Max Rabes
Max Friedrich Ferdinand Rabes (17 april 1868, Szamotuły – 25 juli 1944, Wien ) var en tysk impressionistisk målare. Även om han är mest ihågkommen som en orientalistisk målare, avvisade han den etiketten under sin livstid och ville att alla hans verk skulle bli lika erkända.
Biografi
Efter flera flyttningar bosatte sig hans familj i Berlin 1876. Han var till en början självlärd genom att göra naturstudier och skisser. Senare tog han lektioner av landskapsmålaren Paul Graeb (1842–1892). Efter Graebs råd inledde han en lärlingsutbildning hos dekorationsmålaren Paul Borgmann
.Han gjorde många resor till Nordafrika och Mellanöstern. 1898, på rekommendation av Oswald von Richthofen , utrikesministern, blev han inbjuden att följa med Kaiser Wilhelm II på en resa till Istanbul och Palestina. Hans målarkollegor, Carl Saltzmann och Ismael Gentz , var också en del av följet. Många år senare skulle han resa till Amerika med prins Cyril av Bulgarien.
Han utnämndes till hedersdoktor och blev professor vid Berlins konstuniversitet . 1899 tilldelades han Zähringer Lejonorden .
1914 företog han en resa till frontlinjerna i Ostpreussen . Året därpå befann han sig vid västfronten i Belgien och 1917 besökte han Verdun . Mellan dessa resor hade han ett residens i Berlin-Charlottenburg .
Förutom sina dukar utförde han dekorativa arbeten; inklusive landskapsväggmålningar på ett slott i Lausitz (1901) och en villa i Iserlohn (1905), samt takmålningar och allegoriska väggmålningar på Schauspielhaus i det nuvarande Wrocław (1906–1908).
Utvalda målningar
Fyrverkerier i Versailles
Vidare läsning
- Rabes, Max i: Meyers Großes Konversationslexikon , 1905, Vol.16, s.539.
- Richard Braungart (Red.): "Max Rabes: Kunst der Zeit." I serien: Monographien zeitgenössischer Malerei und Plastik. Verlag Oechelhäuser, 1928.
- Maximilian Rapsilber: Max Rabes. Ein Lebens- und Welt-Bild . Verlag Gustav Braunbeck, Berlin 1918.
- Karin Rhein: Deutsche Orientmalerei in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts. Entwicklung und Charakteristika. Tenea Verlag für Medien, Berlin 2003 ISBN 978-3-86504-035-0