Kanin syndrom

Kaninsyndrom är en sällsynt form av extrapyramidala biverkningar av antipsykotiska läkemedel där perioral tremor uppträder med en hastighet av cirka 5 Hz. Kaninsyndrom kännetecknas av ofrivilliga, fina, rytmiska rörelser av munnen längs ett vertikalt plan, utan inblandning av tungan, och som liknar en kanins tuggrörelser. Det ses vanligtvis efter år av farmakoterapi och är mer framträdande med högpotenta läkemedel som haloperidol , flufenazin och pimozid . Det finns också en låg incidens med tioridazin , klozapin , olanzapin , aripiprazol och låga doser av risperidon .

Kanins syndrom kan behandlas med antikolinerga läkemedel. Det försvinner vanligtvis inom några dagar efter behandlingen men kan dyka upp igen efter att antikolinerg behandling har avbrutits. En annan behandlingsstrategi är att byta patienten till ett atypiskt antipsykotiskt medel med höga antikolinerga egenskaper.