Parker mot British Airways Board
| Parker mot British Airways Board | |
|---|---|
 | |
| Domstol | hovrätt |
| Fullständigt ärendenamn | Parker mot British Airways Board |
| Bestämt | 21 december 1981 |
| Citat(er) |
|
| Fallhistorik | |
| Överklagade från | länsrätten |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | |
Parker mot British Airways Board [1982] 1 QB 1004 är ett mål i engelsk fastighetsrätt som beslutats av Court of Appeal .
Fakta
En passagerare vid namn Parker hittade ett guldarmband på golvet i en executive lounge på flygplatsen Heathrow . Han överlämnade det till ägarna av marken ( British Airways Board) för att de skulle försöka hitta den sanna ägaren; begär att föremålet ska återlämnas till honom om den ursprungliga ägaren inte kunde hittas. När British Airways Board sålde det outtagna armbandet för £850, stämde Mr Parker skadestånd och ifrågasatte deras anspråk på armbandet. I första instans var han framgångsrik och tilldömdes £850 som skadestånd och £50 som ränta.
Hovrättens beslut
Dom
Donaldson LJs dom börjar fakta på ett ganska poetiskt sätt:
Den 15 november 1978 hade målsäganden, Alan George Parker, en dejt med ödet - och kanske med juridisk odödlighet. Han befann sig i den internationella executive loungen vid terminal ett, Heathrow Airport. Och det var inte allt han hittade. Han hittade också ett guldarmband som låg på golvet.
Vi vet väldigt lite om målsäganden och det skulle vara trevligt att veta mer. Han var lagligen i loungen och, som händelserna visade, var han en ärlig man. Uppenbarligen hade han inte glömt skolpojkens maxim "Finders keepers". Men, lika tydligt, var han väl medveten om vuxenkvalifikationen "om inte den sanna ägaren gör anspråk på artikeln". ... _
Resultat
Domstolen biföll herr Parkers påstående, eftersom armbandet hade hittats i ett område som besöktes av allmänheten som British Airways Board inte utövade tillräcklig kontroll över. British Airways Board kunde därför inte hävda överlägsen titel över armbandet.
Donaldson LJ menade att detta var ett fall av "finders keepers".
De tilltalade kunde inte hävda någon äganderätt till armbandet baserat på en innehavares rättigheter över lösöre kopplade till en byggnad. Här låg armbandet löst på golvet.
Det fanns ingen tillräcklig manifestation av någon avsikt från svaranden att utöva kontroll över förlorad egendom innan den hittades, vilket annars skulle ge svarandena en överlägsen rättighet än kärandens eller faktiskt någon rättighet över armbandet.
Domen fastställde tydliga regler för både hittaren och innehavaren av lokalen:
Finders rättigheter och skyldigheter
- Inga rättigheter förvärvas om inte (a) föremålet överges eller förloras och (b) upphittaren måste ta föremålet under sin vård och kontroll för att få rättigheter.
- Om upphittaren tar den i sin vård med oärligt uppsåt eller i samband med intrång, förvärvar de endast begränsade rättigheter
- Upphittaren förvärvar endast några rättigheter mot världen som helhet. Den sanna ägaren och alla med tidigare rätt att behålla föremålet som fanns när upphittaren tog det i sin vård har bättre rättigheter till föremålet.
- Anställda som hittar föremål under sin anställning hittar det på uppdrag av sin arbetsgivare (om det inte finns en överenskommelse om annat).
- Upphittaren har en skyldighet att informera den sanna ägaren om att föremålet har hittats och var det på något sätt är rimligt med hänsyn till omständigheterna. Under tiden måste de ta hand om föremålet. (Obs: Rimliga steg)
Rättigheter och skyldigheter för innehavaren
- Ockupanten har bättre rättigheter än upphittaren till de saker som är inbäddade i eller fästa vid mark. Likaså har innehavaren överlägsna rättigheter till saker som är kopplade till en byggnad, även om de inte visste att det fanns där. (Obs: inbäddade och fixturer)
- När det gäller föremål i (eller ovanpå) byggnaden: Hyrestagaren har bättre rättigheter endast om de har visat en avsikt att utöva kontroll över byggnaden och sakerna i den. (Obs! Exempel på att utöva kontroll)
- Om en innehavare har visat en avsikt att kontrollera måste de upprätthålla en anläggning för förlorade och hittade. (På det sätt som är rimligt under omständigheterna.)
- "Ytterligare" av fordon som båtar, bilar, flygplan etc. behandlas som innehavare av byggnader för dessa regler.
Förtydligande kommentarer
- Rimliga steg: Rimliga steg är inte definierade i ärendet, men det finns vanliga metoder som borttappade och upphittade lådor (som var föremål för tvisten), vilket lämnar besked om att du har det med människor som bor eller ockuperar området, Craigslist, affischer på telefonstolpar, radannonser i tidningen m.m.
- Hyresgäst: En innehavare är en person som ockuperar byggnaden, marken etc. De kan vara ägaren, hyresgästen osv.
- Inbäddade och inventarier: Om du hittar en begravd skatt på någon annans mark, är den deras. Likaså ägs det antika dörrhandtaget på dörren i källaren du hittade när du utforskade tunnlarna som ingen har besökt sedan mormor dog också av fastighetsinnehavaren (eller ägs i högre grad; en faktisk fastighetsägare har ännu bättre rättigheter till det) än en hyresgäst.)
- Exempel på att utöva kontroll: Detta kan ses som ett spektrum som sträcker sig från mest kontroll till mindre: bankvalv, privat hem, kommersiellt förråd, flygplatslounge, sedan picknickbord under en takkonstruktion i en offentlig park, till en offentlig park. Några faktiska vägledande exempel är Grafstein där ockupanten utövade kontroll över förrådet och alla föremål i det och lyckades mot sina anställda som upphittare på flera punkter; mot Bridges v Hawkesworth, där en resenär hittade ett paket på golvet i en butik som butiksinnehavaren inte aktivt kontrollerade vid den tidpunkten, och lyckades med sitt krav mot butiksägaren.
Se även
Anteckningar
- Winnie Ma, "Finders keepers losers weepers?" (Bond University)