Irina Liebmann

Irina Liebmann
Född

Irina Herrnstadt Ирина Гернштадт

23 juli 1943
Moskva , Sovjetunionen
Alma mater KMU Leipzig
Ockupation Författare
Make Rolf Liebmann (1939–2003)
Föräldrar

Irina Liebmann är en tysk journalist-författare och sinolog med rysk - tysk härkomst. Hon har vunnit ett antal viktiga litterära priser: det mest betydelsefulla av dessa var förmodligen Leipzig Book Fair 2008 års facklitteraturpris , som tilldelas för "Wäre es schön? Es wäre schön!", en biografi om hennes far , en uppmärksammad antinazistisk aktivist och politisk exil i Warszawa och Moskva, som efter 1945 återvände till vad som 1949 blev Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) och 1953, trots sin långa erfarenhet av kommunistisk aktivism , framstod som en kompromisslös kritiker av den östtyske ledaren Walter Ulbricht : han uteslöts ur partiet och drabbades av olika andra offentliga förolämpningar på uppdrag av regeringen. Hon växte upp och levde den första delen av sitt vuxna liv i Tyska demokratiska republiken , men lyckades flytta till Västberlin under 1988 och väntade därigenom återförening med mer än ett år.

Liv

Irina Herrnstadt föddes på höjden av andra världskriget i Moskva , där hennes tyskfödda judiska far, advokaten som blev journalisten Rudolf Herrnstadt (1903–1966) hade flytt från Warszawa efter den dubbelsidiga invasionen av Polen i september 1939 . Moskva var i krig när Irina föddes. Livet var en kamp för överlevnad och det fanns bara soldater och militärfordon på gatorna. Staden hade evakuerats som svar på den tyska invasionen . Endast människor som ansågs nödvändiga för krigsansträngningen hade stannat i staden. Hennes far var chefredaktör för en tyskspråkig tidning som producerades för krigsfångar. Det var viktigt för kriget, så familjen Herrnstadt hade stannat kvar när staden evakuerades. Det var i Moskva som Rudolf Herrnstadt hade träffat Valentina Veloyants (Валентина Велоянца), Irinas mamma: hon ville ta med sin nya vän att dansa men han "kunde inte [dansa]". Barnet fick alltid höra, senare, att när hennes föräldrar träffades var hennes mor en forskare i germanistik , ursprungligen från Sibirien . År 1945 återfördes familjen till Tyskland i april/maj 1945, mycket tidigare än de flesta av de många tusentals tyska politiska exilen som hade rymt till Moskva från Tyskland efter 1933 : detta berodde på att hennes far hade nominerats till medlemskap i 30-talet. man "nation building" Ulbricht Group , även om hans namn i sista minuten togs bort från listan på grund av hans judiska härkomst. De bosatte sig ändå i det som var kvar av Berlin , baserat i den del av staden som ingår i den sovjetiska ockupationszonen : fram till 1953 byggde hennes far upp en framgångsrik karriär som journalist-politiker.

Irina Herrnstadt växte upp tvåspråkig. Hon gick först i skolan i Berlin . Efter hennes fars plötsliga politiska fall 1953 flyttade familjen bort från maktens centrum, och hennes senare skolgång skedde först i Merseburg och slutligen i Halle , där hon framgångsrikt avslutade sin skolkarriär 1961. Hon gick sedan vidare till det prestigefyllda Karl Marx-universitetet (som den institutionen var känd mellan 1953 och 1990) i Leipzig , som utvecklades med en examen i sinologi 1966. Hon hade valt ett exceptionellt utmanande och ovanligt examensämne, men Kina var av särskilt intresse för den östtyska härskande eliten ( och andra) under kulturrevolutionen . Mellan 1967 och 1975 arbetade Irina Herrnstadt som medverkande redaktör på "Deutsche Außenpolitik", en östtysk specialisttidning som behandlade landets "utrikespolitik". Det var när hon arbetade på "Deutsche Außenpolitik" som Irina Herrnstadt lärde känna Rolf Liebmann (1939–2003), som senare blev känd som en innovatör i världen av östtysk dokumentärfilmsproduktion . Irina Herrnstadt blev Irina Liebmann.

Hon fortsatte att skriva efter 1975, nu främst på frilansbasis. Många av hennes bidrag var till Östberlins största veckotidning för massupplaga, " Wochenpost ". I allt högre grad skrev hon också radiopjäser och andra prosastycken, inklusive, mot och efter det senare 1980-talet, två barnböcker och flera scenpjäser.

I november 1987 kom hon till myndigheternas kännedom som ett resultat av hennes bidrag samma år till den tionde kongressen för (öst)tyska författarförbundet . När hon deltog i en stor diskussionsgrupp uppmanade hon kamraterna att införa en "författarteater". Vad hon tänkte på, förklarade hon, var en teater "där författarna själva satt ihop programmet". Under det befintliga systemet med i stort sett hemlig men ändå mycket effektiv censur hade samtida drama praktiskt taget ingen chans att hitta vägen till teatrarna. Hon hade redan presenterat samma förslag vid en författarworkshop i mars 1987. Representanter för östtysk teater kritiserade förslaget om en sådan "borgerlig institution": en "författarnas teater" som föreslagits av Liebmann skulle inte i tillräcklig utsträckning erkänna publikens behov. Idén fick ingen officiell genomslag i Östtyskland. Gubbarna som fortfarande kallade skotten kände sig mycket mer bekväma med "kända klassiker". Bortom officiellt, men Liebmanns förslag bevisade ett nätverk av allt mer självsäker och hårdnande motstånd mot teatercensur, både bland "berömda namn" kändisförfattare som Günter de Bruyn och Christoph Hein , och över de intellektuella klasserna mer allmänt.

, flyttade Irina Liebmann och hennes familj, allt mer alienerade av förhållandena i Östtyskland , till Västberlin .

Under åren som följde har hon anammat en litterär genre av icke-fiktiva prosaverk som behåller mycket av den dramatik och lyrik som eftersträvas i romaner. Ett exempel är hennes så kallade självbiografiska roman "I Berlin", som publicerades 1994, där djupt känslomässiga intryck av livet – tydligen av hennes eget liv – i Berlinmuren genom åren av splittring uteslutande uttrycks i bilder av stad. Den fartfyllda handlingen utspelar sig till stor del i centrum av staden under och direkt efter 1990 , om än med en stor mängd input från Berlins komplicerade förflutna. Den centrala karaktären, liksom författaren, heter "Liebmann", även om det också finns en känsla där staden själv är en medhuvudperson.

Irina Liebmann har varit ledamot av den tyska akademin för lingvistik och litteratur sedan 2014.

Utmärkelser och priser (urval)

Utgång (urval)

tryckt

  • Berliner Mietshaus ( "Berlin Lodging House" - en doku-roman baserad på intervirews med invånarna i ett hyreshus i Östberlin) . Dokumentariska Erzählungen. Mitteldeutscher Verlag, Halle/Saale/Leipzig 1982.
    •     weitere Ausgaben: Frankfurter Verlagsanstalt, Frankfurt am Main 1990; Fischer Taschenbuch Verlag, Frankfurt am Main 1993, ISBN 3-596-11287-7 ; Berliner Taschenbuch Verlag, Berlin 2002, ISBN 3-354-00026-0 .
  •   Ich bin ein komischer Vogel. Kinderbuch. Altberliner Verlag, Berlin 1988, ISBN 3-357-00264-7 .
  •   Redebeitrag. X. Schriftstellerkongreß der DDR. Plenum, 24 november – 26 november 1987. Aufbau Verlag, Berlin/Weimar, 1988. ISBN 3-351-01255-1 .
  •   Mitten im Krieg. Erzählungen. Frankfurter Verlagsanstalt, Frankfurt am Main 1989. ISBN 3-8333-0005-1 .
    • weitere Ausgaben: Fischer Verlag, 1992; Berliner Taschenbuchverlag, 2006.
  • Berliner Kindl. Fastnat. I: Theatertexte: Berg, Buhss, Knaup, Liebmann, Müller, Plenzdorf, Trolle, Walsdorf. Hg. av Peter Reichel. Henschelverlag, 1989.
  •   Quatschfresser. Theaterstücke. Frankfurter Verlagsanstalt, Frankfurt am Main 1990. ISBN 3-627-10077-8 .
  • Die sieben Fräulein. Kinderbuch. Altberliner Verlag, Berlin 1990.
  •   I Berlin. Roman. Kiepenheuer & Witsch, Köln 1994, ISBN 3-462-02337-3 .
    • weitere Ausgaben: Berliner Taschenbuchverlag 2002 (u. 2005).
  • Der Weg zum Bahnhof. Theaterstück. Henschel, Berlin/Heilbronn 1994.
  • März, Berlin , i: Von Abraham bis Zwerenz. Eine Anthologie als Beitrag zur geistig-kulturellen Einheit in Deutschland. (zwei Bd.). Hg. vom Bundesministerium für Bildung, Wissenschaft, Forschung und Technologie. Cornelsen Verlag 1995.
  • Wo Gras wuchs bis zu Tischen hoch. Gedichte mit Zeichnungen von Xago. Europäische Verlagsanstalt, Hamburg 1995.
  • Die schöne Welt der Tiere. Gedichte mit Zeichnungen von Xago . I. Liebmann, Rothspalk 1995.
  •   Autofahrenlernen i LA Gedichte. Villa Aurora e. V. Berlin, ISBN 978-3-00-033055-1 .
  • Perwomajsk, Erster Mai und La la la LA Poem und Fotografien. I. Liebmann, Rothspalk 1996.
  •   Letzten Sommer in Deutschland, eine romantische Reise. Dikt. Kiepenheuer & Witsch, Köln 1997. ISBN 3-462-02634-8 .
    • weitere Ausgabe: Berlin Verlag 2005.
  •   Stille Mitte von Berlin. Essä och fotografier. Nicolai, Berlin 2002, ISBN 3-87584-150-6 .
    • weitere Ausgabe: Berlin Verlag, 2009.
  •   Die frien Frauen. Roman. Berlin Verlag, Berlin 2004, ISBN 3-8270-0347-4 .
  •   Wäre es schön? Es wäre schön! Mein Vater Rudolf Herrnstadt. Berlin Verlag, Berlin 2008, ISBN 978-3-8270-0589-2 .
    • auch als Ausgabe der Bundeszentrale für politische Bildung, Schriftenreihe (Bd. 719), Bonn 2009.
  •   Die schönste Wohnung hab ich schon, var soll denn jetzt noch werden? Gedichte. Transit Buchverlag, 2010, ISBN 978-3-88747-248-1 .
  •   Georg Seidel: In seiner Freizeit las der Angeklagte Märchen. Hrsg. v. Irina Liebmann och Elisabeth Seidel. Kiepenheuer & Witsch, Köln 1992, ISBN 3-462-02177-X .
  •   Drei Schritte nach Ryssland. Erzählung. Berlin Verlag, Berlin 2013, ISBN 978-3-8270-1138-1 .
  •   Das Lied vom Hackeschen Markt. Drei politiska dikt. Hanani Verlag, Berlin 2013, ISBN 978-3-944174-01-3 .
  •   Die Große Hamburger Straße. Roman. Schöffling & Co., Frankfurt am Main 2020, ISBN 978-3-89561-258-9 .

radiospel

  • 1978: Neun Berichte über Ronald, der seine Großmutter begraben wollte . Regi: Achim Scholz (Hörspiel – Rundfunk der DDR )
  • 1979: Christina Regie: Werner Grunow (Hörspiel – Rundfunk der DDR)
  • 1982: Är denn nirgendwo förlorad? Regi: Christoph Schroth (Hörspiel – Rundfunk der DDR)
  • 1982: Sie müssen jetzt gehen, Frau Mühsam. Regi: Barbara Plensat (Hörspiel – Rundfunk der DDR)
  • 1988: Hast du die Nacht genutzt? Regi: Barbara Plensat (Hörspiel – Rundfunk der DDR)
  • 1990: März, Berlin. (auch Sprecherin) – Regi: Jörg Jannings (Hörspiel – RIAS Berlin/ NDR )
  • 2014: Erzähl mir von Ryssland. Regi: Barbara Plensat (Hörspiel – RBB )
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Irina_Liebmann&oldid=1137782038 "