Mākaro / Ward Island
Mākaro ( Māori ) | |
|---|---|
 | |
  Mākaro/Ward Mākaro / Ward Island (Wellington, Nya Zeeland)
| |
| Geografi | |
| Plats | Wellingtons hamn |
| Koordinater | |
| Längd | 250 m (820 fot) |
| Bredd | 80 m (260 fot) |
| Högsta höjd | 20 m (70 fot) |
| Administration | |
Nya Zeeland | |
Mākaro/Ward island är en av de tre små öarna i Wellingtons hamn , vid södra änden av Nordön, Nya Zeeland.
Ward Island ligger på den östra sidan av hamnen, cirka 1,7 kilometer (1,1 mi) väster om staden Eastbourne . Den är cirka 250 meter lång och 80 meter bred, med den långa axeln nord-sydlig. Den betydligt större ön Matiu/Somes ligger cirka 5 km (3,1 mi) nordväst.
Maoritraditionen är att båda dessa öar fick sina ursprungliga maorinamn från Kupe , den halvlegendariska första navigatören som nådde Nya Zeeland och kom hem igen med rapporter om det nya landet, men detta kan inte verifieras. Han påstås döpa dem efter sina två döttrar (eller, i vissa versioner av berättelsen, syskonbarn) när han först gick in i hamnen för cirka 1000 år sedan.
Huvuddelen av Ward Island består av ett brant sidoblock av gulaktig/brun argilit , med en mer eller mindre platt topp. Det finns en strand med greywacke singel längs östra sidan av ön. Resten av kustlinjen är stenig förutom ett par mindre stränder på den västra sidan, uppbackade av ca 20 m höga klippor. Många små rev omger ön, särskilt i den södra änden. Den huvudsakliga sjöfarten till hamnarna i Wellington och Seaview passerar väster om Ward Island. Passagen mellan Ward och Eastbourne är för grunt för fartyg av alla storlekar.
Ön har använts som försvarsarbete i både antik och modern tid. En fristad Ngati Ira Pa (som som sådan vanligtvis inte var bebodd) fanns på ön i början av 1800-talet. Det fanns ingen konstruktion där – själva ön, med sina klippor, fungerade som tillflyktsort. Under andra världskriget byggdes en 1,8 km lång (1,1 mi) träpålad anti-ubåtsbarriär mellan Robinson Bay och öns östra strand, och ett nät upphängt i bojar sträckte sig från den västra sidan av ön till Kau Point på västra hamnstranden. Förutom några betongblock på den västra sidan av ön finns det inga rester av dessa omfattande strukturer att se idag.
Ön är ett populärt resmål för fritidsvattenskotrar av alla slag. Reven och den klippiga kusten ger bra fiske- och snorklingsmöjligheter. Utanför de södra ändbäddarna av sjögräs ger skydd för ett rikt fiskliv och möjligheter att samla ätbara skaldjur som Paua och grönläppade musslor.
Makaro Street i Eastbourne är uppkallad efter ön, som kan ses längst ut mot havet av dess korta öst–västliga längd.
Öns ekosystem
Ward Island är ett utsett DOC -vetenskapligt reservat och som sådan är camping, eld och hundar inte tillåtna där.
Ön är hem för en liten population av måsar och andra sjöfåglar, som häckar på öns branta sluttningar. Ön är i övrigt obebodd.
Som en pågående åtgärd för att säkerställa att en gnagarpopulation inte etableras, har DOC upprätthållit betesstationer fyllda med pellets som innehåller Brodifacoum- gift på ön sedan 2005.
