Kaarlo Sarkia

Kaarlo Sarkia
Kaarlo Sarkia på 1940-talet
Född	Kaarlo Teodor Sulin ( 1902-05-11 ) 11 maj 1902 Kiikka , Storfurstendömet Finland
dog	16 november 1945 (1945-11-16) (43 år gammal) Sysmä , Finland
Yrke	poet, översättare
Antal aktiva år	1929–1944

Kaarlo Sarkia (11 maj 1902 – 16 november 1945) var en finländsk poet och översättare som var influerad av romantisk poesi . Hans dikter innehåller motiv som barndomsminnen, kärlek, landskap och drömvärld, och i hans sista diktsamling även hans personliga död och mänsklighetens lidanden. Tillsammans med Uuno Kailas var Sarkia den mest framstående finländska poeten på 1930-talet. Som Kailas hade hans poesi också homosexuella teman.

Sarkia gav ut fyra diktsamlingar mellan 1929 och 1943. Förutom sina egna verk var Sarkia känd som översättare av fransk och italiensk poesi. Sarkia var också en samtida medlem av den finska litterära gruppen Tulenkantajat . Sarkia hade aldrig ett fast hem eller vanligt jobb och han brukade tillbringa terminer på sanatorier. Sarkia dog i tuberkulos vid 43 års ålder.

Liv

Sarkia föddes i Kiikka kommun , Satakunta i sydvästra Finland, som oäkta barn till pigan Aleksandra Sulin. Sarkias far var med största sannolikhet den lokala snickaren Malakias Korkki. Hans mamma dog i tuberkulos 1916 och Sarkia flyttade till sin gudmor Hilda Runni. Med hjälp av sina morföräldrar kunde Sarkia avsluta gymnasiet i Tyrvää . Under skolåren blev Sarkia intresserad av poesi och blev också medveten om sin homosexualitet. Sarkia lärde sig franska och tyska i Tyrvää, där han bodde hos den lokala apotekaren vars fru var född i Schweiz.

Sarkia tog examen från realskolan 1923 och fullgjorde sin militärtjänst i Hennalagarnisonen våren 1924. Han arbetade ett år som lärare i Rantasalmi och kom in på Helsingfors universitet 1925. I Helsingfors bodde Sarkia i billigt boende, led av fattigdom och blev flera gånger inlagd på sjukhus för tuberkulosen han ådrog sig under militärtjänsten. 1926 fick han ett stipendium och gjorde en kort resa till Tyskland. Ett år senare började han studier vid Åbo universitet och gick med i den litterära kretsen av VA Koskenniemi .

Hans första samling, Kahlittu (″Kedjad″) släpptes 1929. Den andra samlingen, Velka elämälle (″Skulden till livet″) 1931, innehöll dikten Antinous , som handlade om homoerotisk kärlek. Antinous var den romerske kejsaren Hadrianus älskare . Titeldikten handlade om kärlek och desertering, tillägnad hans mor. Hans två första samlingar väckte inte mycket uppmärksamhet, men Sarkia blev känd för sin översättning av Arthur Rimbauds Le Bateau ivre 1932. I december 1933 hade Sarkia anställning på universitetsbiblioteket i Åbo , där huvudbibliotekarien var författaren Volter Kilpi . Bara en månad senare försökte Sarkia begå självmord med en överdos barbiturat . Sarkias tredje bok, Unen kaivo (”Drömmarnas brunn”, 1936), var en kommersiell och kritikerframgång. I samlingen fanns dikten Barcarola som är influerad av Friedrich Nietzsches Die Sonne sinkt . Den har beskrivits som en av hans mest underbara dikter. 1937 reste Sarkia till Schweiz där han tillbringade flera månader. Han besökte också Rom där Sarkia höll ett tal mot Hitler och arresterades.

Kaarlo Sarkias grav i Helsingfors.

Sarkia tog aldrig examen från Helsingfors eller Åbo universitet. I början av 1943 bodde Sarkia ett par månader i den lilla byn Sysmä , men flyttade snart till Helsingfors, eftersom staten beviljade honom pension. Sarkia fick också en månatlig betalning från sitt förlag WSOY . Vid denna tidpunkt var Sarkia redan allvarligt sjuk. Hans fjärde bok, Kohtalon vaaka (″Ödets skala″) kom ut samma år, mitt under andra världskriget , när Finland kämpade som en allierad till Nazityskland. Sarkia anslöt sig inte till de författare som producerade patriotisk propaganda. Istället innehöll samlingen flera pacifistiska och antikrigsdikter. Som ett resultat kritiserades Sarkia för att vara opatriotisk. År 1944 redigerade Sarkia sina samlingar till en enda volym Runot (”The Poems”).

När kriget tog slut reste Sarkia till Sverige under en period på ett lokalt sanatorium. Sarkia hann aldrig till sjukhuset utan tillbringade sin tid på ett hotell i Stockholm . När Sarkia återvände till Finland, gick han till Sysmä för att ta hand om två systrar som han hade blivit bekant med. Sarkia dog där i tuberkulos i november 1945 vid 43 års ålder. Han begravdes på Hietaniemi kyrkogård i Helsingfors.

Betydelse

Enligt den finske författaren Tuomas Anhava intar Sarkia samma position i den finska poesinhistorien som John Keats har på engelska och Alfred de Musset i fransk poesi. Sarkia har beskrivits som en ″kompositör av ord″ eftersom hans dikter är kända för sin eufoni och rytm. Många av Sarkias dikter har tonsatts, av kompositörer som Erik Bergman och Kaj Chydenius . Hans poesi har till och med influerat den finska death metal -gruppen Insomniums texter .

Bland poeterna han översatte var Arthur Rimbaud, François Villon , Victor Hugo , Charles Baudelaire och Gabriele D'Annunzio . Sarkias översättning av Baudelaires Les Fleurs du mal har hyllats för dess rika bildspråk och rytmiska experiment. En annan känd översättning är den finska versionen av Rimbauds Le Bateau ivre , som anses vara ″briljant″.

Sarkias dikter har aldrig publicerats som en separat bok på engelska. År 2008 publicerade den litterära tidskriften Poetry Salzburg Review några engelska översättningar av Pentti M. Rautaharju, en doktor i filosofi vid University of Minnesota .

Åminnelse

Det litterära sällskapet Sarkia-Seura bildades 1952. Sarkiamuseet invigdes 1959 i huset där Sarkia bodde med sin gudmor efter att hans mor hade dött. Sarkias staty restes till hans födelseort Kiikka 1960. Den är ett verk av den finske skulptören Kauko Räike.

2010 öppnades konstnärsbostaden Villa Sarkia , som drivs av litteratursällskapet Nuoren Voiman Liitto, i Sysmä.

Det finns en gata till minne av Kaarlo Sarkia i Vermonniitty ( Esbo ) som heter Kaarlo Sarkian katu . Gator till minne av andra 1930-talskonstnärer Uuno Kailas och Anna Sahlstén finns också i närheten.

externa länkar

• Engelska översättningar av Sarkias dikter