Ladner färja

Ladner färja
Ladner Ferry 1931.jpg
Plats Metro Vancouver , British Columbia
Vattenväg Fraser River
Transittyp Passagerar- och fordonsfärja
Operatör Institutionen för offentliga arbeten
Antal rader 1
Antal fartyg 1
Antal terminaler 2

Ladnerfärjan korsade Fraserflodens södra arm i Metro Vancouver och förbinder Ladner med Richmond .

Historia

gav Union Steamship SS Eliza Edwards en daglig Vancouver - Steveston -Ladners landning. Vancouver och Lulu Islands järnvägsförslag inkluderade en anslutande färja till Ladner som aldrig blev av. Under 1898–1900 inkluderade det tre gånger i veckan CP Navigation Victoria - New Westminster- schemat Lulu Island och Ladner. Sonoma med 45 passagerare körde Ladner-Steveston två gånger dagligen under 1905–1909. Ersättningsfartyget från sommaren 1910, New Delta , sprang rutten tre gånger dagligen på våren/sommaren och två gånger dagligen på hösten/vintern fram till april 1914. Men farliga isflak ställde ibland tillfälligt in tjänsterna.

För att upprätthålla Steveston-körningen genomförde New Delta ett försök tre gånger dagligen under april och maj 1912 mellan Ladner och Woodward's Landing (södra änden av No. 5 Road, Richmond). I januari 1913 Scanlon ( Helen M. Scanlon ), som drog en pråm, överfarten på 20 minuter, medan de genomförde en provkörning för en statlig färjetrafik. Under 1913 slogs pålar för den nya tillfälliga Ladnerdockan, och provinsen och kommunerna uppgraderade eller byggde infarts- och anslutningsvägarna på båda sidor.

Strategisk för deras föreslagna grenlinje på Lulu Island, Canadian Northern Railway (CNoR), specificerade en Steveston-terminal för deras planerade Vancouver Island- färjetrafik. Reviderat till Woodward's Landing, CNoR förvärvade 250 tunnland för fem miles av sidospår och en trespårs slip som kan hantera de största färjorna (150 fot). CNoR-dockan uppstod aldrig efter järnvägens bortgång.

I november 1913 etablerade Scanlon , med sin pråm i släptåg, Ladner-Woodward's Landing statliga färjetjänst. Båten fraktade passagerarna och pråmen transporterade fordon och boskap. En buss längs väg nr 5 från Vancouver kopplad till de fyra dagliga seglingarna. Den december, när färjan träffade en sandbank i kraftig dimma och skadade skovelhjulet, tog resan över fyra timmar och bussen fick slut på bränsle, vilket gjorde att passagerarna strandade vid Woodward's Landing. På grund av de bedrövliga vintervägförhållandena, kunde bussen ta en timme att köra de 8 kilometerna (5 mi) över Richmond. I april 1914, den Sonoma återvände till rutten Ladner-Steveston, men det är oklart när denna tjänst upphörde.

Genom att köpa den privatägda Scanlon (senare omdöpt till William Henry Ladner ), började regeringen en två månader lång renovering av fartyget. Under tiden tog den mindre bogserbåten Linda dess plats. Den ombyggda färjan behövde inte längre bogsera en pråm, och den snabbare vändningen ökade servicen till sex gånger dagligen. Bussförbindelsen omfattade dock bara fyra avgångar, tills den ökade till sex, två månader senare. Vid den här tiden tillät oljan av gruspartierna och plankning av resten av väg nr 5 en snabbare och bekvämare bussresa. Köpt i mars 1918 för $10 000, den större bävern genomgick en total översyn på 40 000 dollar, innan den ersatte den tidigare färjan i juli 1919. Fartyget var olämpligt för tung trafik, eftersom det lastades från sidorna, vilket ökade risken för skador på fordon, byttes ut 1926–27. Vinterisflak och våröversvämningar, som gjorde navigering farlig, föranledde förslag om en permanent korsning av Deas Island .

Övergiven före detta färjeläge, Ladner, 2005

Ladnerterminalen flyttade två gånger. Under 1920–21 kostade bygget 15 748 dollar. Landstigningen och den asfalterade färjevägen kostade $80 000, men vid öppningen 1931 minskade överfartstiden till 10 minuter. Vid anbud 1932 krävde tre anbud ingen subvention för att trafikera färjan, medan Mr. Robson, den privata operatören under de föregående sex åren, erbjöd sig att betala 1 800 USD per år. Provinsen var ansvarig för att tillhandahålla ett lämpligt fartyg. Ladner -Woodwards nr 3 misslyckades med sin federala inspektion. MS Agassiz , ersättaren i november 1932, hade bara halva bärkraften. Provinsen ersatte förluster som operatören Leonard M. Robson lidit på grund av dessa allvarliga brister.

Bitumenytan på No. 5 Rd under 1935–36 gav kontinuerlig trottoar från färjan till Vancouver. 1936 infördes ytterligare sommarseglingar. Landningen och inflygningen vid Woodward's Landing fick omfattande underhåll 1940-41. Ladner-landningen, på en sidokanal, upplevde en pågående nedslamning som krävde periodisk muddring och satte ibland färjan på grund i mitten av sommaren. För att komma till rätta med denna fråga förlängdes landstigningen in i huvudkanalen under 1947-48.

Permanent ersättare, Delta Princess med en fart på 12 knop, togs i bruk 1949. Den nya stålskrovet dubbelskruvade färjan hade en kapacitet för 35 bilar och 200 passagerare.

En ny landning vid Woodward's Landing byggdes under hela 1952–53. I november 1952 upphörde charterkontraktet och provinsen tog över verksamheten. En 24-timmarstjänst inrättades från 1954. Skurning vid Ladner-landstigningen orsakade en kollaps på förlängningen och dess flytt. Vid rusningstid kunde färjan göra fem tur- och returresor på två timmar. Vid öppningen av George Massey-tunneln gjorde Delta Princess den sista körningen den 23 maj 1959. Uppköpt av Gulf Island Ferry Co., döptes senare om till MV Saltspring Queen av BC Ferries .

Beskydd

Patronage (1947–1960) (Dubbla dessa siffror för enkelresor)
Typ År Sida
Rundresor _

Motorfordon _


Hästdragna riggar _
Passagerare
Frakt (ton)
Boskap
Totalt antal fordon
Sternwheeler ångbåt 1922–23 C40 01 895 024 037 0570 0059 599 04,760 001,341 024,607
1923–24 L38 02 150 027 150 0368 0065,427 04,685 001 252 027 518
1924–25 F38 02 096 029 259 0334 0064,643 12 030 001 604 029,593
1925–26 F38 02,261 029 205 0272 0062,918 11 061 001,311 029,477
1926–27 P46 02,272 025 830 0053 0053,105 05,177 000730 025,883
1927–28 U52 02,912 037,968 0109 0079,142 000976 038 077
1928–29 S60 01 019 034,651 0006 0074,151 000908 034,657
1929–30 T74 00Nej 0data
1930–31 G50 03 060 039,615 0027 0079 092 00002 000196 039,642
1931–32 M40 05,923 052,338 0055 0090,338 000296 052,393
Kraftfärja 1932–33 F37 05,882 048,262 0066 0070,332 000226 048,328
1933–34 O33 06,298 047 095 0047 0072,222 000271 047,142
1934–35 T37 06,582 052 100 0055 0080 046 000370 052,155
1935–36 I44 06,264 053,642 0049 0077 259 000260 053,691
1936–37 X52 06,735 056,794 0027 0084,326 000087 056,821
1937–38 X55 07,373 061,723 0023 0088 259 00021 000607 061,746
1938–39 Z56 06,981 063,105 0004 0087,458 001 020 063,109
1939–40 P56 06,611 063,644 0001 0092,294 001 016 063,645
1940–41 O47 08,732 070,325 0102,773 001 518 070,325
1941–42 T52 09,207 087,173 0124,941 00066 001,478 087,173
1942–43 O52 08,766 091,551 0146,585 001 637 091,551
1943–44 Q52 10 037 078,406 0001 0132,323 001 503 078,407
1944–45 O51 09,745 085,354 0002 0145,388 00011 001 298 085,356
1945–46 Q58 10,728 110 198 0148 090 001 252 110 198
1946–47 P47 10 911 127 059 0152,392 00135 000894 127 059

^a . Utdrag ur respektive departement för offentliga arbeten årsrapporter.


Patronage (1947–1960) (Dubbla dessa siffror för enkelresor)
Typ År Sida
Rundresor _

Personbilar _

Passagerare ( exklusive förare )
Lastbilar
Trailers & Semis
Bussar
Motorcyklar _


Hästdragna riggar _

Frakt (ton)
Boskap
Övrigt Veh.

Totalt antal fordon

Kraftfärja _
1947–48 N56 11 414 0146,120 00199,762 026 920 000990 03,522 02,108 03,610 01 318 001 043 183,270
1948–49 O60 12.131 0163,407 00197,563 026,437 000982 03 055 02,188 00227 000689 196 069
1949–50 Q74 11 835 0206,869 00243,675 029 059 000968 02 519 01,631 000303 241 046
1950–51 N77 11,474 0280 460 00292 100 032.155 000961 02,311 00980 000058 316,867
1951–52 P83 11 870 0259,924 00300 497 029,791 000958 02,361 00809 00000 2 293,843
1952–53 O85 10 903 0264,425 00288,448 026 989 001 014 02 011 00523 00001 00000 3 294,963
1953–54 M93 13 198 0312 048 00335,539 025 918 001,661 02,652 00669 00007 00000 1 342 955
1954–55 K95 14 601 0335,312 00353,541 025 011 001 620 02,648 00613 00000 1 365,204
1955–56 N88 14,721 0349,414 00350,757 023,557 001,484 02,666 00881 378 002
1956–57 J100 14,764 0386,456 00389,901 029,512 001,765 02,736 00867 421,336
1957–58 G53 15,423 0440 530 00437,938 038 550 002,339 02,742 00591 484,752
1958–59 G36 15 475 0492,623 00459,071 039,525 003,887 02,904 00935 539,874
1959–60 F41 02,279 0074 017 00063,184 006 043 00964 00428 00140 081,592

^b . Utdrag från respektive ministerium för offentliga arbeten eller landsvägsministeriets årsrapporter. Även om vissa siffror verkar misstänkta är den övergripande trenden tydlig.


Se även


Fotnoter



Koordinater :