Lyudmila Markianova

Lyudmila Fyodorovna Markianova (ryska: Людмила Фёдоровна Маркианова ) (född 14 juli 1941, Suarikoski, Olonets Karelen , Sovjetunionen ) är en karelsk språkforskare och professor emerita. Hon har kallats "karjalan kielen muamo", alltså ' karelska språkets moder '.

Biografi och karriär

Tidiga år och utbildning

Markianovas föräldrar var båda Olonets Karelianer. Hennes pappa försvann i början av andra världskriget (senare fick man reda på att han dömts för att ha förhört officerarnas agerande och skickats till ett fångläger), och när den finska försvarsmakten erövrade stora delar av ryska Karelen var hennes mamma Anna tvungen att att arbeta för finländarna i en armétvätt. Där träffade hon en finsk soldat, som hon gifte sig med, och hon blev fru Anni Lappalainen.

När Sovjetunionen inledde en offensiv 1944 drog sig finnarna tillbaka och Anni Lappalainen satt på det sista tåget från ryska Karelen. Lyudmila Markianova blev kvar och uppfostrades av sina morföräldrar. Lyudmila nämndes i sin mammas id-handlingar i Finland, men i verkligheten blev hon kvar i Sovjetunionen. Fru Lappalainens hemland Sovjetunionen ansåg henne vara en förrädare , och att få barnet tillbaka och in i Finland var uteslutet. Lyudmila träffade sin mamma igen först på 1970-talet.

Markianova växte upp av sina morföräldrar i byn Suarikoski i Olonets Karelen på stranden av floden Olonka . På grund av krigets omständigheter hade hon inga identitetshandlingar förrän vid 14 års ålder. Först då, när hon hade rest till Petrozavodsk för att delta i inträdesprovet till ett pedagogiskt institut, hjälpte institutets chef henne att få hennes ID-papper. I Petrozavodsk studerade Markianova till lärare och efter examen arbetade hon i två år som lärare i Sändämy, varefter hon antogs till Karelian Institute of Pegadogy. Där studerade hon rysk filologi och avslutade sina studier 1965. Därefter arbetade hon som vicerektor för Kuittinen gymnasiet.

Vetenskaplig karriär

Efter att hon gifte sig flyttade Markianova till Petrozavodsk, där hon arbetade i biblioteket vid Karelian Center of Science. Där uppmärksammades hon av GM Gert, som hade grundat en skola för baltiska finska språk i staden. Gert föreslog för Markianova att hon kunde fortsätta studier där. Markianova skulle hellre ha studerat i Tartu under Paul Ariste , men detta var omöjligt för en kvinna med familj. Hon återvände alltså till sina studier i Petrozavodsk, men först 1975. Hennes avhandling handlade om "Verbala suffixer och ordbildning på karelska". Hon disputerade i Tartu 1980.

När tiderna tillät det, var Markianova en av de första personerna som vände sig till kommunistpartiets karelska oblastkommitté med ett brev och bad att det karelska språket skulle tas med i läroplanen för alla skolor i den karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken . Vid den tiden befann sig det karelska språket i en unik situation i Sovjetunionen: språket för varje annan titulär nation i landet undervisades i skolorna i motsvarande republik eller region. På den tiden fanns det artiklar i lokala tidningar om att skapa en enhetlig skriftlig standard för det eller de karelska språken, och sändningar på dessa språk påbörjades i lokalradion.

Markianova arbetade sedan i den sovjetiska vetenskapsakademin , på Institutet för språk, litteratur och historia i Petrozavodsk, först som juniorforskare från 1979, sedan som vetenskaplig sekreterare från 1983 och slutligen som vice direktör för institutet från 1989 på. Under dessa år publicerade Markianova en rad vetenskapliga artiklar som behandlade ordbildning på det karelska språket ur olika synvinklar.

I sin forskning upptäckte Markianova att det karelska språket var särskilt rikt, ur synvinkeln av ordbildning. Hon började omsätta detta i praktiken när hon blev chef för avdelningen för Karelian och Veps vid Karelian Pedagogical Institute. Hon utarbetade en ortografi för det karelska språket Olonets, som gjordes till en officiell sådan av ledningen för den karelska republiken 1989. Ortografin för Dvina (norra) karelska utvecklades samtidigt av Pekka Zaikov. Markianovas ståndpunkt var att båda språken skulle ha en enhetlig norm för att skriva, men hon föll i minoritet.

Markianova har arbetat hårt för att karelska skulle kunna undervisas i Karelska republikens skolor. Tillsammans med ZM Dubrovina från St. Petersburg skrev hon en primer som heter Aberi (1990). Efter detta följde en lärobok kallad Kirjuniekku (1992). Hon hade också skrivit olika böcker om Olonets karelska fonetik och grammatik . Den viktigaste av dessa är Karjalan kielioppi ('Karelisk grammatik', 2002).

Från början av 1990-talet och framåt har Markianova också gett ut olika ordböcker . 1996 publicerade hon, tillsammans med Tatyana Boiko, sin Karjal-venäläine sanakniigu ('Karelsk-Rysk ordbok'). Hon arbetade också med att utveckla ett nytt ordförråd för karelska, under överinseende av kommittén för nationella frågor i Karelska republiken, i kommissionen för terminologi och ortografi. Bland frukterna av detta arbete var Lingvistiekkuterminät ('Linguistic Terminology', 2000), Školasanasto ('Vocabulary for Schools', 2000), Fauna- ja florasanasto ('Vocabulary on Fauna and Flora', 2005), Ühteis-kunnasto-poliittineallis ('Vokabulär för sociala och politiska frågor', 2004–2004). Efter dessa böcker var Markianova redo att konstatera att nu kunde man diskutera vad som helst på karelska, oavsett sammanhang. Höjdpunkten för detta arbete var Bol'šoĭ russko-karel'skiĭ slovar ('Russian-Karelian General Dictionary', 2011), där hon samarbetade med Tatyana Boiko.

Markianova var också involverad i skapandet av Olonets Karelian Children's Bible, som fick titeln Biblii lapsile (1995). Hon har också medverkat i tidskriften Carelia , utgiven i Petrozavodsk.

I Finland har Markianova samarbetat med Raija Pyöli om Sanakirja suomi-karjala ('Finsk-Karelsk ordbok', 2008).

I Finland, under hot om att bli utvisad till Ryssland

2011 fick Markianova diagnosen Alzheimers sjukdom. Då bodde hon i Petrozavodsk och vårdades av pappan till sin dotter fram till 2013 då han dog. Dottern tog med sig Markianova till Finland, där hon har bott sedan mitten av 1990-talet. Hon är medborgare i Finland och gift med en finländare. År 2014 beordrades Markianova av Migrationsverket att utvisas till Ryssland, även om hon inte har några släktingar där och ingen som tar hand om henne. Dottern har ansökt om uppehållstillstånd för sin mamma, men hon fick avslag av den lokala förvaltningsrätten. Enligt Migrationsverket skulle en person behöva hittas under oskäliga omständigheter för att han eller hon ska få uppehållstillstånd. Dottern har överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen i Finland.

En vädjan för Markianova

När nyheten publicerades om att Markianova kan bli utvisad organiserade en grupp finländska forskare en vädjan för henne. På kort tid skrev över 5 000 personer under på uppropet. Författaren Raimo Jussila skrev i Brev till redaktören av Helsingin Sanomat att "före hennes utvisning bör staten Finland tilldela Lyudmila Markianova en utmärkelse för hennes meriter i att främja finsk litteratur bland våra släktingar." Han hänvisade till de karelska översättningarna av Juhani Ahos verk av Markianova.

Arbetar

Personliga publikationer

Suffiksal'noe glagol'noe slovoobrazovanie v karel'skom âzyke: obzory i recenzii. Tallinn: AN Èstonskoj SSR, 1981.
Glagol'noe slovoobrazovanie v karel'skom âzyke. ['Ordbildning av verb på karelska'] Petrozavodsk, 1985.
Livvin murdehen foneetiekku. ['Livvi-dialektens fonetik.'] Läromedel. Petrozavodsk, 1992.
Kirjuniekku. Opastundukniigu 2. kluasan liugiläzii lapsii näh. ['Second Class Reader in Karelian.'] Karjala, Petrozavodsk, 1992. (Valentina ja Sergei Tšinjonov, kuvitus.)
Livvin murdehen morfolougii. Nominat da abusanat. Livvi-dialektens morfologi. Nominaler och medhjälpare.'] 100 s. Petrozavodsk State University. Petrozavodsk, 1993.
Livvin murdehen morfolougii. Ordord, adverbita. Livvi-dialektens morfologi. Verb och adverb.'] ] Läromedel. Petrozavodsk State University, 1995.
Lingvistiekkuterminät. ['Linguistic Terminology.'] Tazavallan sanastokomissii, Petrozavodsk, 2000.
Školasanasto. ['School Vocabulary.'] Tazavallan sanastokomissii, Petrozavodsk, 2000.
Karjalan kielioppi 5–9. ['Karelisk grammatik 5–9.'] Periodika, Petrozavodsk, 2002.
Yhteiskunnallis-poliittini sanasto: varsinais-karjalan murreh: AO = Obŝestvenno-političeskaâ leksika: sobstvenno-karel'skoe narečie: AO. ['Vokabulär för sociala och politiska frågor, A–P.'] Gosudarstvennyĭ komitet Respubliki Kareliâ po delam nacional'noĭ politiki. Respublikanskaâ termino-orfografičeskaâ komissiâ; Karjalan Tasavallan rahvallisen politiikan aseijen valtiokomitietta. Tasavallan sanastokomiisi. Periodika, Petrozavodsk, 2003.
Ühteiskunnallis-poliittine sanasto: P-Â (Obŝestvenno-političeskaâ leksika: P-Â). ['Vokabulär för sociala och politiska frågor, P–Ia.'] Gosudarstvennyĭ komitet Respubliki Kareliâ po delam nacional'noĭ politiki. Respublikanskaâ termino-orfografičeskaâ komissiâ; Karjalan Tasavallan rahvallisen politiikan aseijen valtiokomitietta. Tasavallan sanastokomiisi. Periodika, Petrozavodsk, 2004.
Fauna- da florasanasto: Leksika po faune i flore. ['Lexicon on Fauna and Flora.'] Periodika, Petrozavodsk, 2005.

Gemensamma publikationer

Markianova, L. – Dubrovina, Zinaida: Aberi. Karjalan kielel liugiläzii lapsii näh. ['Karelian Primer.'] Karjala. Petrozavodsk, 1990.
Markianova, L. – Il'jina, O. – Kuz'mina N.: Tekstukogomus paginurokkoih näh livvin murdehel. ['Texter för karelska lektioner.'] Petrozavodsk State University. Petrozavodsk, 1994.
Ludmila Markianova, Tatjana Boiko: Karel'sko-russkij slovar', livvikovskoe narečie. Okolo 8000 slov. ['Karelsk-Rysk ordbok. Ca. 8 000 ord.'] Noin 8000 sanaa.) Petrozavodsk, 1996.
Markianova, L. – Il'jina, O. – Bogdanova, L.: Karjalan kielen harjoituskogomus. Nominerar livvin murdehel. ['Övningar på karelska språket. Nominaler på Livvi-dialekten.'] Petrozavodsk State University Publishing. Petrozavodsk, 1999.
Markianova, L. – Il'jina, O. – Bogdanova, L.: Karjalan kielen harjoituskogomus. Verbit, infinitiivat, partisiipat, adverbit livvin murdehel. ['Övningar på karelska språket. Verb, infinitiver, particip och adverb i Livvi-dialekten.'] Petrozavodsk State University Publishing. Petrozavodsk, 2000.
Markianova, L. – Mensonen, Aaro: Opastummo karjalakse. Lugemistu aiguzille. ['Lära sig karelska. Readings for Adults.'] Karjalan kielen seuran julkaisuja 2. Verso, Petrozavodsk, 2006.
Markianova, L. – Mensonen, Aaro: Opastummo karjalakse. Harjoituskogomus. ['Lära sig karelska. Övningar.'] Ilias, Joensuu, 2007.
Markianova, L. – Pyöli, Raija: Sanakirja suomi–karjala. ['En finsk-karelsk ordbok.'] Salmi-säätiö, Kuopio, 2008.
Boiko TP, Markianova LF: Bol'šoĭ russko-karel'skiĭ slovar', livvikovskoe narečie. Suuri ven'a-karjalaine sanakniigu: livvin murreh. ['Rysk-karelsk allmän ordbok: Livvi Dialect.'] Rossiĭskaia Akademiia nauk, Karel'skiĭ nauchnyĭ centr, Institut âzyka, literatury i istorii. Petrozavodsk, 2011.

Som översättare

Klementjev, JI: Karjalazet. Histouriellis-etnografilline kuva. ['Kareler. En etnografisk och historisk beskrivning.'] Bibliotheca Fenno-Ugrica. Periodika, Petrozavodsk, 2008.
Wuorikoski, Jukka-Pekka: Kirjuta kaunehesti karjalakse. Luojan kirjuttamizen alguopastai. ['Skriv vackra karelska. A Guide for Creative Writing.'] Helsingfors: Karjalan kielen seura, 2008.
Wuorikoski, Jukka-Pekka (toim.): Nalle Karhu — Meččyrunoloi lapsile. ['Björnen. Skogsdikter för barn.'] Helsingfors: Karjalan kielen seura, 2009.
Juhani Aho : Juha . Helsingfors: Karjalan Kielen Seura, 2010.
Juhani Aho: Lastuloi. Helsingfors: Karjalan kielen seura, 2013.
Juhani Aho: Raudutie . Helsingfors: Karjalan kielen seura, 2013.