La verità in cimento

La verità in cimento
Opera av Antonio Vivaldi
Troligt porträtt av Antonio Vivaldi, ca. 1723
Librettist	Matteo Noris
Språk	italienska
Premiär	1720 ( 1720 ) Venedig

La verità in cimento ( italienskt uttal: [la veriˈta in tʃiˈmento] ; Sanningen i striden ) är en opera av Antonio Vivaldi till ett libretto av Giovanni Palazzi. Operan, Vivaldis 13:e, uruppfördes under karnevalen i Venedig 1720. Verket är tillägnat greve Sava Vladislavich , en serbisk köpman och diplomat i anställning av Peter den store , som var bosatt i Venedig från 1716 till 1722. Verket är listad som RV 739 i Vivaldi-katalogen.

Roller

Roll	Rösttyp	Premiärbesättning, 1720 (dirigent: – )
Rosane	sopran	Anna Maria Strada
Rustena	mezzosopran	Chiara Orlandi
Melindo	contralto ( en travesti )	Antonia Laurenti, "La Coralli".
Damira	alt	Antonia Merighi
Zelim	sopran castrato	Girolamo Albertini
Sultan Mamud	tenor	Antonio Barbieri

Synopsis

Mamud hade två söner, en med sin favorit Damira och en med Sultana Rustena. Han lät byta dem vid födseln, så att Melindo, i sanning Damiras son, anses vara den legitima arvtagaren, en position som med rätta innehas av Zelim. När äktenskap föreslås mellan Melindo och Rosane, arvtagerskan till ett annat sultanat (som i själva verket är älskad av Zelim), bestämmer sig Mamud för att avslöja det verkliga tillståndet. Efter olika vändningar ärver Zelim den större delen av sitt imperium, medan Melindo nöjer sig med ett sekundärt kungarike (Rosanes land) och får gifta sig med den ombytliga prinsessan Rosane. Detta gör alla nöjda.

Inspelning

• Ensemble Matheus, dir. Jean-Christophe Spinosi (2002)
• Vivaldi: Arie ritrovate, Sofia Prina, Accademia Bizantina, Ottavio Dantone . Naiv. (2008)

• Frédéric Delaméa, tr. Charles Johnston, uppsatser i häfte som åtföljer inspelning som hänvisas till ovan.