Minoiskt geni
Det minoiska geniet är en legendarisk varelse som var vanlig i den minoiska konsten från bronsålderns minoiska civilisation på antika Kreta . Det skildras ibland med huvudet av ett lejon , eller av en flodhäst , eller av andra djur. Det ses mestadels på minoiska sälar , ofta i par som anhängare av gudar. Det kallas också ibland för en "demon", även om det i allmänhet verkar vara en godartad figur i minoisk religion ; betydelsen är en demon i senare klassiska religioner.
Den porträtteras ofta med vattenkärl, som t.ex., så den tycks spela en roll som libationsbärare för gudar.
Mytologiska samband
Kopplingarna till detta mytologiska odjur verkar vara med den egyptiska flodhästen och krokodilgudinnan Taweret , från vilken den tros ha härlett. De tidigaste formerna av det minoiska geniet härrörde från de egyptiska prototyperna mellan cirka 1800 och 1700 f.Kr. I Egypten var Taweret gudinnan för fertilitet, förlossning och skydd av små barn, och vissa forskare har trott att geniet hade liknande funktioner, även om det minoiska beviset för detta är mycket tunt.
Det andra vanliga sammansatta mytologiska odjuret som ses i minoisk konst är gripen - en mycket utbredd figur runt den antika Mellanöstern . Dessa kan dra gudar i vagnar, som på Hagia Triada Sarcophagus .
Senare blev geniet också en gudom i den mykenska världen; dess representationer finns i stor utsträckning på det kontinentala Grekland.
Uppoffrande aspekt
Weingarten skriver: "Det minoiska geniet är också känt för att bära stora djur av alla slag för att offra... sällan avbildade i en våldshandling; även om demonen är nära kopplad till offer, ses demonen bara en gång utföra dådet: på ett sigill intryck från Zakro ( Genius No.27 = Z 104), den slaktar en enorm upprättstående tjur med svärd eller spjut. Geniet rör sig indirekt på en cylinder från Kakovatos ( CMS XI 208): en hjälte hugger ett upprätt lejon medan demonen uppmanar honom bakifrån."
Anteckningar
Bibliografi
- C. Baurain, "Pour une autre interprétation des génies minoens," i P. Darcque och JC. Poursat (red.), L'iconographie minoenne [BCH Supplement 11] (Paris 1985) 95-118.
- M. Benzi, "Minoan Genius on a LH III Pictorial Sherd från Phylakopi, Melos? Några kommentarer om religiösa och ceremoniella scener på mykensk bildkeramik,” Pasiphae 3(2009) 9-26.
- Gill. MAV 1961. Det minoiska geniet: en ikonografisk studie. Opublicerad doktorsavhandling, University of Birmingham.
- Gill. MAV 1964. Det minoiska geniet. Mitteilungen des Deutschen Archäologischen Instituts, Athenische Abteilung 79, 1-21.
- P. Rehak, The 'Genius' in Late Bronze Age Gyptic: the Later Evolution of an Aegean Cult Figure (PDF-fil) , i W. Müller (red.), Sceaux Minoens et Mycéniens [CMS Beiheft 5] (Berlin 1995) 215 -231
- C. Sambin, "Génie minoen et génie egyptien, un emprunt raisonné," BCH 113(1989) 77-96.
- Weingarten, J. 1991. The Transformation of Egyptian Taweret into the Minoan Genius: A Study in Cultural Transmission in the Middle Bronze Age. Partille, Paul Åström Förlag.
- Weingarten J. och Hallager, E. 1993. The Five Roundels from Malia, and a Note on Two New Minoan Genii. Bulletin de correspondance hellénique 117, 1-18.
- J. Weingarten, 2013, The Arrival of Egyptian Taweret and Beset on Minoan Crete: Contact and Choice , i L. Bombardieri, A. D'Agostino, G. Guarducci, V. Orsi, S. Valentini (red), SOMA 2012, Identity and Connectivity, Proceedings of the 16th Symposium on Mediterranean Archaeology, Florens, Italien, 1–3 mars 2012, Vol..I, Bar International Series 2581 (I) 2013, 371-378.
Vidare läsning
- Delplace, Christiane. "Le griffon créto-mycénien". I: L'antiquité classique , Tome 36, fasc. 1, 1967. s. 49–86. DOI: Le griffon créto-mycénien ; www.persee.fr/doc/antiq_0770-2817_1967_num_36_1_2644
- Marinatos, Nanno (2010), Minoan Kingship and the Solar Goddess: A Near Eastern Koine , University of Illinois Press