Oskyldigt ägareförsvar
Ett oskyldigt ägareförsvar är ett begrepp i amerikansk lag som ger ett jakande försvar som gäller när en ägare hävdar att han är oskyldig till ett brott och så att egendomen inte ska förverkas. Det definieras i avsnitt 983(d) i avdelning 18 i United States Code ( ) och är en del av koden som definierar förverkanslagar och mer specifikt de allmänna reglerna för civila förverkandeförfaranden. Den säger att " käranden ska ha bevisbördan att käranden är en oskyldig ägare genom en övervägande del av bevisen . [1]
United States v. Liberty Avenue [ citat behövs ] är ett fall där det oskyldiga ägarens försvar användes. Det kan göras gällande när ägaren kan bevisa att han inte hade kännedom om olaglig verksamhet eller inte hade samtyckt till den olagliga verksamheten. Många fastighetsägare som väljer att hävda den oskyldiga ägarens försvar belastas av inkonsekvent rättslig tolkning av den lagstadgade frasen "utan den ägarens vetskap eller samtycke". Vissa jurisdiktioner ger denna fras en konjunktiv betydelse genom att kräva att en ägare bevisar både bristande kunskap och bristande samtycke för att besegra en förverkande. Andra jurisdiktioner tolkar frasen disjunktivt genom att tillåta ägaren att bevisa antingen brist på kunskap eller bristande samtycke för att besegra en förverkandeåtgärd. Frågan i målet var om en fastighetsägare kan hävda den oskyldiga ägarens försvar på grund av bristande samtycke även om han erkänner att han har kännedom om det narkotikarelaterade bruket av sin egendom. [2]
Regeringen hävdade att för att hävda den oskyldiga ägarens försvar med framgång måste käranden visa både bristande kunskap och bristande samtycke. Käranden å andra sidan hävdade att bristande samtycke representerar ett självständigt sätt att tillgodose kraven på det oskyldiga ägarens försvar och att han således kunde vinna genom att visa att han inte samtyckte till brottslig användning av sin egendom. [3]
I USA v. 92 Buena Vista [ citat behövs ] hade en kvinna köpt ett hem med pengar som hennes pojkvän hade gett henne utan att veta att pengarna kom från narkotikahandel. Hon hävdade det oskyldiga ägarens försvar, men domstolen slog fast att det också gällde henne även om det senare upphävdes av Civil Asset Forfeiture Reform Act från 2000. Det finns många jurisdiktioner som vägrar att ta någon ståndpunkt, vilket lämnar beslutet om konjunktiv eller disjunktiv fråga till underrätterna.
Dessutom har domstolar också inkonsekvent definierat de lagstadgade termerna "kunskap" och "samtycke". Den inkonsekventa rättsliga tolkningen gör standarden för "oskuld" under den oskyldiga ägarens försvar oklar. [4]