Lamine Diakhate

Lamine Diakhate (16 september 1928 i Saint-Louis, Senegal – 1987) var en författare, poet och litteraturkritiker av négritude -skolan och har tjänat sitt land som politiker och diplomat.

Utbildning

Han hade gått i skolor i Louga och Saint-Louis innan han blev student vid universiteten i Katibougou (Soudan), Dakar (Senegal) och Paris. Han fick diplom i orientaliska språk, fonetik och allmän lingvistik.

Journalist

Efter att ha avslutat sina universitetsstudier utbildades Diakhate till journalist och redaktör. Under denna del av sin yrkeskarriär skulle han inta viktiga positioner i Paris och Dakar. Sålunda blev han chef för informationsavdelningen för SORAFOM (Société de Radiodiffusion de la France d'Outre-Mer) i Paris, och chef för Radiodiffusion du Sénégal (SORAFOM och Senegals regering) samt chef för informationsavdelningen för Radio de la Fédération du Mali. I sina olika offentliga funktioner publicerade Lamine Diakhate ett stort antal tidningsartiklar i tidskrifter som Afrique en Marche (Paris), Condition Humaine (Dakar), Dakar Matin eller Le Soleil (Dakar ) .

Diplomat

Efter att ha blivit en nära samarbetspartner med president Senghor blev han chef för presidentens kabinett (Chef du Cabinet de la Présidence du Sénégal) och minister för information, telekommunikation och turism. Senare tjänstgjorde han också som ambassadör för Senegal i Nigeria, kungariket Marocko, och som ständig rådgivare eller ständig vicedelegat för Senegal (Conseiller ou Délégué Permanent Adjoint du Sénégal) till UNESCO i Paris.

Författare

Som en svart afrikansk författare och poet som skrev på franska var Diakhate en av de ledande gestalterna i Négritude -skolan. I hans förståelse utgjorde denna litterära rörelse ett försök att ge röst åt traditionerna och kulturella värderingar i svarta Afrika, och att aktivt delta i utvecklingen av en universell humanism i samarbete med andra civilisationer. Som litteraturkritiker främjade Diakhate idéer som ursprungligen hade formulerats eller uttryckts av Aimé Césaire , Léon-Gontran Damas och Léopold Sédar Senghor . Han introducerade författare av Négritude -skolan för sina läsare och analyserade verk av andra som inte tillhörde denna skola. Tillsammans med Aimé Césaire och Alioune Diop var han en av de fem medlemmarna i redaktionskommittén för Éditions Présence Africaine i Paris. Detta förlag tryckte senare flera av hans poetiska verk. Och i dess tidskrift, Présence Africaine, förekom flera av hans vetenskapliga artiklar. Under flera år var han också sekreterare för kulturfrågor (secrétaire culturel) i Société Africaine de Culture (SAC).

Under alla sina offentliga funktioner deltog herr Diakhate aktivt i ett stort antal litterära festivaler och konferenser i Afrika, Europa och Asien. Sålunda deltog han i flera Biennales Internationales de Poésie, till exempel V. och und XII. Biennalen Knokke-Le-Zout i Belgien (september 1961; 1975), Première och Troisième Biennale de la Langue Française i Namur och Liège (Belgien) åren 1965 och 1969, Colloques des Écrivains Afro-Scandinaves i Stockholm, Sverige , Congrès des Ècrivains Afro-Asiatiques i Beirut, Libanon i mars 1967, Festival Poétique de Struga (ex-Jugoslavien) i augusti 1976, den fjärde världskongressen för poeter i Seoul, Corea, från 2 till 7 juli 979, som samt 15e Congrès de l'Union Internationale des Journalistes et de la Presse de Langue Française i Paris från den 29 september till den 6 oktober 1979. Vid flera tillfällen blev Diakhate en av arrangörerna, till exempel av premiärministern Festival Mondial des Arts Nègres från 1 april till 24 april 1966 i Dakar, Festival Culturel Panafricain d'Alger of the year 1969, Journées Culturelles Africaines de Turin, Italien, i april 1967. Colloque sur la Négritude i Dakar, Senegal , i april 1971, samt Introduktionen à la Poésie de LS Senghor i Casablanca, Morokko, i april 1974.

Utmärkelser

Lamine Diakhates litterära meriter som auteur et poète noire africain d'expression française erkändes formellt vid flera tillfällen. Sålunda valdes han till medlem av Société des Gens de Lettres de France i november 1976. Och han tilldelades två litterära priser: Prix Edgar Poe för år 1971, som beviljades honom av Maison de la Poésie i Paris, och Grand Prix Littéraire de l'Afrique Noire 1979 för sin roman Chalys de Harlem.

Arbetar

• La joie d'un Continent . Editions PAB, (Alès 1954) .[dikter]
• "Sarzan". Liaisons, numéro spécial, l'Afrique nouvelle (Dakar, le 1er mars 1955) [teatralisk anpassning av en roman av Birago Diop]
• « Pour la Jeune Fille de Soie Noire », Présence Africaine 2e serie nr. 3 (april – september, 1955), 48. [dikt]
• Primordiale du Sixième Jour . Éditions Présence Africaine (Paris 1963). [dikter]
• Temps de Mémoire . Editions Présence Africaine (Paris 1967). [dikter]
• « Prisonnier du Regard », Presence Africaine, nouvelle série bilingue No. 65 (1er trimestre 1968), 144- 155 [roman].
• Nigerianes. Nouvelles Éditions Africaines (Dakar/Abidjan 1974). [dikter]
• Prisonnier du Regard. Les Nouvelles Éditions Africaines (Dakar 1975).[roman]
• Föreläsning libre de «Lettres d'Hivernage» och d' «Hosties Noires» av Léopold Sédar Senghor. Nouvelles Éditions Africaines (Dakar 1976). [essai]
• Chalys d'Harlem . Les Nouvelles Éditions Africaines (Dakar 1978). [roman]
• Terres Médianes. Editions Saint-Germain-des-Pres (Paris 1984). [dikt]
• Le Sahélien de Lagos . Les Nouvelles Éditions Africaines (Dakar 1984). [roman]