Ivo de Vento

Ivo de Vento ( ca 1544 , i Antwerpen – 3 september 1575 i München ) var en fransk-flamländsk kompositör , organist och kapellmästare från högrenässansen .

Liv

Albert V: s hertigdomstol i München omkring september 1556 eller lite senare, en av ett antal pojksångare rekryterade från de spanska Nederländerna , möjligen utvald av Orlando di Lasso . Han var anställd under Hofkapellmeister Ludwig Daser fram till september 1559, då hans röst bröts och han fick ett stipendium för att studera i Venedig. Förmodligen skulle hans lärare ha inkluderat Claudio Merulo , organisten vid San Marco , och Annibale Padovano . Italienskt inflytande är uppenbart i en 6-delad Battaglia tryckt i en venetiansk antologi från 1564. 1563 återvände han till München som organist, en post som delas med två italienska kollegor i den nyligen utökade Hofkapelle som nu leds av Orlando di Lasso . Vento fostrades av den berömda kompositören, vilket framgår av att hans verk inkluderades i en samling av 6-delade mässor (1564/65) såväl som 1569 års madrigaler och dess uppföljare från 1575.

Sommaren 1568 flyttade kronprinsen Wilhelm V , efter att ha gift sig med Renata av Lorraine , en del av hovet till Landshut och gjorde Vento till direktör för den anslutna kapellen . Av okänd anledning togs denna position över ett år senare av Antonius Gosswin , Vento kvar som organist och regissör för pojkarna, bland vilka var Leonhard Lechner . Vento var tillbaka vid Münchens hov som organist i början av 1570, månader före upplösningen av Landshut Kapelle . Även om Lassos brev inte ger några bevis, kunde Vento ha studerat med honom, eftersom massorna som hittats i mss på 1560- och 70-talen visar hans inflytande, och ett antal av de femdelade Latinae cantiones (1570) finns på texter som också satts av Lasso . Ändå är hans stil inte särskilt beroende av Lassos. Från 1569 och framåt var Vento ovanligt produktiv, München-tryckaren Adam Berg gav ut 11 samlingar, inklusive fyra volymer motetter och en Viersprachendruck , en titel som anspelar på Lassos egen fyraspråkiga publikation.

Ivo de Vento dog i München i september 1575, knappt 31 år gammal och efterlämnade en änka och minst en son, Ferdinand de Venndo. Ferdinand efterträdde honom vid Münchens hov, blev trumpetare för ärkehertig Ferdinand i Graz 1599 och förblev i kejsarens tjänst och dog 1623.

Betydelse

Arbetar

Gesamtausgabe: Ivo de Vento. Sämtliche Werke , 5 Bände, Wiesbaden 1998 und folgende; Band 1 och 2: Motetten, herausgegeben von August de Groote 1998; Band 3 och 4: Deutsche Lieder, herausgegeben von Nicole Schwindt 2002 och 2003; Band 5: Viersprachendruck und sonstige Einzelwerke, herausgegeben von August de Groote 2004.

  • Messen
    • Missa „Ad placitum“ 4vv
    • Missa „Jesu nostra redemptio“ 6vv, 1565
    • Missa „Je ne veulx riens“ 4-5vv, cirka 1565–1570
    • Missa „Surrexit pastor bonus“ 5vv, 1572, teilweise auch Orlando di Lasso zugeschrieben
  • Motetten och andra geistliche Werke
    • "Latinae cantiones, quas vulgo motteta vocant, quatuor vocum, suavissima melodia, etiam instrumentis musicis attemperatae", 1569
    • "Latinae cantiones, quas vulgo motteta vocant, quinque vocum, suavissima melodia, etiam instrumentis musicis attemperatae", 1570, daraus "Tribularer si nescirem" als Separatdruck 1580
    • "Liber motettorum quatuor vocum", 1571
    • "Mutetae aliquot sacrae quatuor vocum, quae cum vivae voci, tum omnis generis instrumentis musicis commodissime applicare possunt", 1574
    • „Quinque mutetae […] quarum prior moteta novem […] reliquot vero omnes quinque sunt vocum“, 1575
    • "Grates nunc omnes" zu fünf Stimmen
    • "Letania" zu vier Stimmen
    • Te Deum zu vier Stimmen
  • Lieder
    • "Newe Teutsche Liedlein mit Fünff stimmen welche gantz lieblich zu singen und auff allerley Instrumenten zu gebrauchen", 1569, 1571, 1582
    • "Newe Teutsche Lieder mit viern fünff und sechs stimmen wölche gantz lieblich zu singen und auff allerley Instrumenten zu gebrauchen", 1570
    • "Newe Teutsche Lieder Mit vier stimmen sampt zwayen Dialogen deren ayner mit achten der andra mit sibnen gantz lieblich zu singen und auff allerley Instrumenten zu gebrauchen", 1571, 1577
    • „Newe Teutsche Lieder Mit dreyen stimmen wölche lieblich zu singen und auff allerley Instrumenten zu gebrauchen“, 1572, 1577, 1583, 1591; Nachdruck einzelner Lieder hieraus i Allerley Kurtzweilige Teutsche Liedlein, Nürnberg 1614
    • "Schöne außerlesene newe Teutsche Lieder mit 4 stimmen wölche nit allein lieblich zu singen sonder auch auf allerley Instrumenten zu gebrauchen seind", 1572
    • "Teutsche Lieder mit fünff stimmen sampt einem Dialogo mit achten nit allein lieblich zu singen utan auch allerhand Instrumenten wol und artlich zu gebrauchen", 1573
    • „Quinque motetae […] et quatuor Germanicae: quarum […] posteriores duae Germanicae cantiones octo, reliquot vero omnes quinque sunt vocum“, 1575
  • Madrigale, Chansons och Villanellen
    • 2 Madrigale och 2 Chansons i Sammelband „Quinque motetae“, 1575
    • Einzelne Madrigale und Villanellen i 8 Handschriften
  • Unechtes Werk (Fehlzuschreibung)
    • "Frewe dich des weibes deiner Jugendt" zu fünf Stimmen (nicht von Ivo de Vento)

Litteratur (Auswahl)

  • Robert Eitner: Vento, Jvo de , i: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB), Band 39, Duncker & Humblot, Leipzig 1895, Seite 607
  • Kurt Huber : Ivo de Vento (ca 1540–1575) , Dissertation an der Universität München 1917
  • James Haar: Pace non trovo: En litterär och musikalisk parodi , i Musica Disciplina Nr. 20, 1966, sida 95–149
  • Martin Rößler (redaktör): Ivo de Vento: Geistliche Liedsätze , Neuhausen-Stuttgart 1973
  • P. Röckl: Das Musikleben am Hofe Wilhelms V. auf der Burg Trausnitz 1568–1579 , i Verhandlungen des Historischen Vereins für Niederbayern Nr. 99, 1973, s. 99–127
  • JM Ongaro: Venetian Printed Anthologies of Music på 1560-talet och redaktörens roll, i: The Disemination of Music. Studies in the History of Music Publishing, herausgegeben von H. Lenneberg, Lausanne 1994, Seite 43–69
  • ML Göllner: Lassos Motetten nach Hymnentexten und ihre Parodiemessen von Ivo de Vento und Andrea Gabrieli , i: Kongressbericht München 1994, München 1996, Seite 87–100 (= Bayerische Akademie der Wissenschafte, Philosophisch-historische Klasse, Abhandlung Neue Folge )
  •   August de Groote: Ivo de Vento , i: Orlandus Lassus och hans tid, herausgegeben von Ignace Bossuyt, Antwerpen 1995, ISBN 90-6853-110-7 , Seite 295–314
  • Nicole Schwindt: »Philonellae« - Die Anfänge der deutschen Villanella zwischen Tricinium und Napolitana , i: Gattungen und Formen des europäischen Liedes vom 14. bis 16. Jahrhundert, herausgegeben von Michael Zywietz / V. Honemann / Chr. Bettels, Münster 2005, Seite 243–283 (= Studien und Texte zum Mittelalter und zur frühen Neuzeit Nr. 8)
  •     Alexander Rausch : Vento (Fento, Defendo), Familie ( http://www.musiklexikon.ac.at/ml/musik_V/Vento_Familie.xml ) , i: Oesterreichisches Musiklexikon , Online edition, Wien 2002 und folgende, ISBN 3-7001 -3077-5 ; Druckausgabe: volym 5, Österrikiska vetenskapsakademiens upplaga, Wien 2006, ISBN 3-7001-3067-8

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ivo_de_Vento&oldid=1116125115 "