Olga Oinola

Olga Oinola
Född	2 juli 1865 Leppävirta
dog	6 november 1949 ( 1949-11-07 ) (84 år)
Nationalitet	finska
Arbetsgivare	Finska grundskolan i Helsingfors

Olga Adele Oinola född Olga Adele Johansson (2 juli 1865 – 6 november 1949) var en finländare som blev ordförande för Finlands kvinnoförbund.

Liv

Oinola föddes i Leppävirta 1865. Oinola slutförde flickskolan 1879 och hon avslutade sin forskarutbildning 1887. Året därpå började hon undervisa vid Finska grundskolan i Helsingfors innehade hon denna tjänst till 1930, men från 1905 i 18 år hon undervisade på Fackskolan för flickor i modersmål. Parallellt fortsatte hon sin utbildning med en resa till Tyskland 1911 och 1913.

År 1907 ägde det första allmänna valet i Finland som var öppet för kvinnor rum. Nitton kvinnor valdes in, vilket var mindre än 10 % av det totala antalet ledamöter i parlamentet. Bland de framgångsrika kvinnorna fanns Lucina Hagman , Miina Sillanpää , Anni Huotari , Hilja Pärssinen , Hedvig Gebhard , Ida Aalle, Mimmi Kanervo , Eveliina Ala-Kulju , Hilda Käkikoski , Liisi Kivioja , Sandra Lehtinen , Dagmar Neoviopen , Dagmar Neoviopen , Idamar Neovius . , Maria Laine, Jenny Nuotio och Hilma Räsänen . Många hade förväntat sig mer. Oinola var bland ett fåtal kvinnor som insåg att kvinnorna i Finland behövde ta denna möjlighet och organisation och utbildning skulle krävas. De nyvalda riksdagsledamöterna Lucina Hagman och Maikki Friberg grundade tillsammans med Aldyth Hultin, Mathilda von Troil, Ellinor Ingman-Ivalo, Sofia Streng och Olga Österberg Finlands Kvinnoförbunds första avdelning i Helsingfors. Hon skulle vara den tredje ordföranden i organisationen efter Lucina Hagman 1919 och fortsätta till året därpå. Hon skulle återvända till rollen igen 1931 och tjäna till 1936.

Oinolas fokuserade sina ansträngningar utanför sitt arbete med nykterhet och kvinnofrågor . Hon var en duktig talare med bred kunskap om frågorna. Hon vägde in tvistefrågor som kvinnor som jobbar natt. Vissa hävdade att kvinnor borde ha lika möjligheter att arbeta på natten medan andra hävdar att mammor inte bör överge sina barn på natten. En annan kontroversiell fråga var ogifta mödrar som utsätts för många anklagelser. De kvinnliga parlamentsledamöterna var splittrade över förslaget att regeringen skulle tillhandahålla tillflyktsorter åt dessa mödrar. I Finland auktionerades barn till ogifta mödrar ut fram till 1920-talet.

Oinola satt också i fattigvårdsnämnden fram till 1936. Hennes övriga uppdrag var bland annat att vara i Finlands Kvinnoförbunds centralstyrelse 1907-1949 som ordförande 1913-1921 och senare en kortare tjänst 1932-1934. Vice ordförande i kvinnliga gymmet 1921–1939, ordförande i Lärarförbundet för kvinnor 1913.