Katori hav
Katori Sea 香取海 | |
---|---|
Plats | Japan |
Koordinater | Koordinater : |
Typ | Inlands hav |
Flodkällor | Kinu River och andra. |
Havet/havskällor | Stilla havet |
Katorihavet ( 香取海 , Katori Umi ) hänvisar till det försvunna innanhavet som tidigare låg i den östra delen av den antika Kantō-slätten ansluten till Stilla havet , mellan prefekturerna Ibaraki och Chiba i Japan.
Inlands hav
Under Jōmon-perioden var en del av Kantō-slätten täckt av havet, på grund av Holocene glacial reträtt, som nådde sin topp för omkring 6 000 år sedan.
Efter tusentals år reste sig landet och havet drog sig tillbaka, och under Yayoi-perioden och Kofun-perioden var mycket av området täckt av våtmarker, sjöar och laguner.
Under århundradena minskade havet i storlek, en ytterligare orsak till detta var avsättningen av vulkanaska från de närliggande bergen och runt Kantō. Den vulkaniska askan föll i stor mängd, och bars också av vinden, av regnet, spillde ut i floderna, varifrån den nådde Katorihavet och Stilla havet. Dessutom påverkade sedimenten och stenarna som strömmade i floderna minskningen av Katoris storlek.
Senare bildades sjön Kasumigaura av resterna av innanhavet.
Edo period
Under Tokugawa Shogunatet under Edo-perioden , på grund av matsituationen i Edo City, blev återhämtningen och utvecklingen av de översvämmade länderna och havet nödvändig, så Tone River- projektet genomfördes. Tonefloden släpptes ursprungligen ut i Tokyobukten, men avleddes för att rinna ut i Stilla havet (Kashima-nada); flodernas lopp i detta område var tillräckliga för att kanalisera eventuella översvämningar och undvika stora översvämningar. Katorisjön försvann och avsaltningen började av sjöarna och lagunerna som den lämnade efter sig. Projektet uppmuntrade kanalodling, och bevattning utvecklades aktivt.
Närvarande
Resterna av innanhavet finns i sjöarna Nishiura, Kitaura och Sotonasakaura i Kasumigaura och i lagunerna Teganuma och Inbanuma.
Se även
Suigō-Tsukuba Quasi-nationalpark