Jane (tyska bandet)

Jane är ett tyskt progressivt rockband från Krautrock , som bildades i oktober 1970 i Hannover , Tyskland.

Bandets historia

spelar en melodiös syntes av symfonisk hårdrock, som ibland har jämförts med Pink Floyd , och kan spåra sitt ursprung tillbaka till det sena sextiotalets psykedeliska band The JPs (Justice of Peace). Bandet släppte singeln "Save Me"/"War" 1968 och hade framtida Jane-medlemmar Peter Panka på sång, Klaus Hess på bas och Werner Nadolny på saxofon. I slutet av 1970 The JPs upplösts och omgrupperat som Jane med Panka på sång och trummor, Hess bytte till gitarr och Nadolny antog keyboard. Charly Maucher gick med på bas och powervokalisten Bernd Pulst fullbordade bandet i april 1971 och deras första LP Together släpptes på det Hamburg -baserade skivbolaget Brain Records våren 1972. Att sjunga på bruten engelska, vilket bidrog till att skapa passionerade effekter, en tungt uttrycksfullt bluesigt ljud uppstod med blixtrande Les Paul-solo och skivor av Hammond-orgelbakgrunder, som konsoliderades av Peter Pankas nästan hypnotiska oscillerande trumslag, som skulle känneteckna Janes musik i nästan 40 år. Together mottogs varmt av den tyska musikpressen inklusive tidningen Sounds, som hade utsett Pulst till årets sångare 1971.

Den första av en nästan kontinuerlig rad av laguppställningsförändringar inträffade senare samma år med Pulst som avgick och Maucher hoppade av av hälsoskäl. Den tidigare Justice Of Peace-gitarristen Wolfgang Krantz anslöt sig på bas och gitarr med Panka och Hess som delade sång, som visade ännu mer slöa och stenade ljudtoner. Genom att tillämpa sin beprövade formel var deras uppföljningsalbum Here We Are från 1973 något mer harmoniskt med tillägg av synthesizers, som gav rymligare atmosfär och producerade en fanfavorit i form av den dystra rockballaden "Out in the Rain". Kort efter albumets släpp lämnade Nadolny för att bilda ett nytt band Lady med den återhämtade Maucher som återvände på bas och sång. Janes tredje satsning, helt enkelt kallad Jane III (1974), var en brännande gitarravblåsning och med Krantz på andra gitarr. Tomrummet efter den avgående keyboardisten Nadolny kompenserades tillräckligt för med två duellerande gitarrister, vilket demonstrerades av en imponerande studiojam med titeln "Jane Session" samt ett utbrett utökat spår "Comin' Again" med Mauchers hårdare sång. Inte långt efter släppet av Jane III lämnade Maucher och Krantz och bildade så småningom Harlis på det nystartade Sky Records-bolaget. I maj 1974 föryngrade Jane sig själv genom att absorbera två medlemmar från det nyligen upplösta hårdrocksbandet Dull Knife med Martin Hesse på bas och Gottfried Janko på sång och keyboard. Det lite mer optimistiska albumet Lady (1975) spelades in av denna lineup i början av 1975, under vilken tid Matthias Jabs från Scorpions berömmelse också skulle ansluta sig till dem under en kort period för några liveframträdanden.

Keyboardisten Werner Nadolny återvände 1976 för Janes expansiva 33 minuter långa symfoniska progressiva rockmästerverk Fire, Water, Earth & Air ( 1976). Med lager av Hammonds, Moogs, Mellotrons och syntar, var det utan tvekan Jane i deras kreativa zenit och Jane-albumet som skulle locka mest till progheads.

Nadolny skulle splittras igen efter fullbordandet av Fire, Water, Earth & Air och ersattes lämpligen av Eloy-keyboardisten Manfred Wieczorke för en omfattande turné, som ledde till ytterligare en statskupp för Jane, vilket resulterade i den fantastiska Jane at Home Live (1977) dubbelgången. live-LP fylld med en omslag av ett Mars-landskap tagna av Viking Mars-landaren. Släppt i början av 1977 och sändes nationellt i sin helhet på WDR Radio i januari samma år, blev Live at Home guld i sitt hemland Tyskland och hjälpte dem att bryta de internationella marknaderna i både Nordamerika såväl som Japan och Sydamerika .

Deras sjunde studioalbum Between Heaven and Hell (1977) innehöll något mörkare konceptuella atmosfärer och följde återigen progrockparadigm. Blandade reaktioner inom den tyska musikpressen hindrade inte albumet från att omfamnas av fansen, som ibland liknade Pink Floyds rymliga stilar. Vid det här laget hade Jane blivit en av de främsta dragningarna i den tyska musikscenen och lockade till sig följare i Schweiz och Österrike trots att de fortsatte att sjunga på engelska.

Inspelad i bandets personliga 24-spårs studio, 1978 års Age of Madness rockade det lite hårdare med att upprätthålla känslomässiga rymdtoner och släpptes internationellt och presenterades i klara och röda vinylformat på det numera nedlagda kanadensiska skivbolaget Bomb Records. En framgångsrik Europaturné följde men Wieczorke avgick i början av 1979.

Janes efterföljande album Sign No. 9 (1979) var en nästan katastrof där Jane reducerades till en trio som tvingade Hess att dubbla på klaviaturen och albumet hade oundvikligen ett gitarrdominerat ljud, som saknade de rymliga stämningar som skapades av frodiga klaviatur på tidigare Jane inspelningar. Tecken på kreativ utbrändhet väcker vissa tvivel inte bara hos fansen utan även inom bandet själva.

En ny riktning togs på 1980-talet på ett självbetitlat album Jane (Mask) (1980), som ibland kallas Mask av aficionados. Det inkorporerade new wave, punk och jazziga element i rak rock-konfigurationer och introducerade en ny sångare/gitarrist/keyboardist, jugoslavisk excentrisk Predrag Jovanovic eller "Pedja". Sång var aldrig Janes starka sida och Pedjas energiska leveranser gav dem ett fräscht sound men tyvärr var det hans enda framträdande med bandet och han återvände till sitt hemland Jugoslavien för att bilda synth-popgruppen D' Boys .

Bassman Charly Maucher återvände till fållan för 1982:s Germania (1982) och även om det innehöll några fler experiment inklusive en reggae-exkursion på spåret "Get Back to You" förblev Jane, till största delen, ett rakt hårdrocksband och inkluderade ett omarbetat version av "Your Circle" från deras Between Heaven and Hell -album med titeln "Southern Line", som till och med vågade sig in på heavy metal-territorium.

Interna meningsskiljaktigheter mellan grundarna Peter Panka och Klaus Hess resulterade i Hess avgång 1982. Han skulle därefter släppa ett soloalbum Sternentanz 1983, som skulle påminna om tidigare Jane-stylingar.

Under tiden, efter att ha samarbetat om musikproduktionen på den tyska rockoperan "Warlock" med andra tidigare medlemmar av Jane, reformerade Peter Panka Jane som ett turnerande band under namnet Lady Jane 1984 med olika musiker. Tyvärr lyckades inte en sammanhängande enhet materialiseras under resten av decenniet och endast ett poporienterat album Beautiful Lady släpptes 1986 utan någon egentlig koppling till tidigare glans. Två livealbum släpptes också 1989 och 1990 med det förstnämnda begränsat till endast 300 tryckningar och båda innehöll Panka på trummor/sång, Nadolny på keyboard, Klaus Henatsch på bas och keyboards, och Kai Reuter på gitarr som framförde äldre Jane-material.

1992 försökte Hess och Panka försonas och tillsammans med Nadolny på tangentbord och med Jens Dettmer gav de sig ut på en återföreningsturné, som inkluderade 13 dejter i Nya Zeeland! Men försoningen misslyckades och Jane splittrades i två fraktioner där Hess kallade sin version Mother Jane medan Panka-formationen blev inofficiellt känd som Peter Pankas Jane eftersom han behöll rättigheterna till bandnamnet och logotypen.

1996 spelade Peter Pankas Jane (initiellt kallad Pano's Jane) in studioalbumet Resurrection och introducerade ex- Epitaph -medlemmen Klaus Walz tillsammans med Kai Reuter (tidigare Kasch) på gitarrer med veteranen Nadolny som återvände på keyboard och Mark Giebeler på bas.

Samtidigt turnerade Hess' Mother Jane med yngre musiker och spelade mestadels Jane-klassiker, släppte en singel 1998 och slutligen ett förvånansvärt imponerande livealbum Comes Alive 2000, som speglade den tyngre sidan av Jane.

Ett mer sammanhållet försök gjordes av Panka 2002 att återuppväcka sjuttiotalets klassiska Jane-groove med Klaus Walz som gick med originalmedlemmarna Panka, Nadolny och Maucher. Ett nytt album Genuine (2002) (som också innehöll några livespår från den misslyckade återföreningen 1992) materialiserades och följdes av en turné där bandet framförde det nya materialet men fokuserade på återgivningar av gamla klassiker.

Ett livealbum, Live 2002 (2002), dokumenterade showerna och även om det inte hade inverkan från 1976 års Live at Home, var det en tydlig indikation på Janes återkomst till rampljuset och lockade både gamla och nya fans. Inte nöjd med att turnera enbart som ett retro-Jane-band, ytterligare två studioalbum Shine On (2003) och Voices (2006) släpptes, som brann vidare i den klassiska Jane-traditionen.

Tragiskt nog dog grundarmedlemmen Peter Panka till följd av cancer i juni 2007, vilket satte bandet på is. Men i enlighet med Pankas önskemål tog den ursprungliga medlemmen Charly Maucher över som ledare och ytterligare ett studioalbum Traces släpptes 2009 med den nuvarande lineupen av Charly Maucher på sång/bas, Klaus Walz gitarr/sång, Arndt Schulz gitarrsång och Fritz Randow (ex Eloy & Saxon) på trummor plus Werner Nadolny på klaviatur. Även om Werner Nadolny sedan dess har lämnat bandet, turnerar han för närvarande med sitt eget Jane-tribute-band som framför vintage Jane-material. Klaus Hess' Mother Jane förblir också aktiv med ett nyligen släppt album från 2009 med titeln In Dreams .

Tillsammans med andra band som Amon Düül II , Grobschnitt och Guru Guru , fortsätter Jane att bära facklan från det tidiga sjuttiotalets Krautrock-fenomen och fortsätter i den andan till denna dag i tre olika skepnader ledda av originalmedlemmar.

Galleri

Rada upp

Nuvarande medlemmar i Peter Pankas JANE

  • Klaus Walz - leadgitarrer, sång
  • Fritz Randow - trummor från 2007 (ersätter den bortgångne Peter Panka)
  • Niklas Turmann - sång, gitarr, från 2011
  • Corvin Bahn - keyboard, sång från 2011

Nuvarande medlemmar av Werner Nadolnys JANE

  • Werner Nadolny - tangentbord
  • Dete Klamann - gitarrer
  • Rolf Vatteroth - bas
  • Torsten Ilg - sång
  • Sven Petersen - trummor
  • Frank Wertwizki - tangentbord

Tidigare medlemmar

  • Peter Panka (f. 3 mars 1948, d. 28 juni 2007) - sång, trummor (död)
  • Werner Nadolny - keyboard, saxofon, synthesizer (1970 - 1973, 1975 - 1976, 1983 - 2007)
  • Predrag Jovanović (alias Pedja ) - gitarr, keyboards, sång [1] (1980)
  • Martin Hesse - bas, sång (1974 - 1980) (f. 23 maj 1949 - d. 18 augusti 2020) (död)
  • Gottfried Janko - sång, orgel, synthesizer (1975) (ex-Dull Knife), (f. 19 juli 1946, d. hösten 2004 av en hjärtattack) (död)
  • Klaus Hess - gitarr, bas, sång (1970 - 1982, 1992)
  • Manfred Wieczorke - keyboards (1976 - 1979) (ex-medlem av Eloy)
  • Arndt Schulz - gitarrer, sång (2007 - 2011) (ex-medlem i Harlis)
  • Wolfgang Krantz - gitarr, bas, keyboards (1972 - 1974), - keyboards (2007 - 2011) (ex-Harlis, ex-Efendis Garden)
  • Charly Maucher (1970 - 72, 1973 - 74, 1982 - 84, 1988 - 92, 2000 - 2019) (f. 6 maj 1947, d. 28 augusti 2019) - sång, bas (död)

Diskografi

Vinyl

  • Tillsammans (1972)
  • Här är vi (1973)
  • Jane III (1974)
  • Lady (1975)
  • Eld, vatten, jord och luft (1976)
  • Jane at Home Live (1977)
  • Between Heaven and Hell (1977)
  • Age of Madness (1978)
  • Skylt nr 9 (1979)
  • Jane (maskalbumet) (1980)
  • Germania (1982)
  • Jon Symon's Warlock - Memories of a White Magician (feat. Lady Jane) (1983)
  • Jon Symon's Warlock - Lady Macbeth (1983)
  • Sternentanz (Klaus Hess) (1983)
  • Beautiful Lady (1986)
  • Live '88 (1989)
  • Live '89 (1990)

CD skivor

  • Tillsammans (1990)
  • Här är vi (1997)
  • Jane III (1997)
  • Lady (1997)
  • Eld, vatten, jord och luft (1990)
  • Live at Home (1992)
  • Between Heaven and Hell (1997)
  • Age of Madness (1997)
  • Skylt nr 9 (1997)
  • Jane (maskalbumet) (1997)
  • Germania (1997)
  • Sternentanz (Klaus Hess) (2007)
  • Beautiful Lady (1993)
  • Live '89 (1990)
  • Resurrection (Peter Panka's Jane) (1996)
  • Comes Alive (Klaus Hess' Mother Jane) (2000)
  • Back Again (Lady Jane) (2000)
  • Äkta (Jane / Peter Panka's Jane / Mother Jane) (2002)
  • Live 2002 (Peter Panka's Jane) (2002)
  • Shine On (Peter Panka's Jane) (2003)
  • Röster (Peter Panka's Jane) (2006)
  • Live at META's (Peter Panka's Jane) (2007)
  • Hyllning till Peter Panka (Werner Nadolnys Jane) (2008)
  • Fortsätt med minnen (Werner Nadolnys Jane) (2009)
  • In Dreams (Klaus Hess' Mother Jane) (2009)
  • Spår (Peter Panka's Jane) (2009)
  • Hungry4Live (Klaus Hess' Mother Jane) (2010)
  • Hungry4Live del 2 (Klaus Hess' Mother Jane) (2010)
  • The Journey - Best of Jane '70-'80 (Werner Nadolny's Jane) (2010)
  • Eternity (Werner Nadolnys Jane) (2011)
  • Kuxan Suum (Peter Panka's Jane) (2011)
  • Turn The Page (Klaus Hess' Mother Jane) (inkl. bonus-CD The Lost Tracks av Jane) (2012)
  • Stopover (Werner Nadolnys Jane) (2013)
  • The Journey II - Transformation (Werner Nadolnys Jane) (2014)
  • Balver Höhle 2014 Live (Peter Panka's Jane) (2014)
  • Inbetween (Werner Nadolnys Jane) (2015)
  • Journey III - Arrival" (Werner Nadolnys Jane) (2016)
  • Jon Symon's Warlock - Memories of a White Magician (feat. Lady Jane) (2022)
  • Jon Symon's Warlock - Lady Macbeth" (2022)

Singel

  • Dagtid (1972)
  • Här är vi (1973)
  • Bambule Rock (1974)
  • Age of Madness (1978)
  • Kärlekssång (1978)
  • Beautiful Lady (Maxi-singel) (1986)
  • Tillsammans står vi (Mother Jane) (1998)

Sammanställningar

  • Waiting for the Sunshine (1979)
  • Rock on Brain (2 LP) (1980)

dvd

  • Krautrock Meeting (2005)
  • PP Jane - Live 2002 Hannover (2005)
  • Jane - Hyllning till Peter Panka (2008)
  • PP Jane - Inside - (Grottan - Konsert) (2010)
  • WN Jane - Live 2010 / Fernsehkonzert 2010 (2010)
  • WN Jane - Eternity (2011)
  • WN Jane - Visuella intryck (2011)
  • WN Jane - Live at Home Again - Hannover 2011 (2011)
  • WN Jane - Live in Reinheim 12 maj 2012 (2012)
  • [[PP Jane - Lörracher Rocknacht 2012 (livevideo)]] (2012)
  • PP Jane - Phoenix (livevideor 1987-2012) (2013)
  • PP Jane - German Kultrock Festival Balver Höhle 2012 (2013)

Bibliografi

  •   Matthias Blazek: Das niedersächsische Bandkompendium 1963–2003 – Daten und Fakten von 100 Rockgruppen aus Niedersachsen. Celle 2006, sid. 75–77 ISBN 978-3-00-018947-0

externa länkar