Kirchbergs län
Huset Kirchberg var en schwabisk aristokratisk familj, en gång rik som höll länet Kirchberg, främst söder om Ulm , till höger och vänster om Iller . De är svåra att dokumentera, men i slutet av tidig medeltid och början av högmedeltiden kan de ha haft en betydelse som gick utanför regional makt. I slutet av 1100-talet hade familjen splittrats i två rader, senare i tre, och mot slutet av medeltiden utarmades och dog ut 1510 efter försäljningen av sina ägodelar och rättigheter.
Kirchbergers förfäders säte var troligen i Unterkirchberg, i det som nu är kommunen Illerkirchberg . Mot slutet av 1000-talet flyttades den uppför Iller till Oberkirchberg, där ett slott byggdes på en kulle, där nu Fuggerslottet ligger. Kirchbergs vapen, som inte har tolkats på ett tillfredsställande sätt, visar en kvinna (senare ofta en Mohrin) som håller en hjälm eller en lilja, senare en mitra , i sina händer.
Historia
Ursprung
Kirchbergarnas ursprung och deras tidiga släktforskning kan inte tas på allvar historiskt. Den frekventa användningen av förnamnen Otto och Hartmann kan tyda på familjeband till grevarna av Buchhorn, en gren av Udalrich- linjen som var rik vid Bodensjön och hade dött ut 1089, eller till Hupaldingerna . En Hartmann nämns 980 som Gaugraf im Illergau . Det första dokumenterade omnämnandet är 1087, då en Otto de Chirchperg vittnar om en donation till Salvatorklostret i Schaffhausen . Wiblingenklostrets grundande och rika begåvning 1093 av bröderna Otto och Hartmann från Kirchberg visar på den tiden Kirchbergs ekonomiska möjligheter. Wiblingenklostret förblev denna adliga ätts begravningsplats tills Kirchbergarna dog ut.
Domän
Länet Kirchberg var ett kejserligt län som uppstod från de östra delarna av det forna Rammachgau . Området kan beskrivas som ett oregelbundet torg, vars norra gräns bildas av floden Donau från sammanflödet av Roth uppströms till ca Obermarchtal , den östra gränsen ursprungligen troligen av Roth , senare av Iller och den västra gränsen av Riss och Schussens övre delar . Hörnstenarna för den oregelbundna södra gränsen är Boos i sydost, de nedre delarna av Aitrach i söder och området söder om Schussenried i sydväst. I detta område hade familjen Kirchberg länsrätt att råda, åtnjöt motsvarande nyttjanderätt och hade viltreservat . Deras allodiala innehav var koncentrerade mellan Rot och Roth, men låg också delvis norr om Donau och öster om Roth. Under hög- och senmedeltiden gick delar av den som underlänskap eller förläningar till den lokala lägre adeln och till invånarna i Ulm .
Avdelningar av familjen Kirchberg
Under högmedeltiden, troligen ännu på 1100-talet, splittrades Kirchbergen i två och 1250 slutligen i tre rader. Orsakerna till den första uppdelningen är inte dokumenterade.
- Kirchberg-Kirchberg : Huvudlinjen behöll sitt huvudkontor i Oberkirchberg och grevarnas rättigheter. Greve Vilhelm I dog 1366. Hans dotter Agnes hade varit gift med Ulrich IV, herre av Matsch sedan 1346 och förde in hennes arv i detta äktenskap. Delar av familjens egendom Kirchberg gick till denna mäktiga aristokratiska familj, rik i Vinschgau , Engadin , Veltlin och Graubünden , som snart köpte den återstående delen, hemgiften av William I:s syster Bertha. Som ett resultat huset Matsch också tillfälligt den extra titeln greve av Kirchberg .
- Kirchberg-Brandenburg : Sydväst om detta är regeln Kirchberg-Brandenburg. Deras maktcentrum låg i Dietenheim , som fick stadsrättigheter redan 1280. Från deras familjeslott (troligen Regglisweilers slott) finns endast överbyggda diken bevarade. Grenen verkar ha varit den mest politiskt aktiva linjen; representanter för denna familj visas på kungliga stadgar flera gånger. Det första dokumentära beviset på en Kirchberg-Brandenburg (greve Otto) dateras till den 2 februari 1239. Enligt krönikan om Imperial Abbey of Rot (Roth) på Roten kunde linjen ha splittrats ännu tidigare. Efter den allvarliga såringen av greve Hartmann VI i slaget vid Oberndorf (17 april 1298) konfiskerades Brandenburgs egendomar av Albert I av Tyskland och överfördes utan hänsyn till arvsanspråken från de överlevande Kirchbergs, först till riddarna av familjen Ellerbach . Den siste av denna gren var abbot Conrad, från klostret Allerheiligen/Schaffhausen, som dog den 12 mars 1322 (1323).
- Kirchberg-Wullenstetten : Denna linje har sitt ursprung 1250 från en arvsdelning gjord av bröderna Conrad II och Eberhard III. Eberhard var grundaren av Wullenstetten-linjen. Hans ägodelar låg huvudsakligen till höger om Iller. utnämndes Eberhards son, greve Conrad den äldre , till att ha sitt säte i Wullenstetten. Det är möjligt att Wullenstettenbanan blev administratörer av den Kirchbergsdel som hade annekterats av familjen Matsch och sedan återfördes till den ursprungliga familjen. De bodde i familjens slott på Oberkirchberg. Kirchberg-Wullenstetten linjen kunde 1390 återfå de gamla Kirchbergska besittningarna som pant; Äntligen, 1434, blev Eberhard von Kirchberg-Wullenstetten åter angripen av Sigismund, den helige romerske kejsaren med länet, så att stora delar av släkten Kirchberg kom tillbaka i släktens händer.
Utrotning av familjen
De sista representanterna för grevens släkt var de två kusinerna Vilhelm (död omkring 1489) och Filip från Wullenstetten-linjen, som delade på arvet. Båda hade stora skulder. Vilhelm, som uppenbarligen var från 1473 personlig tjänare till Eberhard V, greve av Württemberg-Urach , sålde sin halva 1481 till George, hertig av Bayern-Landshut och Philipp 1498. Hertig George var redan i besittning av herraväldet av Weissenhorn och Pfaffenhofen som gränsar till öster. Efter Georges död 1503 och början av Landshuts tronföljdskriget lät kung Maximilian I herradömena och pantsatte dem 1507 för den mycket stora summan av 50 000 gulden till Fuggers, som kallade sig greve av Kirchberg och Weisenhorn efter att ha blivit upphöjda till den ärftliga kejsargreven (1526). Filip hade behållit en del av sina Kirchberg-gods till sin död den 20 augusti 1510. I november 1510 sålde hans dotter och arvtagerska Apollonia och hennes man, John, greve av Montfort-Tettnang, det Waingods som de förvärvat 1499 .
Vapen
Släkten Kirchbergs första heraldiska vittnesbörd är ett sigill från omkring 1200 som visar tre täckta torn. Den finns bevarad i reducerad form i staden Brunecks vapensköld . Först från mitten av 1200-talet finns ytterligare bildkällor tillgängliga, som alltid visar en krönt kvinnofigur bärande antingen en hjälm eller en lilja i händerna. Det heraldiska uttalandet av denna figur är inte klart. Från slutet av 1200-talet ersattes en lilja eller hjälm av en mitra, vilket troligen beror på biskopen av Brixen , Bruno av Kirchberg. Under senmedeltiden avbildades kvinnofiguren ofta som en mor. I denna form lades den också till Fuggerns vapen, som köpte länet 1507. Likaså går dagens vapen av Illerkirchberg och Oberkirchberg tillbaka till Kirchbergs senmedeltida vapen.
Grevar av Kirchberg
- Det finns intyg om två tidiga räkningar av Kirchberg:
- Alban (rc1028)
- Berthold (?)
Huset Kirchberg
Skiljeväggar av Kirchberg under Kirchbergs ätt
|
Länet Kirchberg (första skapelsen) (1090-1367) |
||
|
Länet Kirchberg- Brandenburg (1195-1298) |
||
|
Länet Kirchberg- Wullenstetten (1240-1434) |
||
|
Annexerat till det heliga romerska riket |
||
|
Annexerat till huset Matsch (1367-1434) |
||
|
Län av Kirchberg (andra skapelsen; Wullenstetten-linjen) (1434-1510) |
||
Tabell över linjaler
(Obs: Trots en allmän uppfattning om vem som har styrt länet, råder det tvivel om några av de medregerande som ingår här, vilka kanske inte alls har styrt med.)
| Linjal | Född | Regera | Död | Härskande del | Umgås | Anteckningar | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Hartmann I |  |
1063 | c.1090-1125 | 1125 | Kirchbergs län |
Okända två barn |
Bröder och grundare av familjen och länet. De grundade även Wiblingen Abbey . |
| Otto I | c.1065 | c.1090-1107 | 1107 | Kirchbergs län |
Okänd ett barn |
||
| Hartmann II | c.1095 | 1125-1170 | 1170 | Kirchbergs län |
Okänd inga barn |
Barn till Hartmann I, styrde gemensamt. | |
| Eberhard I | 1099 | 1125-1166 | 1166 | Kirchbergs län |
Okända fem barn |
||
| Hartmann III | 1119 | 1170-1198 | 1198 | Kirchbergs län |
Tre okända barn |
Barn till Hartmann II, styrde gemensamt. | |
| Otto II | ? | 1170-1188 | 1188 | Kirchbergs län |
Okända fem barn |
||
| Eberhard II | ? | 1198-1240 | 27 augusti 1240 | Kirchbergs län |
Bertha av Alpeck tre barn |
Barn till Otto II och Hartmann III, styrde gemensamt. Eberhard och Otto var Otto III:s söner och Hartmann IV var Hartmann III:s son. Hartmann IV delade landet med sina kusiner och behöll landet Brandenburg, men lämnade endast en dotter, och hans jord gick till hans brorson Otto. | |
| Otto III | ? | c.1198 | 1198 | Kirchbergs län | Ogift | ||
| Hartmann IV | 1136 | 1198-1215 | 1215 | Län Kirchberg-Brandenburg |
? av Korsch-Eichelberg ett barn |
||
| Otto IV | ? | 1215-1220 | 1198 | Län Kirchberg-Brandenburg | Ogift | Son till Eberhard II. | |
| Conrad I | c.1200 | 1240-1268 | 1268 | Kirchbergs län |
Bertha av Eberstahl (1201-1264) två barn |
||
| Otto V | ? | 1220-1296 | 23 juli 1296 | Län Kirchberg-Brandenburg |
? av Maschetten ett barn |
Otto V och Hartmann V var Otto IV:s söner och regerade gemensamt. Efter sin brors död associerade Otto V sin egen son Otto VI och brorsonen Otto VII till samstyret. | |
| Hartmann V | ? | 1220-1246 | 1246 | Län Kirchberg-Brandenburg |
? av Württemberg fyra barn |
||
| Otto VI | ? | 1246-1281 | 1281 | Län Kirchberg-Brandenburg |
? av Gundelfingen tre barn |
||
| Otto VII | ? | 1246-1280 | 1280 | Län Kirchberg-Brandenburg | Ogift | ||
| Konrad II | 1229 | 1268-1286 | 2 februari 1286 | Kirchbergs län |
Tre okända barn |
Barn till Conrad I, delade landet. | |
| Eberhard III | 1231 | 1268-1283 | 1283 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Uta av Neuffen fem barn |
||
| Konrad III den äldre | 1268 | 1283-1326 | 1326 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Bertha av Vaz (d.1335) tre barn |
||
| Konrad IV | ? | 1286-1315 | 30 mars 1315 | Kirchbergs län |
Okända fyra barn |
||
| Hartmann VI | ? | 1296-1298 | 23 april 1298 | Län Kirchberg-Brandenburg |
Sofia av Wangen (dc1330) fyra barn |
Son till Otto VI. Efter hans död i strid annekterades Kirchberg-Brandenburg till det heliga romerska riket . | |
| Kirchberg-Brandenburg annekterades till det heliga romerska riket | |||||||
| Bruno | ? | 1315-1356 | 1356 | Kirchbergs län |
Okända fyra barn |
Barn till Conrad IV, styrde gemensamt. | |
| Conrad V | ? | 1315 | 1315 | Kirchbergs län |
Anna av Taufers (d. 21 juni 1351) tre barn |
||
| Eberhard IV | ? | 1326 | c.1326 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Liutgard två barn |
||
| Vilhelm II | c.1323? | 1326-1370 | 1 september 1370 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Anna av Eichen (d.1369) fem barn |
||
| Konrad VI | ? | 1356-1367 | 1367 | Kirchbergs län | Ogift | Barn till Bruno, styrde gemensamt. Efter deras död ärvdes Kirchberg av Williams dotter Agnes, och grevskapet Matsch. | |
| William I | ? | 1356-1366 | 1366 | Kirchbergs län |
Agnes av Teck (d. 23 september 1384) ett barn |
||
| Kirchberg annekterades till huset Matsch | |||||||
| Konrad VII |  |
c.1354 | 1370-1417 | 17 januari 1417 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Anna av Hohenberg-Wildberg (ca 1360-1421) ca 1380 fyra barn |
Vilhelm II:s barn, styrde möjligen gemensamt. Eberhard kan ha abdikerat för att göra en religiös karriär och blev biskop av Augsburg . |
| Eberhard V | c.1360 | 1370-1404 | 12 augusti 1413 | Län Kirchberg-Wullenstetten | Ogift | ||
| Eberhard VI |
|
c.1385 | 1417-1434 | 15 maj 1440 | Län Kirchberg-Wullenstetten |
Agnes av Werdenberg-Heiligenberg-Bludenz (d.1436) 1415 fem barn |
Son till Conrad VII. Trots att han redan ärvt det äldre Kirchbergska arvet (givet av släkten Matsch efter pantsättningen 1390, erkändes han först 1434 som innehavare av hela länet. |
| 1434-1440 | Kirchbergs län | ||||||
| Eberhard VII |  |
c.1415 | 1440-1472 | 4 juli 1472 | Kirchbergs län |
Kunigunde av Wertheim (d.1481) åtta barn |
Barn till Eberhard VI, styrde gemensamt. Det är inte säkert om Conrad VIII associerade sin son Conrad IX. |
| Konrad VIII |  |
c.1415 | 1440-1470 | 5 juni 1470 | Kirchbergs län |
Anna av Fürstenberg-Baar (c.1426-1481) fem barn |
|
| Konrad IX |  |
c.1440? | 1450?-1460 | 24 maj 1460 | Kirchbergs län | Ogift | |
| Philip |  |
c.1455? | 1472-1510 | 20 augusti 1510 | Kirchbergs län |
Elisabeth av Schonburg (d. 20 juli 1491) tre barn |
Kusiner, styrde gemensamt. Philip var Eberhard VII:s son, och William III var Conrad VIII:s son. Skuldsatt sålde William sin del av landet till Bayern 1481, och Filip kan ha gjort detsamma med en del av sitt arv. De centrala Kirchberg-domänerna behölls dock av Philip till sin egen död. Under sin egen livstid såg han familjen Fugger bli nominerad till grevar av Kirchberg (1507), och de kan ha efterträtt honom efter hans död. |
| Vilhelm III |  |
? | 1472-1481 | 22 mars 1488 | Kirchbergs län |
Elisabeth av Erbach-Erbach inga barn |
|
Senare grevar av Kirchberg
År 1536 återskapade Karl V, den helige romerske kejsaren titelgreven Kirchberg för den rika familjen Fugger.
Andra viktiga familjemedlemmar
- Conrad av Kirchberg: Konrad visas på miniatyren 24r av Codex Manesse som en riddare ( Graue Chunrat vo Kilchberg ) som ger sin älskade en dikt till häst. 22 strofer har levt kvar, fördelade på tre sommar- och tre vintersånger, som till motiv och form påminner om Neidhart och Tannhäuser. Den historiska personen är osäker; det är antingen Konrad (dokumenterad mellan 1255 och 1268) eller hans son med samma namn (dokumenterad mellan 1286 och 1315).
- Bruno av Kirchberg, biskop av Brixen: Brunos far var troligen Conrad I, greve av Kirchberg. Traditionen från Brixen lär gälla, eftersom både Brunos bröder Conrad II och Eberhard III av Kirchberg döpte sin förstfödde till Conrad. Enligt nekrologerna från Stams och Brixen hette hans mamma Bertha. Hon kom från familjen i huset Gorizia . Det kan vara dotter till Engelbert III, greve av Gorizia (onamngiven 1206 (Strasbourg/Kärnten) i Gurks historiska källor) och Matilda av Andechs . Mathildes syster kallades också Bertha (abbedissan av Gerbstett). Detta skulle göra Brunos mor till en syster till Meinhard III av Gorizia . Antagligen genom denna förbindelse med folket i Gorizia kom Bruno som barn till katedralskolan i Brixen; med anledning av en certifiering i Lyon (5 juli 1274) tackar han för utbildningen där. Bruno var ursprungligen för biskopsrådet i Trent, vilket han var tvungen att avsäga sig efter påvlig intervention. Från 1250 till sin död den 24 augusti 1288 var han biskop av Brixen. Grundandet av staden Bruneck och byggandet eller utbyggnaden av Bruneck Castle kan spåras tillbaka till honom. Stadens namn kommer på olika sätt från hans förnamn. Han är också en av grundarna av cistercienserklostret Stams i Inn Valley.
- Ida av Toggenburg : Enligt legenden kommer heliga Ida (* ca 1156, † ca 1226) eller Idda (som det brukar skrivas i Schweiz) från släkten Kirchberg. [8] Gift med en greve av Toggenburg , tillbringade hon många år som en inclusin i Au och vid Fischingen Abbey . Kultplatser är Idda-kapellet i Fischingen-klostret och St. Iddaburg på det tidigare Toggenburgs förfäderssäte.
Källor
- Wilhelm Werner von Zimmern: Genealogie der Grafen von Kirchberg , Handschrift, Württembergische Landesbibliothek Stuttgart, Cod. Donaueschingen 593a ( Digitalisat )
- Sarah Hadry: Kirchberg, Grafen von. I: Historisches Lexikon Bayerns. (uppkopplad)
- Sarah Hadry, Artikelgruppe "Kirchberg, Grafen von", i: Residenzenkommission der Akademie der Wissenschaften zu Göttingen (Hg.), Dynastisch-topographisches Handbuch. 4. Band: Grafen und Herren im spätmittelalterlichen Reich, Kiel 2012, 757–769.
- Sarah Hadry, Neu-Ulm. Der Altlandkreis (Historischer Atlas von Bayern, Schwaben I/18), München 2011.
- Rudolf Vierhaus (Hrsg.): Deutsche biographische Enzyklopädie. Band ?, 2. Ausgabe. KG Saur Verlag, München 2006, ISBN 3-598-25030-4.
- Franz Huter (1955), "Brun" , Neue Deutsche Biographie (på tyska), vol. 2, Berlin: Duncker & Humblot, s. 669–670 ; ( fulltext online )
- Philipp Jedelhauser: Die Abstammung von Bischof Bruno von Brixen, Graf von Kirchberg (Iller) mit Exkurs zu Gräfin Mathilde von Andechs, Ehefrau von Graf Engelbert III. von Görz sowie Stammtafel der Grafen von Görz, i: Adler, Zeitschrift für Genealogie und Heraldik, 28. Band, Heft 6–7, Wien april/september 2016, S. 277–341, siehe S. 278–303, zu Grafen von Kirchberg v. a. Anm. 96–109. Gibt es auch als Buch, 2. überarbeitete Auflage 1217, ISBN 978-3-00-0524899.