Osborn v. Irwin Memorial Blood Bank
| Osborn v. Irwin Memorial Blood Bank | |
|---|---|
 | |
| Domstol | appellationsdomstolen i Kalifornien |
| Fullständigt ärendenamn | Paul Osborn et al., kärande och klagande, kontra Irwin Memorial Blood Bank et al., svarande och klagande |
| Bestämt | 1992-08-04 |
| Citat(er) | 5 Cal.App.4th 234 (1992); 7 Kal. Rptr.2d 101 |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Perley, Anderson och Poche |
I Osborn v. Irwin Memorial Blood Bank , 5 Cal.App.4th 234 (1992), övervägde Court of Appeals of California vissa frågor om huruvida en blodbank skulle kunna hållas ansvarig för vårdslöshet eller försumlig felaktig framställning efter att en patient insjuknat i HIV/ AIDS som ett resultat av en blodtransfusion .
Saklig bakgrund
1983 genomgick Michael Osborn, ett spädbarn, en operation för att reparera ett medfött hjärtfel . Under den operationen fick Osborn en blodtransfusion. Vid tidpunkten för transfusionen testades donerat blod inte rutinmässigt för humant immunbristvirus , eftersom orsaken till AIDS inte definitivt hade identifierats ännu.
Av rädsla för att AIDS skulle kunna överföras med blod, hade familjen Osborn begärt att få göra riktade bloddonationer specifikt öronmärkta för användning av Michael. De kontaktade först kirurgen, som meddelade att de behövde kontakta blodbanken. Receptionisten på blodbanken sa dock att riktade donationer inte var tillåtna, och därför fortsatte operationen med blod från allmänheten. Han fick därefter diagnosen förvärvat immunbristsyndrom (AIDS).
Försöket
Patienten och hans familj stämde University of California (där operationen inträffade) och Irwin Memorial Blood Bank (som levererade blodet) för flera orsaker till åtgärder . En juryrättegång ägde rum. Blodbanken presenterade bevis för att dess säkerhetsrutiner var minst lika bra som de som var allmänt rådande vid den tiden. Blodbanken försökte också presentera bevis för att patienten, eftersom patienten var typ A-negativ , inte kunde ta emot några donationer från familjemedlemmar, vilket resulterade i att endast en liten mängd blod (eller inget blod alls) skulle ha kunnat tillhandahållas med hjälp av riktad donation , men domaren tillät inte åtalade att lägga fram dessa bevis för juryn.
Efter bevisupptagningen biföll domaren de tilltalades yrkanden om icke -stämningsansökan på flera av grunderna för talan, och fällde en dom till universitetets fördel om de återstående grunderna för talan. Därmed återstod endast blodbanken som svarande, och följande frågor ställdes till juryn:
- Var blodbanken oaktsam ?
- Gjorde blodbanken sig skyldig till avsiktlig felaktig framställning när receptionisten uppgav att riktade blodgivningar inte var tillåtna?
- Gjorde blodbanken sig skyldig till vårdslös felaktig framställning när receptionisten uppgav att riktade blodgivningar inte var tillåtna?
Juryn gav en allmän dom till förmån för kärandena och tilldelade dem totalt 750 000 dollar. Blodbanken yrkade på dom trots domen och yrkade också på en ändrad dom med motiveringen att det utdömda skadeståndet var högre än det som tillåts enligt Medical Injury Compensation Reform Act ( MICRA). Rättegångsdomstolen erkände att den hade gjort fel när den ansåg att MICRA inte gällde, och blodbanken övergick till en ny rättegång.
Domstolen biföll blodbankens yrkande om dom trots domen i fråga om vårdslöshet och uppsåtligt vilseledande och, under förutsättning att målsäganden accepterade, reducerade domen till $416 307. Båda sidor överklagade.
Överklagandet
Det fanns tre frågor som överklagades:
- Gjorde tingsrätten fel när den meddelade dom trots domen till förmån för den tilltalade på grund av oaktsamhet?
- Bör det bli en ny rättegång angående vårdslös felaktig framställning ?
- Gjorde tingsrätten fel när den utesluter bevis avseende patientens blodgrupp?
- Om tingsrätten gjorde fel, ska den då bevilja en ny rättegång eller meddela en riktad dom till förmån för de tilltalade?
- Gjorde tingsrätten fel när den ogillade målet mot universitetet?
California Court of Appeals dömde till förmån för de tilltalade på grund av vårdslöshet, ansåg att de tilltalade hade rätt till en ny rättegång i frågan om försumlig felaktig framställning och dömde till universitetets fördel.