Max Ring

Max Ring
Född	Marcus Ring 4 augusti 1817 Zauditz , Preussen
dog	28 mars 1901 (1901-03-28) (83 år gammal) Berlin , Preussen
Nationalitet	tysk
Yrke(n)	läkare, romanförfattare, poet och dramatiker

Max Ring (4 augusti 1817 i Zauditz - 28 mars 1901 i Berlin ) var en tysk läkare, romanförfattare, poet och dramatiker.

Biografi

Max Ring var son till en bonde i den schlesiska staden Zauditz (nu Sudice) nära Ratibor (nu Racibórz).

Han gick på den judiska gemenskapsskolan i Gleiwitz och visade litterära talanger, skrev sin första dikt vid 8 års ålder. Han började studera medicin vid universitetet i Breslau 1836. För att slutföra sina medicinska studier reste han 1838 till Berlin med sin barndom vän Ludwig Traube . Det var där han träffade unga intellektuella som Moritz Carrière , Karl Grün och Heinrich Bernhard Oppenheim och debuterade som författare 1839 med en diktvolym som han redigerade tillsammans med vännen Moritz Fränkel.

Efter examen som 1840 började han praktisera medicin i Gleiwitz där han upplevde svårigheterna och de sociala konflikterna på landsbygden. Han arbetade som läkare under utbrottet av tyfusepidemin i Övre Schlesien och beskrev det lidande han bevittnade i en samhällskritisk uppsats om epidemins orsaker och förlopp. Denna text genomgick censur. Under revolutionen 1848 deltog Ring i den politiska rörelsen som en pålitlig demokrat och attackerades med en antisemitisk pamflett av sin opposition.

Die Gartenlaube möte (1877)

1849 publicerade Ring sin första roman, Berlin och Breslau , om revolutionen. 1850 flyttade han till Berlin, där han snabbt fick kontakt med litterära kretsar. Han blev vän med Theodor Mundt , Karl Gutzkow och Theodor Mügge , och blev en nära familjevän och läkare till Karl August Varnhagen von Ense . 1856 gifte han sig med Elvira Heymann, dotter till förläggaren Karl Heymann , och 1862 upphörde han med sin medicinska verksamhet för att uteslutande ägna sig åt litteratur. Han lämnade sällan Berlin och gjorde bara några långa resor till Österrike, Schweiz och norra Italien. 1890 gav kungen av Preussen honom titeln hedersprofessor.

Ring nådde sin första framgång som dramatiker i komedin "Unsere Freunde", och sin andra, i dramat "Ein Deutsches Königshaus". Han blev en mycket aktiv bidragsgivare till Die Gartenlaube och från 1863 till 1865 när publikationen förbjöds i Preussen skapade han en liknande spin-off-publikation i Berlin under titeln Der Volksgarten .

Heinrich von Kleists gravinskrift

Heinrich von Kleist var en tysk poet, som dog tillsammans med sin älskare Henriette Vogel i en självmordspakt. På grund av deras döds natur nekades Kleist och Vogel kyrklig begravning och begravdes istället där de dog och gravplatsen förföll under större delen av artonhundratalet. Det fräschades upp när Kleist blev beundrad av sena-talets nationalister och firades med ett stort stenhuvud för de olympiska spelen 1936. En dikt av Ring var inskriven på graven. 1941 informerade Georg Minde-Pouet, en nazistisk Kleist-forskare och bibliotekarie, Tysklands propagandaminister Joseph Goebbels att kvaden på graven var skriven av en jude, och Rings ord togs bort.

Arbetar

• Gedichte. Leipzig, 1839 (med Moritz Fränkel)
• De Typho Abdominali , Berlin 1840 (Diss.; Digitalisat)
• Rotation. Breslau, 1848. (Gedicht)
• Berlin och Breslau. 1847–1849. Roman . 2 Bde., Breslau, 1849
• Die Genfer. Trauerspiel i 5 Akten . Breslau, 1850
• Die Kinder Gottes. Roman. 3 Bde. Breslau, 1851
• Der große Kurfürst und der Schöppenmeister. Historischer Roman aus Preußens Vergangenheit. 3 Bde. Breslau, 1852
• Stadtgeschichten. 4 Bde. Berlin, 1852
• Aus dem Tagebuches eines Berliner Arztes. Berlin, 1856
• Hinter den Coulissen. Humoristische Skizzen aus der Theaterwelt. Berlin, 1857
• John Milton och seine Zeit. Historiker Roman. Frankfurt a. M., 1857
• Rosenkreuzer och Illuminaten. Historischer Roman aus dem 18. Jahrhundert. 4 Bde. Berlin, 1861
• Vaterländische Geschichten. 2 Bde Berlin, 1862
• Neue Stadtgeschichten. 2 Bde. Berlin, 1865
• Ein verlorenes Geschlecht. 6 Bde. Berlin, 1867
• Lorbeer och Cypresse. Litteraturbilder . Berlin, 1869 (Darin ua über Johann Christian Günther, Moses Mendelssohn, Heinrich von Kleist, Friedrich Hölderlin)
• Götzen und Götter. Roman . 4 Bde. Berlin, 1870
• In der Schweiz. Reisebilder und Novellen . 2 Bde. Leipzig, 1870
• Die Weltgeschichte ist das Weltgericht. Louis Napoleon Bonaparte . Berlin, 1870
• Carl Sand und seine Freunde. Roman aus der Zeit der alten Burschenschaft . 4 Bde. Berlin, 1873
• David Kalisch, der Vater des Kladderadatsch und Begründer der Berliner Lokalposse . Berlin, 1873
• Der Kleinstädter i Berlin . 2 Bde. Berlin, 1873
• Unfehlbar. Zeitroman . 4 Bde. Jena, 1874
• Der stora Krach. Roman . 4 Bde. Jena, 1875
• Neue Stadtgeschichten . 3 Bde. Leipzig, 1876
• Das Haus Hillel. Historischer Roman aus der Zeit der Zerstörung Jerusalems . 3 Bde. Berlin, 1879
• Die Frauenverschwörung , zweiaktige Operette, Musik von Gustav Hinrichs, unter Hernahme des Stoffs des Lustspiels von Arthur Müller Die Verschwörung der Frauen oder Die Preußen in Berlin von 1858, 1886
• Berliner Leben. Kulturstudien und Sittenbilder . Leipzig, 1882
• Berliner Kinder. Roman . 3 Bde. Berlin, 1883
• Die deutsche Kaiserstadt Berlin und ihre Umgebung . 2 Bde. Leipzig, 1883–1884
• Die Spiritisten. Erzählung. Berlin, 1885
• Erinnerungen . 2 Bde. Berlin, 1898