Karora
I Arrernte -mytologin är Karora en bandicoot urgud . Enligt en legend låg Karora under drömtiden och sov i jorden när en hög stång som kallas tnatantja reste sig från hans huvud . Det var en levande varelse, dess botten vilade på hans huvud och dess topp nådde upp mot himlen. Ur hans armhålor och navel dök det upp bandicoots, som grävde sig upp ur jorden precis när den första solen steg upp mot himlen. Karora följde efter dem, tog två av djuren, lagade sedan mat och åt dem. Hungern stillades, han lade sig för att sova igen och en tjurbråare dök upp under hans armhåla. Den antog mänsklig gestalt och växte till en ung man, och när Karora vaknade dansade hans son runt honom. Det var den allra första ceremonin.
Karoras son jagade efter bandicoots, som de lagade och åt, sedan sov Karora igen och skapade två söner till. Detta fortsatte under en tid, med många fler söner som dök upp. Så småningom hade alla bandicoots Karora skapat ätit upp och männen blev hungriga. De jagade, men hittade inget vilt. På vägen tillbaka hörde de ljudet av en bullroar, och när de letade efter källan till ljudet fick de syn på en sandkulle . De kastade sina tjuringa-pinnar på den och bröt den, och sandbacken ropade att han nu var halt och en man som dem, inte en bandicoot. Han haltade iväg.
Jägarna fortsatte sin väg och såg Karora närma sig dem. Han ledde dem tillbaka till vattenhålet, och när de satt vid kanten av poolen uppslukade en stor flod av honung från kaprifolens knoppar dem. Karora stannade kvar vid poolen, men sönerna spolades bort till där sandkullswallabymannen de hade haltat väntade på dem. Platsen blev en stor djang (helig) plats, och än i dag kan man se bröderna grupperade runt sandkullens wallaby mans kropp - en grupp stenar placerade runt ett stort stenblock.
Karora sägs stanna kvar vid vattenhålet, där han ligger i evig sömn. De som kommer för att dricka där måste bära gröna grenar, som de lägger ner på stränderna innan de släcker törsten.
Fotnoter