Magnus Huss

Magnus Huss
Född	( 1807-10-22 ) 22 oktober 1807 Torp, Medelpad , Sverige
dog	22 april 1890 (22-04-1890) (82 år gammal) Stockholm , Sverige
Begravningsplats	Norra begravningsplatsen
Alma mater	Uppsala universitet
Yrke(n)	Läkare, professor
Arbetsgivare	Karolinska Institutet
Känd för	Myntar termen alkoholism

Magnus Huss , född 22 oktober 1807 – 22 april 1890, var en svensk läkare och professor, adlad med bibehållet namn. Han är känd för att 1849 mynta termen alkoholism , som han använde för att hänvisa till de patologiska förändringarna i kroppen på grund av långvarig alkoholförgiftning. Han har också beskrivits som "den svenska internmedicinens förfader " och "grundaren av klinisk utbildning i [Sverige]".

Biografi

Bakgrund, utbildning och karriär

Magnus Huss föddes i Torp, Medelpad , Sverige . Han var son till kyrkoherde Johan Huss och Catharina Magdalena Hellzén. Släktnamnet togs från hans farfars mormor, vars far var farbror till Ericus Olai Huss .

Huss blev student i Uppsala 1824, tog filosofie kandidatexamen 1829, magister i filosofi 1830, medicine kandidatexamen 1832, medicin licentiatexamen 1834, magisterexamen i kirurgi 1835 och medicine doktor samma år. Året innan hade Huss redan utnämnts till underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm och blev biträdande professor i medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet 1835. Efter att ha tillbringat 1837–1838 i Tyskland, Österrike och Frankrike för sina vetenskapliga studier, utnämndes han till biträdande överläkare vid Serafimerlasarettet 1839 med stöd av anatomen Anders Retzius och kirurgen Carl Johan Ekströmer . Den 1 augusti samma år öppnade han den första riktiga läkarmottagningen i Sverige. introducerades metoderna för fysisk undersökning , inklusive auskultation och slagverk , i samband med en mer noggrann studie av patologisk anatomi; och genom den utomordentliga förmåga och uthållighet, som Huss utvecklade under sin långa tjänst som klinikdirektör, kan ovanstående datum sägas utgöra en vändpunkt i den svenska medicinens historia.

År 1840 utnämndes Huss till överläkare vid Serafimerlasarettet och provisorisk professor och 1846 till tjänstgörande professor vid Karolinska Institutet. 1860 utnämndes han till ordförande i Sundhetskollegium (senare Statens hälsovårdsverk ) och generaldirektör för rikets sjukhus, lazarettor och sanatorier . När han arbetade där bidrog han till grundandet av det som blev Tandläkarförbundet . Han avgick från sin tjänst som ordförande i hälsovårdsstyrelsen 1864, men förblev generaldirektören för sjukhusen till 1876. Under sin lärartid ägnade Huss sig också åt ett omfattande medicinskt konsultarbete.

Skrift

Huss var också verksam som vetenskaplig författare. 1840 utgav han Summarisk öfversigt af sjukvården å k. Seraphimerlazarettets medico-cliniska afdelning, under de sista fem månaderna af år 1839. För åren 1840–1842 utgav han även sådana rapporter, som 1843 fortsattes med Kliniska analekter . 1845 publicerade han sina Observations sur la fièvre typhoïde (Iakttagelser om tyfoidfeber ). Huss fick sin största vetenskapliga berömmelse från Montyon-priset 1854 som delades ut av den franska vetenskapsakademin för Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholssjukdom (Alcoholismus chronicus eller kronisk alkoholsjukdom; två volymer, 1849–1851), där de patologiska förändringar i kroppen orsakade av kronisk alkoholförgiftning listades först som en separat sjukdomsform. Hans arbete från 1849 innehåller också en tidig beskrivning av symptom som liknar restless legs syndrome , "mer obehagliga än smärtsamma", "som vanligtvis är förknippade med den så kallade rastlösheten, när den sjuke ständigt försöker ändra benens position, särskilt när kvällen kommer eller på natten." Ytterligare kan nämnas hans monografier Om typhus och typhoidfeberns statistiska förhållanden och behandling (Om de statistiska tillstånden och behandlingen av tyfusfeber; 1855, översatta till tyska, franska och engelska) och Om lunginflammationens statistiska förhållanden och behandling ( Om de statistiska tillstånden och behandling av lunginflammation ; 1860, tysk översättning). Till förmån för det första av dessa arbeten till amerikanska militärläkare under det amerikanska inbördeskriget uttryckte USA:s krigsminister i ett officiellt brev sin tacksamma uppskattning . Utöver dessa arbeten publicerade Huss i tidskrifter ett antal större och mindre artiklar, redigerade ekonomiska räkenskaper för Serafimerlasarettet 1850-1860 och för Kronprinsessan Louises sjukhus för sjuka barn ( Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn) från 1852 till 1864. , samt Öfverstyrelsens öfver hospitalen underdåniga berättelser 1861–1876.

Beskrivning av alkoholism

Huss beskrev alkoholism på följande sätt i sitt arbete från 1849, Alcoholismus chronicus :

Alcoholism chronicus betecknar sammansättningen av de manifestationer av sjukdomar i nervsystemet, i dess mentala såväl som dess motoriska och sensoriska sfärer, som, fortlöpande i en kronisk form, inte direkt eller huvudsakligen är kopplade till något bestämbart livstidstillstånd, eller efter döden för blotta ögat uppenbara förändringar i sammansättningen av de centrala eller perifera delarna av nervsystemet, och som inträffar hos dem som har lång, ihållande och överdriven konsumtion av alkoholhaltiga drycker.

Folkhälsan

Observationen av kronisk alkoholism fick Huss att kämpa mot drickandet med all sin övertygelse. Bland hans skrifter i denna veva kan nämnas Om bränvinsbegäret och bränvinssuperiet i Sverige (Om efterfrågan på brännvin och brännvinskonsumtion i Sverige, 1853; omtryckt ur hans arbete Om Sveriges endemiska sjukdomar , Om Sveriges endemiska sjukdomar, 1852), Om bleksot och bränvinssuperi i Sverige (Om anemi och brännvinskonsumtion i Sverige, 1852) och Om dryckenskapen och dess följder för den enskilde, för familjen, för kommunen, för staten. , 1882; sålde 20 000 exemplar under de första sju månaderna efter publiceringen). Hans arbete spelade en stor roll i antagandet av 1855 års lag som förbjöd hemdestillering. Hans 1887 års Varningsord mot bränvinsbruk och dryckenskap skulle enligt kunglig förordning av den 10 februari 1888 sättas upp i folkskolors och folkskolors klassrum. År 1865 gav Huss ut det populära verket Om kaffe; dess bruk och missbruk (Om kaffet; dess användning och missbruk).

Samtidigt utövade han stort inflytande på en mängd andra frågor av hygienisk och filantropisk natur. Det var alltså på hans och Carl Peter Dahlgren [ initiativ som Kronprinsessan Louises sjukhus för sjuka barn kom till. Tillsammans med professorerna Hjalmar August Abelin , Pehr Henrik Malmsten och Carl Gustaf Santesson gick Huss ut en inbjudan att ansöka om att inrätta Stockholms sjukhem [ vidtog därefter åtgärder för att etablera och organisera dess första administration. Han var också energiskt aktiv i omorganisationen av Allmänna Barnhuset i Stockholm, inrättandet av barndaghem och förbättrad lagstiftning rörande vården av psykiskt sjuka. Han tog initiativet till Sveriges första barnkammare, Kungsholmen barnkrubba , inspirerad av liknande etableringar i Paris. Vidare var han ordförande i styrelsen för Kungliga Lärarseminariet och i styrelsen för Gymnastiska centralinstitutet (idag Sveriges idrotts- och hälsohögskola), samt ledamot i flera av regeringen tillsatta kommittéer.

Anförtrodda och hedersuppdrag

Huss var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (1844), ledamot av Kungliga Vetenskapssamfundet i Göteborg (1846; hedersledamot 1859), ledamot av Kungliga Vetenskapssamfundet i Uppsala (1850; hedersledamot 1885) och av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund (1878).

1857 upphöjdes han till adelsmansgrad och tjänstgjorde som riddar- och adelledamot i ständers riksdagar 1859–1860, 1862–1863 och 1865–1866. 1866 flyttade han till Östergötland och 1873–1874 var han ledamot av riksdagens andra kammare för valkretsen Åkerbo , Bankekind och Hanekind . Åren 1874-1883 bodde han på Kvistrum i Gärdserums socken i norra Kalmar län , men återvände det senare året till Stockholm.

Utdrag ur Huss bevarade manuskript publicerades 1891 under titeln Några skizzer och tidsbilder från min lefnad ( Några skisser och ögonblick ur mitt liv).

Magnus Huss väg är namnet på en gata på S:t Görans sjukhusområde i Stockholm.

Adel

Huss adlades 1857 med bibehållet namn och introducerades 1858 på Adelshuset under nummer 2327.

Familj

Han gifte sig med friherrinnan Christina Maria Charlotta Bergenstråhle 1857. Huss enda barn, Helge Magnus Gabriel Huss (1859–1874), dog före sin far, varpå släktsläkten dog ut. Han var systerson till Magnus Huss , känd som Vildhussen .

Huss dog i Stockholm 1890 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen .

Källor

"Huss, Magnus" . Nordisk familjebok (2:a uppl.). 1909 – via Projekt Runeberg .