Jenny Thomann-Koller

Jenny Thomann-Koller (ca 1895).

Jenny Thomann-Koller (14 september 1866 - 5 februari 1949) var en gynekolog , barnläkare och chef för internmedicin vid Schweizerische Pflegerinnenschule mit Spital (Schweizisk sjuksköterskeskola med sjukhus) i Zürich . I sin avhandling har Beitrag zur Erblichkeitsstatistik der Geisteskranken im Ct. Zürich. Vergleichung derselben mit der erblichen Belastung gesunder Menschen u. dergl. (Contribution to the Statistics of Heritability of Mentally Ill People in the Canton of Zürich. Comparing these with the Hereditary Burden among Healthy People), publicerad 1895, introducerade hon en kontrollgrupp som utmanade den då populära teorin om degeneration och eugenik .

Liv

Jenny Koller föddes i Zürich ( Schweiz ) den 14 september 1866. Hon var det andra barnet till Konrad Adolf Koller, en tageltillverkare och affärsman, och Katharina Huber.

Som begåvad elev var hennes ambition att bli lärare. Hennes framåtblickande mamma föreslog dock att hon skulle studera medicin och tog henne till doktor Marie Heim-Vögtlin , den allra första schweiziska kvinnliga läkaren. Doktor Heim-Vögtlin berättade för Jenny om de svårigheter hon skulle möta under sina läkarstudier och sin tid som läkare, men beskrev också utövandet av medicin som mycket meningsfullt och givande. Övertygad om att studera medicin, anmälde sig Jenny till Lehrerinnenseminar (lärarhögskolan) 1883-1887 och efter att ha klarat Maturitätsexamen (behörighetsexamen), började hon sina medicinska studier vid universitetet i Zürich , som hon avslutade 1892.

Koller gick vidare till en cirka sju månader lång praktik på Charité Hospital i Paris . Kvinnor i Schweiz fick studera medicin, men praktik nekades dem i allmänhet. När hon var klar återvände hon till Zürich där hon arbetade som vikarie Assistenzärztin på Rheinau Mental Asylum.

1893-94 öppnade hon sin första privata mottagning av gynekologi och pediatrik. Hon publicerade sin avhandling 1895, i tidskriften Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankheiten. På 1890-talet var hon knuten till den schweiziska föreningen för etisk kultur. Hennes namn dök också upp 1902 bland medlemmarna i 'Association of Abstinent Physicians (Nykterhetsrörelsen) i de tyska språkområdena'.

1901 gifte Koller sig med Dr Heinrich Thomann, direktör för Zürichs nygrundade statistiska byrå. De fick tre barn: Heinrich, Jenny och Felix. Hon fortsatte sin privata läkarpraktik och dessutom inledde hon sitt långa samarbete med Pflegerinnenschule mit Frauenspital 1901. Hon hade varit medlem i planeringskommittén sedan 1899 och var därför nära knuten till detta banbrytande företag. Hon skulle behålla sin tjänst som avdelningsöverläkare för internmedicin till 1919.

1923 drabbades Heinrich Thomann av en stroke som påverkade hans tal och kognitiva förmåga; ett andra slag 1925 ledde till hans död. Dr. Thomann-Koller fortsatte sin stora praktik på Schanzengasse 29 fram till 1933 och sedan i mindre skala på Lintheschergasse fram till 1941. Hon tillbringade sina sista år med sina barn och barnbarn och slutligen på ålderdomshemmet i Zürich.

Karriär

Jenny Koller följde sin ovanliga utbildnings- och karriärväg tillsammans med tre andra Zürich-kvinnor. Tillsammans deltog de i Lehrerinnenseminariet. Från 1887-1892 studerade de medicin vid universitetet i Zürich och fick sina medicinska examina genom att klara Staatsprüfung (statsexamen). Strax efter doktorerade de med invigningsavhandlingar och befordrades till Dr. med. Deras vänskap bestod under hela deras livstid. Tre av dem, Jenny Koller (efter 1901 Thomann-Koller), Ida Schmid (efter 1896 Hilfiker-Schmid) och Pauline Gottschall, etablerade privata praktiker i Zürich, som de höll i över trettio år. Den fjärde, Josephine Zürcher (efter 1899 Fallscheer-Zürcher), tillbringade tre decennier som läkare i Mellanöstern, ofta i samarbete med missionssjukhus och skötte offren för de armeniska massakrerna 1895. Förutom sina anmärkningsvärda karriärer publicerade de vetenskapliga artiklar och även om deras positioner som kvinnliga läkare varken var trygga eller privilegierade, tog de ställning mot den då allmänt accepterade teorin om degeneration, den stela psykiatriska kategoriseringen av psykisk ohälsa och teorin och utövande av eugenik.

Statistisk studie

I sin avhandling har Beitrag zur Erblichkeitsstatistik der Geisteskranken im Ct. Zürich. Vergleichung derselben mit der erblichen Belastung gesunder Menschen durch Geistesstörungen u. dergl. , slog Jenny Koller en ny väg. Hon var den första som introducerade en kontrollgrupp av friska personer som skulle jämföras med psykiskt sjuka i sin studie. Hennes resultat visade att den friska gruppen hade en förvånansvärt hög andel förfäder med psykisk ohälsa. Hennes fynd visade att "hela 59 % av de friska var ärftligt belastade", en siffra som "inte var mycket lägre än den ärftliga siffran för psykiskt sjuka, och en ordentlig statistisk matchning [...] skulle minska klyftan". Koller drog därför slutsatsen att detta "bevisade effekten av den regenerativa faktorn." Med detta påstående utmanade hon den allmänt accepterade teorin om degeneration bland psykiatriker (inklusive hennes egen professor Auguste Forel ), och föreslog en mer sofistikerad/differentierad diagnos angående ärftligheten av psykisk ohälsa. Tio år senare bekräftade en annan schweizare, Otto Diem (1875-1950), Kollers resultat genom sin egen lika noggranna men mycket mer omfattande studie. Under de kommande tre decennierna blev Kollers studie (liksom Diems, efter 1905), föremål för en intensiv diskussion bland kända biologer och psykiatriker i tidskrifter, läroböcker och internationella konferenser. Även det senaste stipendiet om statistik och eugeniks historia hänvisar till och erkänner betydelsen av Jenny Kollers framstående studie.

Privat läkarmottagning

Trots hennes intensiva intresse för och studier av psykiatriska frågor och hennes kliniska erfarenhet vid mentalvårdsanstalten Rheinau, beslutade Dr. Koller (efter 1901 Dr. Thomann-Koller) att gå till privatpraktik inom gynekologi och pediatrik. Hennes mycket framgångsrika praktiker fanns i Zürich (Dufourstrasse 47 (1893/94-1901), Seefeldstrasse 19 (1902-1909), Schanzengasse 29 (1910-1933) och Lintheschergasse 10 (fram till 1941). Inledningsvis blev hon ganska blyg och fick snabbt förtroende. och fick förtroende från en stor krets av patienter och vänner. Hennes oro handlade inte bara om patientens medicinska problem utan om hela personen. "Hon hade en uttalad känsla av det inre värdet hos en individ oavsett hans eller hennes sociala stående.” Dessutom var hon inställd på att hänga med i medicinska förbättringar och reste därför till Berlin för en kurs i obstetrik.

Pflegerinnenschule

Dr Jenny Thomann-Koller var en av tre avdelningschefer i schweiziska Pflegerinnenschule mit Spital, det banbrytande sjukhuset och sjuksköterskeskolan för kvinnor av kvinnor (1901-1998). Av dessa var doktor Anna Heer föreståndare med specialitet i gynekologi och obstetrik, doktor Thomann-Kollers specialitet var internmedicin och doktor Marie Heim-Vögtlin var ansvarig för barnkammaren och förlossningspatienterna. Deras ansvar omfattade vård av patienter inom sin avdelning i samverkan med internläkare, ömsesidig assistans under operationer och på söndagar och helgdagar. Tillsammans med matronen utgjorde de antagningsnämnden. Alla tre läkarna arbetade kostnadsfritt, med undantag för deras privata patienter (som var försäkrade). Det ursprungliga medicinska teamet förblev detsamma fram till första världskriget. Men 1914 lämnade matronen Ida Schneider, doktor Heim-Vögtlin pensionerades 1915; Dr Heer dog 1918, och 1919 tog Dr. Thomann-Koller ledigt. I reskontra, protokoll och journaler för de gynekologiska och obstetriska avdelningarna finns en nära och långvarig koppling mellan Dr. Thomann-Koller och "Pflegi". Rapporter eller uttalanden av personlig karaktär saknas dock.

Offentliggörande

• "Beitrag zur Erblichkeitsstatistik der Geisteskranken im Ct. Zürich. Vergleichung derselben mit der erblichen Belastung gesunder Menschen durch Geistesstörungen u. dergl." (A Contribution to the Statistics of Heritability in the Canton of Zürich. Jämförelse av dessa med the Hereditary Burden of Healthy People) i: Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankheiten (Berlin, XXVII.1.1895), 268–295 (digitaliserade).

Bibliografi (urval)

• Katharina Banzhaf: Vorläufer der psychiatrischen Genetik: Die psychiatrische Erblichkeitsfor- schung in der deutschsprachigen Psychiatrie im Spiegel der Allgemeinen Zeitschrift für Psychiatrie, 1844–1911, Inauguraldissertation (Gießen, Universität4 Giessen Universität 4 Giessen).
• Heidi Thomann Tewarson: Die ersten Zürcher Ärztinnen. Humanitäres Engagement und wissenschaftliche Arbeit zur Zeit der Eugenik. (Basel: Schwabe Verlag Basel 2018).
• Theodore M. Porter: Asylums of Hereditary Research in the Efficient Modern State, i: Müller-Wille, Staffan; Brandt, Christina (Hg.): Häredity Explored: Between Public Domain and Experimental Science (Cambridge/Mass., London 2016), 81–109.
• ____: Genetics in the Madhouse: The Unknown History of Human Heredity (Princeton: Princeton UP 2018).
• Bernd Gausemeier: Stamtavla vs. Mendelism. Concepts of Heredity in Psychiatry före och efter 1900, i: Max-Planck-Institut für die Wissenschaftsgeschichte. 2008, Preprint 343 (Conference: A Cultural History of Heredity IV: Heredity in the Century of the Gene), 149 –162.
• Sylvia Baumann Kurer: Die Gründung der Schweizerischen Pflegerinnenschule mit Frauenspital in Zürich 1901 und ihre Chefärztin Anna Heer (1863–1918) (Zürich: Juris Druck + Verlag Zürich 1991).
• Hans Jakob Ritter: Von den Irrenstatistiken zur «erblichen Belastung» der Bevölkerung. Die Entwicklung der Schweizerischen Irrenstatistiken zwischen 1850 und 1914. I: Traverse. Vol. 10 (2003), sid. 59–70, doi:10.5169/seals-23617, här sid. 66 (Digitaliserad).