Justitieminister mot Yau Yuk Lung Zigo
|
Justitieminister v. Yau Yuk Lung | |
|---|---|
| |
| Domstol | Slutlig hovrätt |
| Fullständigt ärendenamn | Justitieminister v. Yau Yuk Lung Zigo och Lee Kam Chuen |
| Argumenterade | 2007-06-25 till 2007-06-26 |
| Bestämt | 2007-07-17 |
| Citat(er) | [2006] 4 HKLRD 196 (CFA) |
| Avskrift(er) | Domtext, hovrätten |
| Domstolsmedlemskap | |
| Domare sitter | Överdomare Andrew Li ständig domare Kemal Bokhary ständig domare Patrick Chan ständig domare Robert Ribeiro icke-permanent domare Sir Anthony Mason |
Secretary for Justice v Yau Yuk Lung Zigo and Another ( kinesiska : 《律政司司長訴丘旭龍》 ) var ett kontroversiellt och betydelsefullt domstolsärende i Hongkong . Fallet handlade främst om diskriminering på grund av sexuell läggning och juridiska förfaranden av potentiellt grundlagsstridig lagstiftning. Fallet ledde också till skapandet av en ny rättslig prövningsstandard angående diskriminering och, senare, utvidgningen av skyddet mot våld i hemmet för HBT-grupper .
Bakgrund
I april 2004 hittades de två manliga respondenterna i fallet, som var 19 och 30 vid den tiden, ägnade sig åt analsex i en bil parkerad bredvid en tyst och mörk motorväg. De två åtalades sedan och åtalades för brott mot Crimes Ordinance Section 118F(1) som förbjöd sodomi offentligt. Fallet var det allra första åtalet av Section 118F(1) sedan antagandet 1991. Fallet fördes inför en domare, Mr John T. Glass, som sedan ansåg att Section 118F(1) var grundlagsstridigt diskriminerande mot homosexuella män och därför avfärdade kostnader.
Regeringen överklagade då till hovrätten. Kammarrätten fastställde därefter magistratens beslut. Ärendet överklagades återigen och väcktes till Court of Final Appeal som avgjorde i ärendet i juli 2007. Court of Final Appeal fastställde de lägre domstolarnas avgöranden angående den diskriminerande karaktären av § 118F(1) men ändrade besluten relaterade till de rättsliga förfarandena för en domare som avvisar grundlagsstridiga anklagelser för framtida fall. (Cour of Final Appeal-dom, punkterna 4–5)
Relevanta lagar
| Brottsförordningen | ||
|---|---|---|
| Sektion | Titel | Innehåll |
| § 118F (1) | Homosexuellt bedrägeri [sodomi] som begås på annat sätt än privat | En man som gör sig skyldig till brott med annan man på annat sätt än i enrum gör sig skyldig till brott och döms vid fällande dom till fängelse i 5 år. |
| Grundläggande lag | ||
| Artikel | Innehåll | |
| Artikel 25 | Alla invånare i Hongkong ska vara lika inför lagen. | |
| Artikel 39 | Bestämmelserna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och internationella arbetskonventioner som tillämpas på Hongkong ska förbli i kraft och ska implementeras genom lagarna i Hongkongs särskilda administrativa region . | |
| Hong Kong Bill of Rights förordning | ||
| Sektion | Titel | Innehåll |
| Artikel 1 | Rätt till rättigheter utan åtskillnad | (1) De rättigheter som erkänns i denna rättighetsförklaring ska åtnjutas utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, födelse eller annan status. |
| Artikel 22 | Likhet inför och lika skydd av lagen | Alla människor är lika inför lagen och har utan någon diskriminering rätt till lagens lika skydd. I detta avseende ska lagen förbjuda all diskriminering och garantera alla personer lika och effektivt skydd mot diskriminering på alla grunder såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, födelse eller annan status. |
| Magistratsförordningen | ||
| Sektion | Titel | Innehåll |
| 27 § | Fel i och ändring av reklamation, information eller stämning |
(1) Om det förefaller för den dömande domaren att det finns-
(2) Den dömande domaren ska ändra klagomålet, informationen eller kallelsen där-
... (4) I detta avsnitt inkluderar "ändra" ersättning av ett annat brott i stället för det som påstås i klagomålet, informationen eller kallelsen. |
| 105 § | Ansökan om rättsfall | Inom 14 hela dagar efter det att en domare har förhört och avgjort varje klagomål, information, åtal eller annat förfarande som han har befogenhet att kortfattat avgöra, vare sig parten i detta eller någon som är förolämpad därav som önskar ifrågasätta genom överklagande fällande dom, beslut, beslut eller annat förfarande enligt ovan på grund av att det är felaktigt i lag eller att det överskrider jurisdiktionen, kan ansöka skriftligen till magistraten för att ange och underteckna ett mål som anger fakta och grunder på vilka fällande dom, beslut eller avgörande har meddelats och på vilka grunder förfarandet ifrågasätts, för en domares uppfattning. När det gäller ett avgörande som en domare har befogenhet att avgöra på ett summariskt sätt och som hänför sig till eller har samband med ett brott ska justitieministern, trots att han inte kan anses vara part, ha en liknande rätt att ansöka om för att ett ärende ska anges som det som häri tidigare beviljats parterna och vid utövandet av sådan rätt av justitieministern ska den klagande eller uppgiftslämnaren upphöra att vara part i ytterligare förfaranden. |
Justeringstestet
Vid bedömningen av författningen av brottsförordningen § 118F(1) skapade den slutliga appellationsdomstolen rättfärdighetstestet. Testet hade använts i andra fall men var bara formellt formulerat och namngett i ärendet.
Domstolen slog fast att lika skydd var grundläggande och väsentligt för alla Hongkongs medborgare. Domstolen erkände emellertid också det faktum att strikt likabehandling kan orsaka mer skada än nytta, och olika behandlingar kan vara motiverade under vissa omständigheter. Domstolen skapade således rättfärdighetstestet för att bedöma lagenligheten av särbehandlingar. Alla statliga särbehandlingar som skulle kunna överleva under granskning av rättfärdighetstestet skulle anses vara konstitutionella. Domstolen fastställde kraven under testet:
- Skillnaden i behandling måste ha ett legitimt syfte. För att något mål ska vara legitimt måste ett verkligt behov av en sådan skillnad fastställas.
- Skillnaden i behandling måste vara rationellt kopplad till det legitima syftet.
- Skillnaden i behandling får inte vara större än vad som är nödvändigt för att uppnå det legitima syftet.
(Cour of Final Appeal-dom, punkterna 19–22)
Stora frågor
Innan de muntliga argumenten hördes identifierade Court of Final Appeal två frågor:
- Är Crimes Ordinance Section 118F(1) diskriminerande till den grad att den är oförenlig med grundlagen och Hong Kong Bill of Rights Ordinance?
- Vilken är den korrekta ordningsföljden när anklagelsen mot den tilltalade befinns vara grundlagsstridig?
(Cour of Final Appeal-dom, punkt 8)
Argument och resonemang
Fråga 1: Är brottsförordningen paragraf 118F(1) okonstitutionellt diskriminerande mot homosexuella män?
- Innehav:
Ja
- Argument:
Regeringen hävdade att Section 118F(1) var ett formaliserat, antaget specifikt lagbrott för att skydda allmänheten från beteenden som upprörde allmän anständighet. Regeringen angav också att lagstiftaren måste ha tagit hänsyn till verkliga behov av att stifta lag för att reglera homosexuellt beteende. (Cost of Final Appeal-dom, punkt 26)
- Resonemang:
Domstolen slog fast att regeringens uppfattning om ett verkligt behov kunde fastställas genom enbart lagstiftande handling var uppenbart felaktig. Domstolen slog också fast att regeringen inte kunde identifiera och klarlägga några verkliga behov för att anta Section 118F(1). Domstolen ansåg således att Section 118F(1) inte klarade det första hindret i motiveringstestet. Följaktligen förklarades Section 118F(1) grundlagsstridig för att ha kränkt de svarandes rätt till jämlikhet som garanteras enligt artiklarna 25 och 39 i grundlagen och artiklarna 1 och 22 i Bill of Rights-förordningen.
Domstolen höll med regeringen om att lagstiftaren hade rätt att anta lagar som skyddar samhället från upprörande offentligt sexuellt beteende, men domstolen betonade att lagstiftaren aldrig borde ha gjort det på ett diskriminerande sätt. Domstolen påpekade att Section 118F(1) var diskriminerande genom att särskilja och kriminalisera homosexuellt bedrägeri, men inga liknande lagar mot heterosexuellt bedrägeri eller andra jämförbara heterosexuella handlingar. Och utan några tillfredsställande motiveringar kunde domstolen endast upprätthålla de lägre domstolarnas avgöranden angående den grundlagsstridiga karaktären av Section 118F(1). (Cost of Final Appeal-dom, punkterna 25–30)
Fråga 2: Vilken är den korrekta ordningsföljden när anklagelsen mot den tilltalade befinns vara grundlagsstridig?
- Argument:
Båda parterna, regeringen och svarandena, i fallet uppgav att domaren av misstag hade avfärdat anklagelserna efter att paragraf 118F(1) förklarats vara grundlagsstridig. Båda sidor föreslog först olika sätt att hantera frågan på rätt sätt; dock kom de senare överens om att magistraten borde ha följt instruktionerna som anges i § 27 i magistratsförordningen. Domstolen ombads därför förtydligande. (Cour of Final Appeal-dom, punkterna 61–62)
- Innehav:
Domstolen fastställde tillvägagångssättet att följa Magistrates Ordinance Section 27 som föreslagits av parterna. Domstolen beslutade att magistraten kunde ha ändrat och ersatt de grundlagsstridiga anklagelserna i Section 118F(1) med okontroversiella brott genom att följa instruktionerna enligt Magistrates Ordinance Section 27 utan att avvisa fallet. Och genom att följa avsnitt 27 indikerade domstolen också att magistraten kunde ha utnyttjat Section 105 of Magistrates Ordinance och begärt yttrande från en högre domstol angående konstitutionaliteten av Section 118F(1). (Cost of Final Appeal-dom, punkterna 63–67, 70–71 och 87)
Betydelse
- Lika skydd mot officiell sexuell läggningsdiskriminering skyddas under begreppet "annan status" i artiklarna 1 och 22 i rättighetsförordningen och därmed artiklarna 25 och 39 i grundlagen .
- Statlig diskriminering på grund av sexuell läggning ansågs vara likvärdig med ras- och könsdiskriminering.
- Berättigandetestet formulerades.
(Cost of Final Appeal-dom, punkterna 11, 20–21)
Verkningarna
Jämställdhetskommissionen föreslog det lagstiftande rådet att utvidga skyddet som omfattas av förordningen om våld i hemmet till att även omfatta par av samma kön i händelse av potentiella kränkningar av detta falls meriter.
Fotnoter
- Brottsförordningen ( Cap. 200 )
- Hong Kong Bill of Rights Ordinance ( Cap. 383 )
- Magistratsförordningen ( kap. 227 )
- The Court of Final Appeal Judgment (originaltext på engelska)
- Court of Final Appeal-dom (officiell kinesisk översättning)
- Grundlagen
- Lagrådets protokoll över förslaget från EOC
