Nitocris av Babylon
Nitocris av Babylon (ca 550 f.Kr.) är en annars okänd drottning av Babylon som beskrevs av Herodotus i hans Historier . Enligt Historier om Herodotos , bland suveränerna i Babylon fanns två kvinnor, Semiramis och Nitocris. Nitocris krediteras av Herodotus med olika byggnadsprojekt i Babylon. Hon ska också ha lurat Dareios I genom att placera sin grav ovanför en port så att ingen perser kunde passera nedanför och komma in. Enligt berättelsen lockades Darius in av en mystisk inskription som fungerade som en fälla för giriga kungar. Enligt Herodotos var hon hustru till Nabonidus (Gr. Labynetus ) mot vars son en expedition lanserades av Kyros den store . Dougherty och Beaulieu identifierar sonen som Belshazzar .
Om så är fallet är hon med största sannolikhet drottningen i berättelsen om Belshazzars högtid , och hon identifieras som sådan i Händels oratorium Belshazzar .
Nitocris identitet
Tidigare har olika hypoteser föreslagits för att koppla henne till en eller flera kända personer:
- Naqi'a , hustru till Sanherib , känd för byggverksamhet
- Adad-happe , den historiska mor till Nabonidus , den siste kungen av Babylon
- en annars okänd hustru till Nebukadnessar II eller en dotter till honom. Den senare uppfattningen är den vanligast accepterade.
Det är också möjligt att Nabonid gifte sig med en av Nebukadnessar II:s döttrar, ett äktenskap som potentiellt kunde ha säkrats genom hans mors inflytande. En sådan koppling skulle inte bara förklara Nabonidus stigande till tronen (att vara kopplad till kungafamiljen) utan det skulle också förklara senare historiska traditioner där Nabonidus son, Belsassar , beskrivs som Nebukadnessar II:s ättling; som i Daniels bok i den hebreiska bibeln , där Belsassar omnämns som Nebukadnessar II:s (barnbarn)son. William H. Shea föreslog 1982 att Nitocris preliminärt skulle kunna identifieras som namnet på Nabonidus fru och Belshazzars mor.