Koreansk fightingfan
Den koreanska krigsfansen (mubuchae; Hangul: 무부채) var ett koreanskt kampsportsvapen som har sitt ursprung i Joseon-dynastin i Korea. Svärd och liknande vapen förbjöds för de flesta under denna tid vilket skapade en önskan om vapen som kunde hållas i fri sikt utan att väcka misstankar. De blev mest populära bland chungin (medelklassen) och yangban (överklassen).
Hantverkare upptäckte ett sätt att ta "pak dahl"-veden, ett extremt motståndskraftigt björkträd som trivdes i isstormar och hårda årstider på Koreas bergiga halvö, och härda det till en hårdhet som kunde motstå de kantade vapen som är typiska för eran.
Variationer
Efter dåtidens vapentraditioner byggdes koreanska stridslystna fans ofta med unika egenskaper utvalda av deras utövare och hade många möjliga kombinationer. Vissa anhängare av Kuk Sool Won (guksulwon, 국술원, 國術院) utövar samma uråldriga tekniker men med mindre dödlig utrustning (dvs mindre fans designade för dansare i motsats till de tyngre, massiva stridsfansen).
Vissa stridslystna fläktanvändare vävde flexibla metallband längs den yttersta kanten för skärkraft, medan andra föredrog fjädrar som gömde fingerstora rakblad , som kunde skära djupt när fläktens kant krattades längs ett mål. Andra fläktar designades för att hålla flaskor med gift eller användes för att dölja andra vapen såsom framdrivna dolkar som kunde släppas när fläkten öppnades, en teknik som ett fåtal moderna kampsportare sägs fortfarande träna och odla.
Giftfläktar gömde ofta dödliga eller fantastiska hopkok i små blåsor eller säckar som kunde släppas ut när fläkten öppnades, vilket gör att användaren försiktigt kan rikta en vindpust av irriterande ämnen och gifter mot sin motståndare över korta avstånd.
Folklore och hörsägen föreslår också resande köpmän som hade fläktar som hade små fack inbyggda i tygvecken mellan fläktens vingar, som innehöll små explosiva pellets som när de träffade en yta skulle skapa en ljus och bländande ljusblixt.
Se även
- Buchaechum – koreansk fandans
- Japansk krigsfan