Martha Leijonhufvud

  Martha Eriksdotter Leijonhufvud (24 december 1520 i Ödeby Lillkyrka, Ekeberg , Närke – 15 januari 1584 i Stegeholm), känd som Kung Märta ( lit. 'Kung Martha'), var en politiskt aktiv svensk adelskvinna. Hon var syster till drottning Margareta Leijonhufvud och svägerska till kung Gustav I av Sverige : hon var även mors faster till drottning Catherine Stenbock och svärdotter till regenten Christina Gyllenstierna . År 1568 finansierade hon avsättningen av kung Erik XIV av Sverige , vilket placerade hennes brorson Johannes III av Sverige på tronen.

Biografi

Äktenskap

Född av Erik Abrahamsson Leijonhufvud (d. 1520), ett offer för Stockholms blodbad , och Ebba Eriksdotter Vasa , och släkting till Gustav Vasa, som blev kung av Sverige 1523.

Hennes syster Margaret var förlovad med Svante Stensson Sture , son till före detta regenten Christina Gyllenstierna , men förlovningen bröts 1536 när kung Gustav bestämde sig för att gifta sig med henne. Istället var Sture gift med Märta. Det finns en välkänd legend om hur detta gick till: Svante Sture kastade sig för Margaretas fötter, och kungen gick in i rummet och upptäckte dem. Kungen frågade: "Vad är detta?" Margareta svarade: "Min herre Sture ber mig om min syster Märtas hand!", varvid kungen sade: "Beviljat!"

Martha och Svante Stensson Sture vigdes 3 mars 1538 på Nyköpings slott . Genom giftermål blev hon hustru till överhuvudet för den mäktigaste familjen i Sverige efter kungafamiljen, eftersom Svante Sture ansågs vara den högst uppsatta adelsmannen i riket, och förutom att vara drottningens syster blev hon en av de högst rankade kvinnorna i Sverige näst efter de kungliga kvinnorna.

kung Marta

Märta fick minst femton barn, varav tio levde till vuxen ålder. Hon och Sture bodde på Stegeborgs slott . År 1542 belägrades Stegeborg av Nils Dacke under Dackekriget och Dacke erbjöd paret att bli kung och drottning av Sverige. De nekade till erbjudandet.

Svante var ofta frånvarande på sina officiella uppdrag: han blev marskalk 1543 och befälhavare i Finland 1556 och ståthållare i Livland och Reval 1562. Under sin frånvaro tog Märta ansvaret för Stegeborg och hans gods, och hennes dominans gav henne smeknamn kung Märta , under vilket hon är känd i historien. Som sådan är hon känd för att ha utövat sin auktoritet inom rättsväsendet i sina förläningar och vid utnämningen av lokala tjänstemän.

Som syster till drottningen och genom äktenskap med överhuvudet för en av de mest prestigefyllda familjerna i Sverige hade Martha en ställning av hög status och deltog i vissa ceremonier i hovlivet. Martha, liksom hennes syster Brita och hennes svärmor, tog ofta hand om de kungliga barnen. Efter sin syster drottningens död 1551 sattes de kungliga barnen i hennes och hennes syster Britas vård, sedan hennes svärmor Christina Gyllenstierna begärt att bli befriad från plikten, tills Konungens omgifte till den. dotter till Brita, Marthas systerdotter Catherine Stenbock . Martha använde både sin syster och senare sin systerdotter, Queens i följd, framgångsrikt som sin kanal till monarken.

införde kung Erik XIV av Sverige den nya titeln greve i Sverige vid sin kröning, och hennes man skapades till en av Sveriges tre första grevar, vilket gjorde Märta till den första grevinnan i Sverige. Kung Erik fruktade dock att familjen Sture hade önskningar på tronen och under hans regeringstid blev de också ett centrum för oppositionen inom adeln.

Sturemorden

Huvudartikel: Sture Murders

Eric XIV betraktade Martha och familjen Sture med misstänksamhet. Vasaätten ansågs inte ha samma rätt till den svenska tronen som familjen Sture, vilka medlemmar vid flera tillfällen haft posten som regent över Sverige under det tidigare århundradet. Trots detta utsågs Marthas gemål Svante och hennes söner Erik och Nils att tjänstgöra i Norra sjuårskriget ( 1563–1570).

1565 anklagades hennes son Nils för landsförräderi och tvingades till ett förödmjukande inträde till huvudstaden. Han frikändes av domstolen, men fallet skapade fientlighet bland adeln mot kungen. Kungen lät därför fängsla Svante Sture och hans söner Nils och Erik jämte flera andra adelsmän. I augusti 1566 skrev Marthas son till henne: "Jag hoppas kunna försvara mig med annat än brev och sigill", vilket antydde förberedelser till en konspiration. I maj 1567 samlade Erik XIV hov på Svartsjö slott för att döma de adelsmän som han hade fängslat där för landsförräderi. Martha reste till Svartsjö med sin dotter Anna för att söka audiens hos kungen, men de fick inte komma in på slottet och sattes istället under bevakning i byn utanför slottet. Martha skickade en vädjan till Karin Månsdotter att tala med kungen till förmån för fångarna, och hon skickade även en vädjan till kungens dotter Virginia Eriksdotter . Samma månad fördes fångarna med båt från Svartsjö till Uppsala för att dömas. Martha fördes också till Uppsala under bevakning med båt, under vilken hon enligt uppgift utsattes för hån av allmänheten. Efter att de anlänt till Uppsala eskorterades Martha till familjens bostad i staden och sattes i husarrest. Hennes svägerska Ebba Månsdotter (Lilliehöök) var närvarande där av samma anledning.

I Uppsala vädjade Martha åter till Karin Månsdotter och på morgonen den 24 maj skickade Karin efter henne och mötte henne på Uppsala slott och berättade att kungen hade lovat henne att inte skada fångarna. Enligt uppgift tvekade kungen på grund av Karins ansträngningar. Senare samma dag fick han dock ett anfall och knivhögg Nils Sture till döds. Han beordrade att resten av fångarna skulle dödas med undantag av "Lord Sten", vilket resulterade i dödandet av maken och andre son till Martha, Svante och Erik, samt ytterligare två adelsmän, medan Sten Eriksson Leijonhufvud och Sten Axelsson Banér förskonades på grund av kungens befallning att skona "Lord Sten", och eftersom det var okänt vilken Lord Sten han menade, var båda med det namnet skonade. Samma dag anlände hennes systerdotter, änkedrottning Catherine , till Uppsala och fick i uppdrag att berätta för Martha vad som hade hänt.

De kläder som Svante, Nils och Erik Sture bar vid deras död förvarades av Martha och finns nu utställda i Uppsala domkyrkas norra torn.

Hertigens uppror

Efter Sturemorden försvann kungen och hittades i dåligt skick utanför staden tre dagar senare. Han blev lugnad av Karin Månsdotter och fördes tillbaka till huvudstaden, där han var isolerad i flera veckor. Den första audiensen beviljades änkedrottning Catherine , som fick i uppdrag att fungera som medlare mellan kungen och mordoffrens anhöriga, och överlämnade ett skriftligt dokument som gav henne befogenhet att förhandla om förlikningen (tvist) med släktingarna. av mordoffren, bland dem hennes moster Martha Leijonhufvud. Genom Katarina framförde Martha Leijonhufvud sina krav på skyddsbrev mot ytterligare förföljelse av Konungen; ett officiellt uttalande om mordoffrens oskuld; ekonomisk kompensation och gripandet av de personer som verkligen var ansvariga för monarkens beteende, som ansågs vara hans rådgivare Jöran Persson.< Kungen accepterade alla villkor i förlikningen, även om han snart återinsatte Persson. Förlikningen undertecknades av Martha och offrens övriga släktingar, kungen ordnade en storslagen begravning för offren den 4 juli och betalade Martha böter av ersättning i silvertegel. Martha lade de blodiga kläderna som hennes make och söner bar på deras gravar i kyrkan.

Sedan kungen återfått sitt förstånd, krävde han tillbaka den ersättning som givits till mordoffren i en ny skatt för att betala för hans kontroversiella bröllop med allmogen Karin Månsdotter, ett äktenskap som betraktades som en skandal och förolämpning av adeln. Martha vägrade, och istället använde hon "blodstenarna", som hon kallade silvertegelstenarna, för att finansiera kungens bröders, hertigarnas uppror, som ledde till avsättningen av Erik XIV 1568. Hon lät smälta blodtegelstenarna. till mynt med bilden av kungens bröder Johannes och Karl i Vadstena, som användes för att utrusta hertigarnas trupper, och lät sprida ord om kungens illdåd genom sina bekanta i Europa för att rättfärdiga kuppen, som framgångsrikt ersatte Erik XIV. med Johannes III.

Efter kuppen beviljade Johannes III Martha sin makes tidigare län som personligt lä 1570, nu utvidgat, vilket gjorde henne, vid sidan av sin syster Brita och svägerskan Ebba Månsdotter (Lilliehöök), till en av de fem största läten . innehavare i Sverige.

Hennes dotters rymning

Hennes dotter, Malin (Magdalena), (1539–1610), var kär i sin kusin, Erik Gustavsson Stenbock (1538–1602), och ville gifta sig med honom. Martha vägrade eftersom de var kusiner. År 1573, efter att tio år hade förflutit utan någon förändring i saken, övertygade Erik prins Charles att förse dem med 200 man för att hjälpa dem rymma. Erik bad Malin att göra en tur på släden med honom och när de satt sig kom prinsens vakter fram och paret begav sig från godset.

Martha övertygade sin kungliga brorson kungen att arrestera Erik och konfiskera hans egendom. Han släpptes så småningom och hans egendom återställdes till honom, efter att kungens syskon och make samt hans egen familj, bland dem hans moster (och Marthas systerdotter) änkedrottning Katarina Stenbock , hade förenats för att övertyga kungen om att ansluta sig till den och gifte sig med Malin 1574. Enligt legenden tog det ett år av tiggeri från parets släktingar för att övertyga Malins mäktiga mor att förlåta paret för att de trotsade hennes auktoritet; kvinnorna i familjen bad henne "gråtande på knä" innan hon gick med på att träffa sin dotter. Enligt legenden fick hennes dotter krypa på knä upp till henne när hon var gravid.

Problem

  • Sigrid Svantesdotter Sture (1538–1613)
  • Magdalena (Malin) Svantesdotter Sture (1539–1610)
  • Anna Svantesdotter Sture (1541–1595)
  • Sten Svantesson Sture (1542–1542)
  • Nils Svantesson Sture (1543–1567)
  • Sten Svantesson Sture (1544–1565)
  • Erik Svantesson Sture (1546–1567)
  • Margareta Svantesdotter Sture (1547–1617)
  • Gustaf Svantesson Sture (1548–1548)
  • Brita Svantesdotter Sture (1550–1550)
  • Mauritz Svantesson Sture (1552–1592)
  • Karl Svantesson Sture (1555–1598)
  • Iliana Svantesdotter Sture (1556–1556)
  • Iliana Svantesdotter Sture (1557–1557)
  • Kristina Svantesdotter Sture (1559–1619)

Anteckningar

  1. ^ Tegenborg Falkdalen, Karin, Margareta Regina: vid Gustav Vasas sida : [en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516–1551)], Setterblad, Stockholm, 2016
  2. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r Tegenborg Falkdalen, Karin (2015). Vasadrottningen: en biografi över Katarina Stenbock 1535–1621 [Vasadrottningen: A biography of Catherine Stenbock, 1535–1621] . Lund: Historiska media.
  3. ^ "Katedralmuseet, Uppsala, Sverige" . University of Washington . Hämtad 9 april 2011 .
  4. ^ Wilhelmina Stålberg, PG Berg : Anteckningar om svenska qvinnor (Notes of Swedish women) (in Swedish)

Vidare läsning

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Martha_Leijonhufvud&oldid=1096364360 "