Lavreotika

Lavrionfrågan ( grekiska : Λαυρεωτικό ζήτημα , romaniserad : Lavreotiko zitima ), mest känd som Lavreotika ( Λαυρεωτικά , 'Lavrion - konflikten mellan den franska och italienska affären') synet CIE och den grekiska staten angående exploateringen av Lavriongruvorna . Tvisten gällde allmänheten under perioden 1869–1875 och resulterade i en börsskandal där aktier såldes till ett mycket högre pris jämfört med deras riktiga och vid en tidpunkt då Grekland ännu inte hade en börs .

Bakgrund

Gruvorna i Lavrion drevs under den atenska demokratins tid , men efter atenarnas nederlag i Peloponnesiska kriget stängdes de ner. Intresset för gruvorna växte igen under 1860-talet då en mineralog skrev en rapport om att driften av gruvorna kunde vara lönsam för staten. 1864 skapade Giovanni Serpieri, en italiensk affärsman, tillsammans med andra Roux - Serpieri - Fressynet CE , och säkrade ett tillstånd från regeringen för driften av gruvorna.

Dispyten

En stor del av bolagets vinst kom genom insamling och bearbetning av rester (på den tiden kallade ekvolades ) från den forntida gruvverksamheten i området, för vilken bolaget inte lämnade skatt, enligt dåtidens lagstiftning. Den parlamentariska oppositionen, ledd av Epameinondas Deligeorgis , förde denna fråga till diskussion och påstod att företaget hade gruvrättigheter men inte rättigheter till resterna som redan fanns i ytan (Notera: på grekiska är ordet för gruvdrift εξόρυξη som bokstavligen betyder "ta ut ett mineral av jorden"). Alexandros Koumoundouros regering lagstiftade efter påtryckningar från både oppositionen och den allmänna opinionen strikta regler och hög beskattning för vinsten från exploateringen av ekvoladerna . Gruvbolaget begärde då ingripande från de italienska och franska regeringarna som krävde en återbetalning av 20 miljoner franc från den grekiska regeringen till företaget. De italienska och franska regeringarna hotade Grekland med militär intervention som orsakade stor politisk instabilitet, med 5 regeringar som ändrades på 3 år.

Skandalen

Efter några förhandlingar nådde affärsmannen Andreas Syggros en överenskommelse med det fransk-italienska företaget och ett nytt gruvbolag skapades, vid namn Greek Company of Lavrion Mines ( Ελληνική Εταιρεία Μεταλλουρυρελουργε) . Under förhandlingarna och den rättsliga tvisten drevs ett rykte om att guld fanns i gruvorna både av regeringen och av Syggros. Efter att det nya bolaget skapats började ägarna sälja aktier trots avsaknaden av en aktiemarknad i Grekland. Priserna på aktierna sköt i höjden på grund av ryktet om guld i gruvorna och den därav följande synen på detta beteende som en snabb väg till rikedom. Många sålde sin egen fastighet för att köpa aktier i företaget. När bolaget inte lyckades betala aktieägarna sin del av vinsten föll aktiekursen snabbt vilket ledde till stora förluster för aktieköparna.