Max Halbe

Max Halbe-
porträtt av Albert Weisgerber , 1909
Född	4 oktober 1865 Güttland (Koźliny) nära Danzig (Gdańsk), kungariket Preussen
dog	30 oktober 1944 (1944-10-30) (79 år) Neuötting , Bayern , Nazityskland

Max Halbe (4 oktober 1865 – 30 november 1944) var en tysk dramatiker och huvudexponent för naturalismen .

Biografi

Halbe föddes på herrgården Güttland (Koźliny) nära Danzig (Gdańsk), där han växte upp. Han var medlem av en gammal bondefamilj som hade invandrat två århundraden tidigare från Westfalen . Han gick på gymnasiet i Marienburg . År 1883 började han sina studier i juridik vid universitetet i Heidelberg . Han studerade historia och germansk filologi vid universitetet i Berlin 1885–1887. Han doktorerade vid universitetet i München 1888.

Han flyttade sedan till Berlin. I både Berlin och München blev Halbe bekant med ledarna för den nya naturalistiska rörelsen i tysk litteratur och blev associerad med Free Stage ( tyska : Freie Bühne ) rörelsen 1889. Han var starkt influerad av föreningen med och verken av, Johannes Schlaf och Arno Holt. Våren 1890 skrev han pjäsen Fri kärlek ( tyska : Freie Liebe ), senare kallad Ein Verhältnis (1895). Han gifte sig samma år. Halbe var inte helt i överensstämmelse med Freie Bühne, och med konsekvent naturalism (se Gerhart Hauptmann ), eftersom den senare avvek avsevärt från sina egna tendenser.

Han publicerade Eisgang 1892, och sedan hans primära verk, Jugend (Ungdom), 1893, som efter Hauptmanns Die Weber var det mest framgångsrika samtida scenspelet i Tyskland. Det var svårt för honom att få Eisgang och Jugend framförda, även om Jugend fick en föreställning på Freie Volksbühne 1892. Jugend var särskilt svår att placera: kända teaterchefer i Berlin (L'Arronge, Barnay, Blumenthal) vägrade det, men Lautenburg accepterade och framförde det med stor framgång 1893. Dramat, vars opåverkade och sympatiska behandling av sexuella relationer inte gjorde några eftergifter för rådande borgerlig moral, vann det entusiastiska beröm av socialistiska kritiker. Franz Mehring , den främste talesmannen för Tysklands socialdemokratiska parti om kultur, välkomnade Jugend varmt och hänvisade till Halbe, tillsammans med Gerhardt Hauptmann , som "en av prinsarna i Genius land." År 1917 uruppfördes en operaversion av Jugend , komponerad av Ignatz Waghalter , i Berlin på Deutsches Opernhaus (nu känd som Deutsche Oper ) till stort bifall.

Halbes nästa pjäs, komedin The Tourist in America ( tyska : Der Amerikafahrer ) gjorde intrycket av att vara vettslös, och hans rykte sjönk snabbt. Ständiga klagomål yttrades av kritiker om hans misslyckande att uppfylla löftet om hans tidiga arbete. Halbe bestämde sig för att flytta till den lantliga atmosfären i Kreuzlingen , vid Bodensjön, 1894.

1895 reste Halbe till München igen, där han tillsammans med Josef Ruederer grundade den intima teatern för dramatiska experiment ( tyska : Intime Theatre für dramatische Experimente ), där författare och poeter framträdde på scenen, och var medgrundare till München Populär teater ( tyska : Münchner Volksbühne ). Som medlem av Münchens konstnärssällskap inkluderade hans krets Otto Erich Hartleben , Frank Wedekind , Hanns von Gumpenberg , Ludwig Thoma och Eduard von Keyserling .

Han började skriva igen. Dramerna Lebenswende och Mutter Erde (den senare med Jugend som sitt mest kända verk; en översättning till engelska, Mother Earth , dök upp i German Classics , Vol. XX, New York, 1914) och romanen Frau Mesek är från denna period.

När nationalsocialisterna tog makten i januari 1933, talade inte Halbe, liksom Gerhart Hauptmann, öppet emot dem, utan höll sig på avstånd från politiken. Men den 22 oktober 1933 undertecknade han ett lojalitetsförklaring till Adolf Hitler . Som en av de få betydelsefulla författare som fanns kvar i Tyskland använde nazisterna honom för reklam, vilket efter kriget skadade hans anseende och ledde till ett omfattande avslag på hans verk.

1933 och 1935 publicerades hans biografi Scholle und Schicksal och Jahrhundertwende . Halbe dog 79 år gammal på sin herrgård i Neuötting , Bayern .

Arbetar

• Ein Emporkömmling (1889)
• Freie Liebe , drama (1890)
• Der Eisgang , drama (1892)
• Jugend , drama (1893)
• Der Amerikafahrer , komedi (1894)
• Lebenswende (1896)
• Mutter Erde , drama (1897)
• Der Eroberer (1898)
• Die Heimatlosen (1899)
• Das Tausendjährige Reich , drama (1899)
• Haus Rosenhagen , drama (1901)
• Valborgsmässodag (1902)
• Der Ström , drama (1904)
• Die Insel der Seligen (1905)
• Das wahre Gesicht (1907)
• Blaue Berge , komedi (1909)
• Der Ring des Gauklers , pjäs (1911)
• Die Tat des Dietrich Stobäus , roman (1911)
• Freiheit. Ein Schauspiel von 1812 (1913)
• Schloß Zeitvorbei , dramatisk legend (1917)
• Die Traumgesichte des Adam Thor , pjäs (1929)
• Generalkonsul Stenzel und sein gefährliches Ich , roman (1931)
• Heinrich von Plauen , drama (1933)
• Scholle und Schicksal. Geschichte meines Lebens , självbiografi (1933)
• Jahrhundertwende. Geschichte meines Lebens 1893-1914 , självbiografi (1935)
• Erntefest (1936)
• Die Elixiere des Glücks , roman (1936)
• Kaiser Friedrich II (1940)
• Jo , roman (1917)

Anteckningar

• Josef Egginger: Der Dichter Max Halbe im Öttinger Land. I: Oettinger Land, Altötting. 15 (1995). S. 127–135.
•   Ulrich Erdmann: Vom Naturalismus zum Nationalsozialismus? Zeitgeschichtlich-biographische Studien zu Max Halbe, Gerhart Hauptmann, Johannes Schlaf och Hermann Stehr. Mit unbekannten Selbstzeugnissen. Frankfurt am Main ua: Lang, 1997. ISBN 3-631-30907-4
•   Andreas Lothar Günter: Präfaschistische Weltanschauung im Werk Max Halbes. Frankfurt am Main ua: Lang, 2002. (= Europäische Hochschulschriften; Reihe 1, Deutsche Sprache und Literatur; 1841) ISBN 3-631-39419-5
•   Joachim Kalcher: Perspektiven des Lebens in der Dramatik um 1900. Köln ua: Boehlau, 1980. (= Kölner germanistische Studien; 14) ISBN 3-412-02880-0
• Heinz Kindermann: Max Halbe und der deutsche Osten. Danzig: Rosenberg, 1941. (= Danzig in Geschichte und Gegenwart; 4)
• Werner Kleine: Max Halbes Stellung zum Naturalismus innerhalb der ersten beiden Dezennien seines dramatischen Schaffens. (1887-1900). Zeulenroda: Sporn, 1937.
•   Peter Oliver Loew : "Die Heimat sucht den Dichter – der Dichter sucht die Heimat. Max Halbe und Danzig". I Das literarische und kulturelle Erbe von Danzig und Gdańsk , hrsg. v. Andrzej Kątny, Frankfurt am Main (ua) 2004, s. 79–98 (Danziger Beiträge zur Germanistik, Bd. 15). ISBN 3-631-53226-1
• Stadtbibliothek München (Hrsg.): Max Halbe zum 100. Geburtstag. München: Lehle, 1965.
•   Thorsten Stegemann: Litteratur im Abseits. Studien zu ausgewählten Werken von Rainer Maria Rilke, Hermann Sudermann, Max Halbe, Gottfried Benn och Erich Kästner. Stuttgart: Ibidem-Verlag, 2000. ISBN 3-89821-040-5
• Karl Ude : "Max Halbes Nachlass. Ein Münchner Spiegel der Jahrhundertwende". I: Schwabing von innen . München 2002. S. 45–54.
• Herbert Weder: Die Stimmungskunst i Max Halbes Gegenwartsdramen unter bes. Berücksichtigung Ibsens. Ein Beitrag zur Theorie und Geschichte des Dramas um 1900. Würzburg: Werkbund. 1932.
• Friedrich Zillmann: Max Halbe. Wesen und Werk. Würzburg/Main: Holzner, 1959. (= Der Göttinger Arbeitskreis; Schriftenreihe; 62)

externa länkar

• Biografi (tyska)