Liga Portuguesa de Futebol v Santa Casa da Misericórdia de Lisboa
| Liga Portuguesa de Futebol v Departamento de Jogos | |
|---|---|
 | |
| Domstol | EG-domstolen |
| Citat(er) | (2009) C-42/07 |
| Nyckelord | |
| Fri rörlighet för tjänster | |
Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International Ltd mot Departamento de Jogos da Santa Casa da Misericórdia de Lisboa ( 2009) C-42/07 är ett EU-rättsligt mål som rör den fria rörligheten för tjänster inom Europeiska unionen.
Fakta
Liga Portuguesa de Futebol Profissional (den portugisiska fotbollsligan) och Bwin Ltd (ett spelbolag online i Gibraltar ) hävdade att böter från Departamento de Jogos stred mot artikel 56 i EUF-fördraget (fd artikel 49 i EG-fördraget ) om frihet att tillhandahålla tjänster, samt etableringsfrihet och fri rörlighet för betalningar. Departamento de Jogos monopoliserade hasardspel i Portugal och hävdade att detta var motiverat enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (referat till i artikel 62). En lag förbjöd hasardspel via internet. Departamento de Jogos drev till exempel det portugisiska nationella lotteriet , som grundades 1783, och fortsatte med folk som lottade siffror. Det gjorde det möjligt för Totobola att spela på fotboll och Totogolo för att spela på antalet mål. Den utdömde böter på 65 000 € på Liga och 74 500 € på Bwin för administrativa brott av att organisera internetspel som kom i konflikt med Santa Casa.
Dom
Domstolen , stora avdelningen, ansåg att förbudet skulle vara motiverat. Hasardspel var ett särskilt problem, och bedrägeri hade en ökad sannolikhet över internet, så ett fullständigt förbud var proportionerligt mot det eftersträvade målet.
47 När det gäller frågan huruvida artikel 56 EG är tillämplig ska det noteras att eventuella restriktiva effekter som den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen kan ha på den fria rörligheten för kapital och betalningar inte skulle vara mer än den oundvikliga konsekvensen av eventuella begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster. Om en nationell åtgärd avser flera grundläggande friheter samtidigt, kommer domstolen i princip att pröva åtgärden i förhållande till endast en av dessa friheter om det under omständigheterna i det aktuella fallet visar sig att de andra friheterna är helt sekundära i förhållande till till den första och kan prövas tillsammans med den (se, för ett liknande resonemang, mål C-452/04, Fidium Finanz , REG 2006, s. I‑9521, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
[...]
51 Enligt artikel 49 EG skall alla inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster avskaffas, även om dessa restriktioner gäller utan åtskillnad för nationella tjänsteleverantörer och för dem från andra medlemsstater, när de kan förbjuda, hindra eller göra det mindre fördelaktigt att verksamhet som bedrivs av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat där den lagligen tillhandahåller liknande tjänster (se, för ett liknande resonemang, mål C-76/90 Säger , REG 1991, s. I-4221, punkt 12, och mål C-58/98, Corsten . 2000, REG I-7919, punkt 33). Vidare är friheten att tillhandahålla tjänster till förmån för både tillhandahållare och mottagare av tjänster (se, för ett liknande resonemang, de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone , REG 1984, s. 377, punkt 16).
52 Det är godtagbart att lagstiftningen i en medlemsstat som förbjuder leverantörer som Bwin, som är etablerade i andra medlemsstater, att via internet erbjuda tjänster inom den första medlemsstatens territorium utgör en begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 EG (se, för ett liknande resonemang, mål C-243/01, Gambelli m.fl., REG 2003, s. I‑13031, punkt 54).
53 En sådan lagstiftning innebär också en begränsning av friheten för invånarna i den berörda medlemsstaten att via Internet åtnjuta tjänster som erbjuds i andra medlemsstater.
[...]
56 Artikel 46.1 EG tillåter restriktioner som är motiverade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa. Dessutom har ett visst antal tvingande skäl av allmänintresse erkänts i rättspraxis, såsom målen för konsumentskydd och förebyggande av både bedrägeri och anstiftan till att slösa pengar på spel, samt det allmänna behovet av att bevara allmän ordning (se, för ett liknande resonemang, ovannämnda målet Placanica m.fl. , punkt 46 och där angiven rättspraxis).
57 I detta sammanhang är lagstiftningen om hasardspel ett av de områden där det finns betydande moraliska, religiösa och kulturella skillnader mellan medlemsstaterna, vilket de flesta av de medlemsstater som har inkommit med yttranden till domstolen har påpekat. I avsaknad av gemenskapsharmonisering på området ankommer det på varje medlemsstat att inom dessa områden, i enlighet med sin egen värdeskala, bestämma vad som krävs för att säkerställa att de aktuella intressena skyddas (se bl.a. , mål 34/79, Henn och Darby (REG 1979, s. 3795, punkt 15; mål C-275/92, Schindler , REG 1994, s. I-1039, punkt 32; mål C-268/99, Jany m.fl. , REG 2001, s. I-1039). 8615, punkterna 56 och 60, och Placanica m.fl. , punkt 47).
[...]
59 Det står således medlemsstaterna fritt att fastställa målen för sin politik för vadslagning och hasardspel och, i förekommande fall, att i detalj definiera den eftersträvade skyddsnivån. De restriktiva åtgärder som de ålägger måste emellertid uppfylla de villkor som anges i domstolens rättspraxis när det gäller deras proportionalitet (domen i det ovannämnda målet Placanica m.fl., punkt 48).
60 I förevarande fall skall det således särskilt undersökas huruvida den begränsning av tillhandahållandet av hasardspel via Internet, som åläggs genom den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, är ägnad att uppnå det eller de mål som åberopas av den berörda medlemsstaten och om den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Under alla omständigheter ska dessa begränsningar tillämpas utan diskriminering (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Placanica m.fl., punkt 49).
61 I detta sammanhang ska det erinras om att nationell lagstiftning är lämplig för att säkerställa uppnåendet av det eftersträvade målet endast om den verkligen återspeglar en strävan efter att uppnå det på ett konsekvent och systematiskt sätt (mål C-169/07, Hartlauer, REG 2009, s. I). ‑0000, punkt 55).
[...]
63 Det ska i detta sammanhang påpekas att brottsbekämpningen kan utgöra ett tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera begränsningar för operatörer som har tillstånd att erbjuda tjänster inom hasardspelssektorn. Hasardspel innebär en hög risk för brott eller bedrägerier, med tanke på storleken på intäkterna och de potentiella vinsterna som erbjuds spelare.
64 Domstolen har också erkänt att ett begränsat tillstånd för spel på exklusiv basis har fördelen att det begränsar spelverksamheten inom kontrollerade kanaler och förhindrar risken för bedrägeri eller brott i samband med sådan verksamhet (se Läärä m.fl., punkt 37 och Zenatti, punkt 35).
65 Den portugisiska regeringen har gjort gällande att beviljandet av ensamrätt till Santa Casa att anordna hasardspel säkerställer att systemet kommer att fungera på ett säkert och kontrollerat sätt. För det första är Santa Casas långa existens, som sträcker sig över mer än fem århundraden, ett bevis på den kroppens tillförlitlighet. För det andra har den portugisiska regeringen påpekat att Santa Casa verkar under dess strikta kontroll. Den rättsliga ramen för hasardspel, Santa Casas stadgar och regeringens inblandning i att utse medlemmarna i dess administrativa organ gör det möjligt för staten att utöva en effektiv tillsynsbefogenhet över Santa Casa. Detta system, baserat på lagstiftning och Santa Casas stadgar, ger staten tillräckliga garantier för att reglerna för att säkerställa rättvisa i de hasardspel som anordnas av Santa Casa kommer att följas.
[...]
69 Det bör i detta avseende påpekas att sektorn för hasardspel som erbjuds via Internet inte har varit föremål för gemenskapsharmonisering. En medlemsstat har därför rätt att anse att enbart det faktum att en operatör som Bwin lagligen erbjuder tjänster inom den sektorn via internet i en annan medlemsstat, där den är etablerad och där den i princip redan omfattas av lagstadgade villkor och kontroller från de behöriga myndigheternas sida i den staten, kan inte anses utgöra en tillräcklig försäkran om att nationella konsumenter kommer att skyddas mot riskerna för bedrägeri och brott, mot bakgrund av de svårigheter som kan uppstå i ett sådant sammanhang av myndigheterna i etableringsmedlemsstaten vid bedömning av operatörers yrkesmässiga egenskaper och integritet.
70 På grund av bristen på direktkontakt mellan konsument och operatör innebär dessutom hasardspel som är tillgängliga via internet andra och mer betydande risker för bedrägeri från operatörer mot konsumenter jämfört med de traditionella marknaderna för sådana spel.
[...]
72 Av detta följer att den begränsning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, mot bakgrund av de särdrag som är förknippade med tillhandahållandet av hasardspel via Internet, kan anses motiverad av syftet att bekämpa bedrägeri och brottslighet.