Multimedia psykoterapi

Multimedia psykoterapi är en ny form av psykoterapi skapad av psykoanalytikern Domenico A. Nesci (medlem i International Psychoanalytic Association ) och hans son, producentkonstnären Filippo A. Nesci , i Rom, Italien, 2007.

Metoden var ursprungligen tänkt som en teknik för att hjälpa sörjande patienter som lider av sorg och sorg. Nesci utvecklade denna form av psykoterapi och arbetade med en patient som led av komplicerad sorg efter hennes fars död i lungcancer. Psykoterapin skapades först efter Nescis egen sorg när hans föräldrar dog.

Metodik

Multimedia psykoterapi innebär användning av olika multimediaobjekt av den döda släktingen som bilder, teckningar, skrifter, video- eller ljudinspelningar. Multimediapsykoterapin består av en serie sessioner (cirka 5 till 8 olika sessioner) schemalagda i följande ordning: intagning, bildsessioner, musikpass, screeningpass, resultat.

1. I intagningen screenar terapeuten lämpliga patienter och förklarar hur terapin fungerar om han/hon tror att tekniken kan tillämpas effektivt och säkert.
2. Under bildsessionerna tar patienten med sig fotografier eller videor av sitt förlorade kärleksobjekt (den person som hade dött) och associerar fritt med dem (som om de vore drömmar) samtidigt som han återkallar minnen.
3. Under musiksessionen ber terapeuten patienten att påminna en låt eller en musik som passar bra för att bli soundtracket till det "psykodynamiska montaget" som senare kommer att produceras av producenten/artist.
4. Vid denna tidpunkt träffas terapeut och multimediakonstnär kort och diskuterar fallet. Patientens bilder och musik ges till konstnären av terapeuten, så att det inte finns någon direkt kontakt mellan patient och artist, när som helst under hela terapin. När konstnären har producerat det "psykodynamiska montaget" (eller "minnesobjektet") levereras detta till terapeuten som nu kan schemalägga screeningssessionen med patienten. Under denna centrala session tittar patient och terapeut tillsammans på videon och delar de vanligtvis starka känslor som den kan främja. Patienten tillfrågas om några ändringar ska göras om något inte är acceptabelt. Ett par sessioner äger sedan rum för att hjälpa patienten att engagera sig i hans/hennes blockerade genomarbetning av den (förträngda eller avvisade) sorgeprocessen.
5. Det psykodynamiska montaget ges slutligen till patienten och/eller läggs ut på en hemsida där patienten och hans/hennes anhöriga kan se det (med lösenord).

Vidare läsning

• DA Nesci, Multimedia Psychotherapy: A psychodynamic Approach for Mourning in the Technological Age , Jason Aronson, Latham, 2013.