva förhandlingar eller som en mekanism för att fastställa kontraktet när förhandlingar har misslyckats.

Ett primärt syfte och effekt med FOA är att uppmuntra parterna att komma fram till en förlikning. Parter som misslyckas med att kompromissa under förhandlingarna riskerar en total förlust i vissa eller alla skiljemål enligt FOA. Denna osäkerhet anses vara en "kostnad" för skiljeförfarande som parterna kan undvika genom att förlika sig. Däremot, i konventionella skiljeförfaranden, är det mer sannolikt att parterna uppmanar skiljemannen att avgöra tvistefrågor, vilket ger skiljemannen befogenhet att skapa en "rimlig" dom. Förutom att främja förlikning leder användningen av FOA till att parterna tar rimliga ställningstaganden under skiljeförfarandet, eftersom ett orimligt ställningstagande nästan säkert kommer att avvisas till förmån för ett mer rimligt konkurrerande förslag.

FOA föreslogs först på 1960-talet av arbetsrelationsforskaren Carl Stevens som en strategi för att få parterna att komma överens. Konventionell skiljedom användes redan ofta som ett alternativ till strejker för att lösa meningsskiljaktigheter mellan arbetsmarknadens parter. Men forskning visade att parterna höll sig långt ifrån varandra i förväntan att skiljemannen helt enkelt skulle dela skillnaden mellan dem. I så fall, ju mer orimligt erbjudande du har, desto bättre klarade du dig. Därför ifrågasatte många människor skiljedomens visdom. Stevens skapade ett skiljedomsförfarande för att ta itu med problemet och för att uppmuntra förhandlare att lösa tvister på egen hand.

Pendel skiljedom utanför USA

Chiles arbets- och socialsekreterare José Piñera var banbrytande för införandet av en nationell lag som utnyttjade denna mekanism. Faktum är att Chiles arbetsreform från 1979 kräver pendelskiljedom för särskilda kollektivförhandlingar. Den chilenska lagen krävde också att parterna skulle betala hela kostnaden för skiljemannen, ett annat incitament att försöka undvika skiljeförfarandet och nå bilaterala överenskommelser. Lagen skapade ett register över privata skiljemän (ekonomer och jurister med ett gediget rykte för expertis och rättvisa), av vilka några eller alla parterna ska komma överens om att välja ut, för att slutgiltigt besluta om villkoren i kontraktet. Det råder enighet bland experter om att detta system i Chile har visat sig mycket framgångsrikt och att det inte har störts av efterföljande regeringar.

Australien kommer att använda slutliga erbjudanden för att lösa meningsskiljaktigheter mellan nyhetsutgivare och digitala plattformar för att fastställa ersättning för användning av nyheter.