Isopogon mnoraifolius
|
|
| Isopogon mnoraifolius | |
|---|---|
| Vid Angourie | |
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Plantae |
| Clade : | Trakeofyter |
| Clade : | Angiospermer |
| Clade : | Eudikoter |
| Beställa: | Proteales |
| Familj: | Proteaceae |
| Släkte: | Isopogon |
| Arter: |
I. mnoraifolius
|
| Binomialt namn | |
|
Isopogon mnoraifolius |
|
|
|
| Förekomstdata från Australasian Virtual Herbarium | |
Isopogon mnoraifolius är en buske av familjen Proteaceae och är endemisk i New South Wales.
Beskrivning
Den växer som en 40–80 centimeter (16–31 tum) hög buske, med gråaktiga grenar täckta med fin päls. Bladen är vanligtvis delade och upp till 10 centimeter (3,9 tum) långa och 3 centimeter (1,2 tum) breda. Blomningen sker i september, med de ovala eller klotformade blomhuvudena i ändarna av stjälkarna. De är 3–4 centimeter (1,2–1,6 tum) i diameter, med de individuella krämgula blommorna 1,7–2 centimeter (0,67–0,79 tum) långa. Blommorna faller för att avslöja en oval 2,2 cm diameter kon som bär fröna. Blommorna är delvis håriga, vilket skiljer arterna från I. anemonifolius och I. petiolaris , som båda har helt hårlösa blommor.
Taxonomi
Arten beskrevs först formellt av botanikern Donald McGillivray 1975 från material som han samlat in i Angourie 1967. Artnamnet kommer från bladens likhet med en menorah . McGillivray noterade att dess existens hade förbisetts fram till 1966 på grund av dess likhet med den utbredda Isopogon anemonifolius . Han ansåg att det var släkt med Isopogon dawsonii .
Utbredning och livsmiljö
Isopogon mnoraifolius finns endast i nordöstra New South Wales i närheten av Grafton , där den förekommer längs kusten österut från Angourie söderut till Minnie Water och Coaldale-distriktet. Den finns på ler- eller sandjordar, i öppen hed eller på skogskanter. Dess livsmiljö är hotad av utveckling.
Odling
Isopogon mnoraifolius har trädgårdspotential som stenväxt eller krukväxt, även om den blommar mindre än andra isopogoner. Bra dränering behövs. Det kan lätt förökas med sticklingar.