Kedja
Chaining är en typ av intervention som syftar till att skapa associationer mellan beteenden i en beteendekedja. En beteendekedja är en sekvens av beteenden som sker i en viss ordning där resultatet av föregående steg i kedjan fungerar som en signal för att påbörja nästa steg i kedjan. När det gäller beteendeanalys inleds en beteendekedja med en diskriminerande stimulans (SD) som ger anledning till ett beteende, resultatet av det beteendet fungerar som en förstärkare för att fullfölja föregående steg och som ytterligare ett SD för att slutföra nästa steg. Denna sekvens upprepar sig tills det sista steget i kedjan är slutfört och en terminal förstärkare (resultatet av en beteendekedja, dvs. när man borstar tänderna har terminalförstärkaren rena tänder). Kedjan i att borsta tänderna börjar till exempel med att man ser tandborsten, detta ger anledning att få tandkräm, vilket sedan leder till att man sätter den på sin borste, borstar sidorna och framsidan av munnen, spottar ut tandkrämen, sköljer munnen, och slutligen lägga undan sin tandborste. För att skissera beteendekedjor, som gjort i exemplet, används en uppgiftsanalys.
Chaining används för att lära ut komplexa beteenden gjorda av beteendekedjor som den aktuella eleven inte har i sin repertoar. Olika steg i kedjan kan finnas i elevens repertoar, men stegen som eleven inte vet hur man gör måste vara i kategorin kan inte göra istället för kommer inte att göra (problem med att känna till färdigheten är inte ett problem efterlevnad). Det finns tre olika typer av kedja som kan användas och de är kedja framåt, bakåt kedja och total uppgift kedja (inte att förväxla med en uppgift analys).
Kedja framåt
Forward chaining är en procedur där en beteendekedja lärs in och kompletteras genom att lära ut stegen i kronologisk ordning med hjälp av prompting och fading. Läraren lär ut det första steget genom att presentera en distinkt stimulans för eleven. När de har slutfört det första steget i kedjan, uppmanar läraren dem sedan genom de återstående stegen i kedjan. När eleven konsekvent slutför det första steget utan att uppmana, låter läraren dem slutföra det första och andra steget och uppmanar sedan eleven genom de återstående stegen och så vidare tills eleven kan slutföra hela kedjan självständigt. Förstärkning levereras för slutförande av steget, även om de inte uppnår den terminala förstärkningen (resultatet av beteendekedjan) förrän de uppmanas genom de återstående stegen.
Kedja bakåt
Bakåtkedja är samma process som framåtkedja men börjar med det sista steget. Bakåtkedja är den procedur som vanligtvis används för personer med begränsade förmågor. Denna process använder prompt- och blekningstekniker för att lära ut det sista steget först. Den största fördelen med att använda en baklängeskedja är att eleven får den terminala förstärkaren (resultatet av beteendekedjan) naturligt. Bakåtkedja är den föredragna metoden när man lär ut färdigheter till individer med allvarliga förseningar eftersom de slutför det sista steget och ser det direkta resultatet av kedjan omedelbart snarare än att behöva uppmanas genom de återstående stegen för att få den förstärkningen.
Läraren börjar med att uppmana eleven genom hela kedjan, och börjar med det sista beteendet. Läraren upprepar detta tills eleven kan utföra det sista steget utan att uppmana till den distinkta stimulansen som presenteras. När eleven kan slutföra det sista steget konsekvent, lärs det näst sista steget in samtidigt som man fortsätter med uppmaningarna för de andra stegen. Läraren upprepar denna procedur med att lära ut nästa steg samtidigt som han uppmanar de återstående tills eleven kan utföra (eller uppnå) alla steg utan att uppmana.
- Bancroft, SL, Weiss, JS, Libby, ME, & Ahearn, WH (2011). En jämförelse av procedurvariationer i undervisningsbeteendekedjor: manuell vägledning, slutförande av tränare och inget slutförande av otränade steg. Journal of tillämpad beteendeanalys , 44 (3), 559–569.
- Cooper, JO, Heron, TE, & Heward, WL (2014). Tillämpad beteendeanalys . (434-452). Harlow: Pearson Education.
- Slocum, SK, & Tiger, JH (2011). En bedömning av effektiviteten av och barnets preferens för framåt- och bakåtkedja. Journal of Applied Behaviour Analysis , 44 (4), 793–805.