Luis Simarro Lacabra

Luis Simarro Lacabra
Porträtt av Dr Simarro vid mikroskopet av Joaquín Sorolla , 1897
Född	( 1851-01-06 ) 6 januari 1851 Rom , påvliga staterna
dog	19 juni 1921 (1921-06-19) (70 år gammal) Madrid, Spanien
Nationalitet	spanska
Utbildning	Complutense University of Madrid University of Valencia
Vetenskaplig karriär
Fält	Neurologi
institutioner	Complutense University of Madrid

Luis Simarro Lacabra (6 januari 1851 – 19 juni 1921) var en spansk neurolog som föddes i Rom medan hans föräldrar bodde i Italien.

Karriär

Han studerade medicin i Valencia och Madrid , och 1877 utnämndes han till chef för Santa Isabel-sinnessjukhuset i Leganés , utanför Madrid. Från 1880 bodde han i Paris och studerade allmän anatomi och histologi hos Louis-Antoine Ranvier och klinisk neurologi under Jean Martin Charcot . Här kom han också under inflytande av filosofen Ernest Renan (1823–1892). anatomen Mathias-Marie Duval (1844–1907) och psykiatern Valentin Magnan (1835–1916). 1885 återvände han till Madrid och öppnade en privat praktik, och 1902 utnämndes han till den första ordföranden för experimentell psykologi i Spanien.

Som psykiater var Simarro starkt påverkad av utvecklingen i Tyskland, särskilt Emil Kraepelins klassificering och behandling av sinnessjuka, Wilhelm Wundts teori om experimentell psykologi och Theodor Ziehens kritiska analys av Wundts syn på psykologi.

Trots sitt arbete inom psykiatrin är Simarro till stor del ihågkommen för ett bidrag som gjordes inom histologin när han utvecklade en silverbromidmodifiering av Camillo Golgis silverkromatteknik . Den berömda spanska histologen Ramon y Cajal erkände Simarros prestation och nämnde att det var en milstolpe som gjorde att han kunde överge allmän histologi och fokusera på neurohistologi.

Bibliografi

• Campos, JJ (2006) Un día en el Arco de Santa María. I Santiago Ramón y Cajal, 100 años después Eds. A. Ferrús och A. Gamundí. Madrid: Editorial Pirámide, s. 62–92.
• Campos, JJ (2006) Trayectoria y circunstancias de Cajal y Simarro. I Santiago Ramón y Cajal, 100 años después Eds. A. Ferrús och A. Gamundí. Madrid: Editorial Pirámide, s. 93–129.
• Campos, JJ (2002) Luís Simarro y el origen de la Neurología en España. I Historia de la Neurología en España , Ed. A. Martín Araguz. Madrid: GlaxoSmithKline, s. 119–127.
• Campos Bueno, JJ, (2010) Konst och vetenskap i Sorollas målning En forskning i Dr Simarros Lab. Psychologia Latina, 1, 9–26
• Carpintero, H., Campos, JJ, Bandrés, J. (2002) Luís Simarro y la Psicología Científica en España. Cien Años de la cátedra de Psicología Experimental en la Universidad de Madrid , Madrid: Universidad Complutense.
• CMC (Carlos María Cortezo) (1921) Luis Simarro, Siglo Médico, 78: 616-617.
• Fernández-Galiano, D. (1994) Apuntes sobre la historia de la microscopía en España , Microbiología Sem., 10: 343-356.
• Kaplan, TM (1971a) Luis Simarro, spansk histolog , Congreso nacional de historia de la medicina (Valencia 1969). Sociedad Española de Historia de la Medicina, 2: 523-533.
• Kaplan, TM. (1971b) Luis Simarros psykologiska teorier , Congresso nacional de historia de la medicina (Valencia 1969). Sociedad Española de Historia de la Medicina, 2: 545-555.
• López Piñero, JM (1983) Diccionario histórico de la ciencia moderna en España , Barcelona: Península, s. 327–330.
• Ramón y Cajal, S. (1937) Recollections of My Life , övers. EH Craigie, Philadelphia: American Philosophical Society, vol. 2, s. 307–308.
• Simarro, L. (1881) Colegio de Francia: el curso de Anatomía General de Mr Ranvier , Boletín de la Institución Libre de Enseñanza , 5: 94-95.

• Luis Simarro Lacabra [1851-1921]: Från Golgi till Cajal genom Simarro, via Ranvier publicerad av Nieves Fernández och CS Breathnach i Journal of the History of Neurosciences, 2001; 10:19-26.; [1]

externa länkar

• International Brain Research Organisation (biografi på engelska)
• Legado Luis Simarro (biografi på spanska)