Léonce Bénédite

Léonce Bénédite
Léonce bénédite.jpg
Porträtt av Léonce Bénédite av Amélie Beaury-Saurel , 1923
Född
Léonce Bénédite

( 1859-01-14 ) 14 januari 1859
Nîmes , Frankrike
dog 12 maj 1925 (1925-05-12) (66 år gammal)
Paris, Frankrike
Nationalitet franska
Utbildning Juridik, konsthistoria
Känd för Konsthistoria, curator

Léonce Bénédite (14 januari 1859 – 12 maj 1925) var en fransk konsthistoriker och curator. Han var en av grundarna av Société des Peintres Orientalistes Français (Sällskapet för franska orientalistiska målare) och var avgörande för att etablera orientalistisk konst som en legitim genre.

Han var biträdande intendent vid Chateau de Versailles mellan 1882 och 1886; biträdande intendent vid Chateau de Versailles mellan 1886; och från 1886 var han den första assisterande direktören vid Étienne Arago vid Musée du Luxembourg fram till 1892 då han blev direktör. För Bénédite var skrivandet oskiljaktigt från hans funktion som curator. Han var en produktiv författare och bidrog till böcker, kataloger och konsttidskrifter.

Bénédite var en av verkställarna av Auguste Rodins testamente, med ansvar för att förvalta Rodins konstnärliga arv. Han var en nyckelperson i upprättandet av Rodin-museet Hôtel Biron 1919 och blev museets första intendent.

Liv och karriär

Bénédite föddes i Nîmes , son till Samuel Bénédite och Isabelle Lisbonne och bror till egyptologen Georges Bénédite . Isabelle, änka, gifte sig med den framstående curatorn vid Louvren , Georges Lafenestre . Denna koppling gav Léonce privilegierad tillgång till praktiserande samtida konstnärer. Han utbildade sig i juridik och konsthistoria. Mycket tidigt blev Bénédite involverad i den konstnärliga världen som medlem av Salon des Artistes Français från 1880 till 1881. I kontakt med konstnärer utvecklade han ett nätverk av nära relationer som han upprätthöll under hela sitt liv, särskilt genom sitt aktiva engagemang i olika konstsällskap såsom Society of French Orientalist Painters, Society of French Graving Painters, Society of Lithographic Painters eller Society of Painters of Paris.

Mellan 1882 och 1886 var han assisterande kurator vid Chateau de Versailles . 1886 blev han den första assisterande direktören vid Étienne Arago vid Musée du Luxembourg ; ett konstmuseum främst ägnat åt franskt måleri. Han utnämndes till direktör 1892 och satte igång att definiera en bevarandepolicy som utvecklades lite över tiden och som han beskrev i samlingens kataloger. 1919 blev han den första intendenten för Musée Rodin . Han skötte också konstförvärv åt den franska staten i nästan 30 år.

Affisch för den fjärde utställningen av Société des peintres-lithographes, kurerad av Léonce Bénédite i Durand-Ruel, Paris

Bénédite etablerade sin karriär i Luxemburg, där han utvecklade en bevarandepolicy, en förvärvspolicy och insisterade på att visa alla konstnärliga tekniker. Han förkastade hierarkier mellan konstformerna och vägrade att bara gynna måleriet. Därmed fokuserade förvärvspolitiken på utveckling av obefintliga sträckor eller verk som föregångare inte lyckats organisera hållbart. Han försummade varken skulptur eller litografi eller tryckeri och uppmuntrade insamling av konstföremål, inklusive medaljer. Han uppmuntrade också museer att visa ett representativt verk av alla stora konstnärer i ett försök att uppmuntra yngre målare.

Han grundade Société des Peintres Orientalistes Français 1893 tillsammans med Alphonse-Étienne Dinet . Detta sällskap bildades på baksidan av framgångarna med Bénédites utställning, First Retrospective and Current Exhibition of French Orientalist Painters 1892 och var till stor del ansvarig för att ge orientalistisk konst erkännande som en distinkt konströrelse. Han blev sällskapets konstituerande ordförande och kvarstod i den rollen till sin död 1925.

Ett av Bénédites mål var att placera orientalistisk konst i fransk kolonialhistoria. För detta ändamål organiserade han ett antal utställningar för att visa orientalistisk konst vid sidan av traditionell islamisk konst. Hans författarskap betonade också orientalistisk konst som en legitim genre i sin egen rätt såväl som dess roll i kolonialismen. Benjamin har hävdat att Bénédite var ovanlig när det gällde att kombinera konst och historia inom en kolonial referensram. Han grundade också Abd-el-Tif-priset för stipendier i Villa Abd-el-Tif tillsammans med den dåvarande franske guvernören i Algeriet.

För Bénédite var skrivandet oskiljaktigt från hans funktion som curator. Han var en produktiv bidragsgivare till konstpublikationer, skrev i introduktioner till utställningskataloger, i tidskrifter och tidskrifter samt publicerade verk av omständigheter under en utställning eller efter en konstnärs död. Hans ämnesområde var lika varierande som hans förvärv; han publicerade på Burne-Jones , Bonvin , Braquemond , Carrière , Courbet , Chassériau , Falguière , Fantin-Latour , Legros , Liebermann , Rodin och Whistler . Han populariserade analyser av artonhundratalets konst i stora synteser som stödde hans studier om konstnärsbiografier. Hans verk är anmärkningsvärda genom att de försöker analysera "utvecklingen av konstnärlig inspiration."

Bénédites entusiasm för sina kuratoruppgifter tillsammans med hans privilegierade kontakt med praktiserande konstnärer var avgörande faktorer för skulptören, Auguste Rodin , som utsåg honom till exekutor med uppdraget att förvalta och förvalta Rodins konstnärliga arv.

Mellan 1916 och 1919 blev Bénédite indragen i kontroverser. 1916 utsågs han till konservator för Hôtel Biron . Han såg denna utnämning som en möjlighet att genomföra sina museografiska ambitioner och beordrade installation av verk av skulptören Rodin i ett försök att kombinera både Rodinmuseet och Museet för samtidskonst på hotellets plats. Dess legitimitet ifrågasattes dock av Judith Cladel , Rodins assistent och kuratorns rival, som utnyttjade ett fall om falska Rodin och använde det för att misskreditera Léonce Bénédite. Rättegångarna kring denna affär skadade intendentens rykte. Benedite koncentrerade ändå sitt intresse på kraven på detta museum av en ny typ, grundat på initiativ av en konstnär vars vilja han var skyldig att respektera. Som det hade blivit hans praxis i Luxemburg, rapporterade han om sitt arbete som curator genom publiceringen av en katalog där han beskriver museets faciliteter, Musée Rodin: Sammanfattningskatalog över Auguste Rodins verk och andra konstverk från Rodin-donationen. Utställning på Hotel Biron, (1919).

Bénédite var den första konsthistorikern som uttryckligen erkände likheterna mellan Manets Olympia och Titianus Venus av Urbino .

Bénédite dog i Paris 1925, 69 år gammal. Hans arkiv upprätthålls av centralbiblioteket i Louvrens nationalmuseer i Paris.

Utvalda publikationer

Meissonier, Laurens av Léonce Bénédite

Böcker

  • Meissonier: biografikritik utgiven av H. Laurens, Paris, 1910
  • La peinture au XIXième siècle: d'après les chefs-d'oeuvre des maitres et les meilleurs tableaux des principaux artistes, utgiven av E. Flammarion, Paris, 1909
  • Gustave Courbet, publicerad av JB Lippincott Co., London, 1913
  • Histoire des Beaux-Arts 1800-1900: peinture, skulptur, arkitektur, médaille et glyptique, gravyr, art décoratif en France et à l'étranger, Ernest Flammarion, Paris, 1909
  • Albert Lebourg , Georges Petit, Paris, 1923
  • Rodin publicerad av John Lane, London, 1926
  • Théodore Chassériau; sa vie et son oeuvre, utgiven av Les Éditions Braun, Paris, 1931

Artiklar

  • "Michel-Barthélémy Ollivier," Gazette des Beaux-Arts, 1895, dec., s 453–470.
  • "La Collection Caillebotte au musée du Luxembourg," Gazette des Beaux-Arts, 1897, mars, s 249–258.
  • "Les Salons de 1898," Gazette des Beaux-Arts, 1898, maj, s 353–365; juin, s 441–462; juillet, s 55–76 och août, s 129–148.
  • "Théodore Chassériau et la Décoration de la Cour des Comptes," Art et Décoration, janvier-juin 1898, III, sid. 22-25.
  • "Décoration de l'Hôtel de Ville," Art et Décoration, janvier-juin 1898, III, s 54–60.
  • "Les Peintres orientalistes français," Gazette des Beaux-Arts, 1899, mars, s 239–247.
  • "Deux idéalistes: Gustave Moreau et E. Burne-Jones," Revue de l'art ancien et moderne, 1899, V, s 265–290, s 357–378, 1899 och VI, s 57–70.
  • "Jean-Charles Cazin," Revue de l'art ancien et moderne, 1901, X, s 1–33 och s 73–105.
  • "Félix Buhot," Revue de l'art ancien et moderne, 1902, XI, s 1–15.
  • "Artistes contemporains: Alexandre Falguière," Revue de l'art ancien et moderne, 1902, XI, sid 65–87.
  • "Figures d'Extrême-Orient (Œuvres de M. Perret), Art et Décoration, janvier-juin 1902, XI, sid 69-74.
  • "John Lewis Brown," Revue de l'art ancien et modern, 1903, XIII, s 81–94.
  • "Les Peintres-lithographes," Revue de l'art ancien et moderne, 1903, XIV, s 491–505.
  • "Art et Orient: L'œuvre d'Étienne Dinet," Art et Décoration, juillet-decembre 1903, XIV, s 305–315.
  • "Charles Cottet," Art et Décoration, janvier-juin 1904, XV, s 101–116.
  • "Au musée du Luxembourg: une exposition de quelques chefs-d'œuvre prêtés par des amateurs," Revue de l'art ancien et moderne, 1904, XV, s 263–272.
  • "Artistes contemporains: Whistler," Gazette des Beaux-Arts, 1905, maj, s 403–410; juin, s 496–511; août, s 142–158 och sept, s 231–246.
  • "Théodore Rivière," Art et Décoration, juillet-decembre 1905, XVIII, s 211–212.
  • "Artistes contemporains: J.-J. Henner," Gazette des Beaux-Arts, 1906, janvier, pp 39–48, novembre, s 393–406; 1907, oktober, s 315–332 et novembre, s 408–423; 1908, janvier, s 35–58, mars, s 237–264 och août, s 137–166.
  • "Lucien Simon," Art et Décoration, janvier-juin 1906, XIX, sid 24–37.
  • "Un portrait de Dalou et de sa famille, par Sir Lawrence Alma-Tadema (musée du Luxembourg)," Musées et monuments de France, 1907, nr 9, s 129–131.
  • "Madame Marie Gautier," Art et Décoration, janvier-juin 1908, XXIII, s 136–144.
  • "Un bâtisseur belge: Georges Hobé," Art et Décoration, janvier-juin 1908, XXIII, s 89–98.
  • "Charles Meryon," Gazette des Beaux-Arts, 1910, février, s 139–144.
  • "La Collection Chauchard au musée du Louvre. (Les peintres de l'École dite de 1830)," Gazette des Beaux-Arts, 1911, février, s 89–112.
  • "L'École américaine au musée du Luxembourg," Revue de l'art ancien et moderne, 1914, XXXVI, s 193–210.
  • "Harpignies: 1819-1916," Gazette des Beaux-Arts, 1917, avril-juin, s 207–235.
  • "Auguste Rodin (1840-1917)," Gazette des Beaux-Arts, 1918, janvier-mars, sid 5–34.
  • "Une exposition d'Ingres," Gazette des Beaux-Arts, 1921, juin, s 325–337.
  • "L'Exposition Baudry et Saint-Marceaux à l'École des Beaux-Arts," Gazette des Beaux-Arts, 1922, juin, s 332–338.

Se även