Alpine Investments BV mot Minister van Financiën

Alpine Investments BV mot Minister van Financiën
Summer internship with Merrill Lynch (6140820208).jpg
Domstol EG-domstolen
Citat(er) (1995) C-384/93, [1995] REG I-1141, [1995] 2 CMLR 209
Nyckelord
Fri rörlighet för tjänster

Alpine Investments BV mot Minister van Financiën (1995) C-384/93 är ett EU-rättsligt mål som rör den fria rörligheten för tjänster inom Europeiska unionen.

Fakta

Alpine Investments BV hävdade att det nederländska finansministeriet inte borde ha förbjudit det den 1 oktober 1991 från " cold calling " att sälja råvaruterminer utan föregående medgivande från kunder, eftersom detta var en omotiverad begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 i EUF - fördraget (EUF-fördraget). fd artikel 49 i EG-fördraget). Alpine, som lägger beställningar hos Merrill Lynch , erbjöd portföljförvaltning, investeringsrådgivning och överföring av kunders beställningar till mäklare som verkar på råvaruterminsmarknader. Wet Effectenhandel (lagen om värdepapperstransaktioner) av den 30 oktober 1985, artikel 6(1) krävde en licens för att vara mellanhand och artikel 8(2) sade att den kunde begränsas för att förhindra "oönskad utveckling av värdepappershandeln." Ministeriet fick många klagomål, inklusive personer från andra medlemsländer, och han agerade för att bevara den holländska finanssektorns rykte. I januari 1992 fick det tillstånd att lägga beställningar hos en annan mäklare, Rodham & Renshaw, men fortfarande med ett förbud mot att ringa.

Den nederländska förvaltningsdomstolen hänvisade till EG-domstolen och frågade huruvida skydd av konsumenter och skydd av det nederländska värdepappershandelns rykte kunde vara ett skäl för allmänintresset att sluta kalla samtal, och om ett förbud var nödvändigt. Det var ostridigt att detta var tjänster enligt art 60 TEEC eftersom det var mot ersättning.

Dom

Domstolen ansåg att Alpine Investments BV kunde hållas tillbaka från "cold calling" eftersom reglerna sannolikt var motiverade av konsumentskyddsskäl och för att bevara den nederländska finanssektorns goda rykte .

28 ... ett förbud berövar de berörda aktörerna en snabb och direkt teknik för marknadsföring och för att kontakta potentiella kunder i andra medlemsstater. Det kan därför utgöra en begränsning av friheten att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster.

[...]

31 ... förbudet mot kallsamtal inte faller utanför tillämpningsområdet för artikel 56 i fördraget bara för att det har införts av den stat där tjänsteleverantören är etablerad.

32 Slutligen skall vissa argument som den nederländska regeringen och Förenade kungariket har anfört prövas.

33 De har gjort gällande att förbudet i fråga faller utanför tillämpningsområdet för artikel 56 i fördraget eftersom det är en allmänt tillämplig åtgärd, det inte är diskriminerande och varken dess syfte eller verkan är att gynna den nationella marknaden gentemot tjänsteleverantörer. från andra medlemsstater. Eftersom det endast påverkar det sätt på vilket tjänsterna erbjuds, är det analogt med de icke-diskriminerande åtgärder som reglerar försäljningsarrangemang som, enligt beslutet i de förenade målen C-267 och 268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I-) 6097, punkt 16, faller inte inom tillämpningsområdet för artikel 30 i fördraget.

34 Dessa argument kan inte godtas.

[...]

37 Enligt denna dom är tillämpningen på produkter från andra medlemsstater av nationella bestämmelser som begränsar eller förbjuder, inom importmedlemsstaten, vissa försäljningsarrangemang inte av sådant slag att det hindrar handeln mellan medlemsstaterna så länge som dessa bestämmelser för det första är tillämpliga. till alla relevanta näringsidkare som är verksamma inom det nationella territoriet, och för det andra påverkar de på samma sätt, rättsligt och faktiskt, marknadsföringen av inhemska produkter och produkter från andra medlemsstater. Anledningen är att tillämpningen av sådana bestämmelser inte är sådan att den hindrar den senares tillträde till importmedlemsstatens marknad eller hindrar ett sådant tillträde mer än det hindrar inhemska produkters tillträde.

38 Ett förbud som det ifrågavarande åläggs av den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad och påverkar inte bara erbjudanden som lämnas av denne till adressater som är etablerade i denna stat eller flyttar dit för att ta emot tjänster utan även erbjudanden som lämnas. till potentiella mottagare i en annan medlemsstat. Den påverkar därför direkt tillträdet till tjänstemarknaden i de andra medlemsstaterna och kan således hindra handeln med tjänster inom gemenskapen.

39 Svaret på den andra frågan är således att bestämmelser i en medlemsstat som förbjuder tjänsteleverantörer som är etablerade på dess territorium att ringa oönskade telefonsamtal till potentiella kunder som är etablerade i andra medlemsstater för att erbjuda sina tjänster utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. tjänster i den mening som avses i artikel 56 i fördraget.

[...]

42 Finansmarknaderna spelar en viktig roll i finansieringen av ekonomiska aktörer och, med tanke på den spekulativa karaktären och komplexiteten hos råvaruterminskontrakt, är finansmarknadernas smidiga funktion till stor del beroende av det förtroende de inger investerare. Detta förtroende beror särskilt på förekomsten av yrkesbestämmelser som syftar till att säkerställa kompetensen och tillförlitligheten hos de finansiella mellanhänder som investerarna är särskilt beroende av.

[...]

44 Att upprätthålla den nationella finanssektorns goda rykte kan därför utgöra ett tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera inskränkningar i friheten att tillhandahålla finansiella tjänster.

45 Vad gäller proportionaliteten av den omtvistade begränsningen framgår det av fast rättspraxis att krav som ställs på tjänsteleverantörerna måste vara lämpliga för att säkerställa att det avsedda syftet uppnås och att de inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (se mål C-288/89, Collectieve Antennevoorziening Gouda m.fl. mot Commissariat voor de Media, REG 1991, s. I-4007, punkt 15).

46 Såsom den nederländska regeringen med fog har gjort gällande, är den enskilde, i allmänhet ovetandes, inte i stånd att ta reda på vilka risker som är förknippade med den typ av transaktioner som erbjuds honom eller att jämföra kvaliteten och priset på den som ringer. s tjänster med konkurrenters erbjudanden. Eftersom råvaruterminsmarknaden är mycket spekulativ och knappt begriplig för icke-experta investerare, var det nödvändigt att skydda dem från de mest aggressiva försäljningsteknikerna.

47 Alpine Investments har emellertid gjort gällande att den nederländska regeringens förbud mot kallsamtal inte är nödvändigt, eftersom tjänsteleverantörens medlemsstat bör förlita sig på de kontroller som åläggs mottagarens medlemsstat.

48 Detta argument kan inte godtas. Den medlemsstat från vilken telefonsamtalet görs är bäst lämpad att reglera kallsamtal. Även om den mottagande staten vill förbjuda kallsamtal eller göra det underställt vissa villkor, är den inte i stånd att förhindra eller kontrollera telefonsamtal från en annan medlemsstat utan samarbete med de behöriga myndigheterna i den staten.

[...]

50 Alpine Investments har även gjort gällande att ett allmänt förbud mot telefonkontakt med potentiella kunder inte är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas av de nederländska myndigheterna. Att kräva att mäklarfirmor ska bandspela oönskade telefonsamtal som de gör skulle räcka för att skydda konsumenterna effektivt. Sådana regler har dessutom antagits i Storbritannien av Securities and Futures Authority.

51 Denna synpunkt kan inte godtas. Som generaladvokaten med rätta har påpekat i punkt 88 i sitt förslag till avgörande, innebär inte den omständigheten att en medlemsstat inför mindre strikta regler än en annan medlemsstat att den senares regler är oproportionerliga och därför oförenliga med gemenskapsrätten.

52 Alpine Investments har slutligen gjort gällande att eftersom det är av allmän karaktär, tar förbudet mot cold calling inte hänsyn till enskilda företags agerande och att det följaktligen medför en onödig börda för företag som aldrig har varit föremål för klagomål från konsumenter.

53 Även detta argument kan inte godtas. Att begränsa förbudet mot cold calling till vissa företag på grund av deras tidigare beteende kanske inte är tillräckligt för att uppnå målet att återställa och upprätthålla investerarnas förtroende för de nationella värdepappersmarknaderna i allmänhet.

54 De omtvistade bestämmelserna är under alla omständigheter begränsad till sin räckvidd. För det första förbjuder de endast kontakt med potentiella kunder per telefon eller personligen utan deras föregående skriftliga överenskommelse, medan andra tekniker för att ta kontakt fortfarande är tillåtna. Därefter påverkar åtgärden relationerna med potentiella kunder men inte med befintliga kunder som fortfarande kan ge sitt skriftliga samtycke till ytterligare samtal. Slutligen är förbudet mot oönskade telefonsamtal begränsat till den sektor där missbruk har konstaterats, nämligen terminsmarknaden för råvaror.

55 Mot bakgrund av ovanstående förefaller förbudet mot cold calling inte vara oproportionerligt i förhållande till det syfte som eftersträvas.

Se även

Anteckningar