Internetinterventioner för posttraumatisk stress

Internetinterventioner för posttraumatisk stress har ökat i popularitet på grund av de begränsningar som många patienter möter i sin förmåga att söka terapi för att behandla sina symtom. Dessa begränsningar inkluderar brist på resurser och att bo i små städer eller på landsbygden. Dessa patienter kan ha svårt att söka behandling eftersom de inte har geografisk tillgång till behandling, och det kan också begränsa tiden de har på sig att söka hjälp. Dessutom kan de som bor på landsbygden uppleva mer stigma relaterat till psykiska problem. Internetinterventioner kan öka möjligheten att de som lider av PTSD kan söka hjälp genom att eliminera dessa hinder för behandling.

De flesta internetinterventioner för PTSD som för närvarande studeras använder kognitiv beteendeterapi (KBT) hyresgäster för att ge behandling. Ofta drar dessa internetinterventioner också från Cognitive Processing Therapy (CPT) och exponeringsterapi. Det finns två typer av internetinterventioner. De som är "terapeutassisterade", vilket innebär att det finns en verklig terapeut som guidar patienten genom en del, men inte hela interventionen, och de som är självstyrda, vilket innebär att de inte tillhandahåller denna tjänst. I terapeutassisterade interventioner har patienter tillgång till en live-terapeut antingen via videokonferenser, snabbmeddelanden eller telefon. Terapeuter kan ge feedback till patientens uppdrag, och hjälpa dem att bearbeta sitt trauma. Vid självstyrda insatser har patienterna inte kontakt med terapeuter, såvida det inte finns en nödsituation där de utgör en risk för sig själva eller andra. Under dessa insatser ges patienterna att hantera färdigheter och resurser. De resurser som finns tillgängliga för patienter som deltar i en självstyrd intervention är vanligtvis krislinjer, räddningstjänst och externa källor där personen kan söka hjälp eller behandling. De resurser som tillhandahålls i ett självstyrt behandlingsprotokoll är inte en del av själva interventionen.

Även om det nyligen skett en förändring mot att helt ta bort behovet av en terapeut i många internetinterventioner, använder de flesta onlineinterventioner som för närvarande undersöks och används för PTSD fortfarande terapeuter som en del av deras protokoll. Terapeutens involvering i interventionen varierar mellan insatserna. Till exempel, medan en studie hade terapeuter i direkt kommunikation med klienter via Internet varje session, hade en annan studie bara terapeuter för intag och uppföljning. De befintliga interventionerna har visat sig vara effektiva för att minska symtom på PTSD med olika orsaker som krig i Irak eller missfall. Denna effektivitet är konsekvent över uppföljningar upp till ett år efter interventionerna, men en randomiserad kontrollstudie rapporterar att mer strukturerade och mycket terapeutassisterade interventioner är mer effektiva än rent psykoedukativa eller inspirerande interventioner.

Terapeutassisterad internetintervention

Högt terapeutengagemang

Ett exempel på en internetintervention med en hög nivå av terapeutengagemang är Interapy , som skapades och namngavs av Alfred Lange och ett team av psykologer vid universitetet i Amsterdam 2003. Interapy använder en CPT-metod och tilldelar två 45-minuters skrivsessioner varje vecka i fem veckor. Skrivsessionerna tilldelas via Internet och vägleder deltagaren genom tre behandlingsfaser.

Den första fasen, Självkonfrontation, går ut på att beskriva den traumatiska händelsen i detalj i skrivuppgiften. Denna fas är en självstyrd exponering för den traumatiska händelsen som syftar till att minska undvikandet och ångesten av minnen eller påminnelser om händelsen. Den andra fasen, Cognitive Reappraisal, hjälper deltagaren att ingjuta nya synpunkter på den traumatiska händelsen. Detta uppnås genom en skrivuppgift som ber deltagarna att skriva ett brev med uppmuntrande råd till en hypotetisk vän som upplevt en liknande traumatisk händelse. Den sista fasen av Interapy, Sharing and Farewell Ritual, innebär att deltagarna skriver ett brev till sig själva eller andra som var inblandade i den traumatiska händelsen om hur händelsen förändrade eller påverkade deras liv.

Terapeuter är mycket involverade i hela processen med Interapy. De skräddarsyr inte bara varje skrivuppgift personligen för deltagarna under deras vård, utan ger också skriftlig feedback om varje uppgift som lämnas in av deltagarna. Hittills visar Interapy lovande resultat för deltagare i Nederländerna, Tyskland och Irak, och har visat sig ha positiva effekter på PTSD-symtom så långt som tre månader efter avslutad behandling.

Medium terapeut engagemang

PTSD Online är ett exempel på en internetintervention som kräver en medelhög terapeutengagemang. PTSD Online skapades av Britt Klein och ett team av psykologer i Victoria, Australien 2010. Interventionen var ett tio veckor långt interaktivt program som guidar deltagaren genom en annan modul varje vecka.

Den första modulen fokuserar på psykoedukation om trauma och traumasvar (inklusive stress och ångest). Modul 2 och 3 är inriktade på verktyg för att minska ångest och stress, såsom djupandning och progressiv muskelavslappning. Modulerna 4 till 6 fokuserar på kognitiv omstrukturering och hjälper deltagaren att utmana sina negativa övertygelser. Modulerna 7 till 9 engagerar deltagaren i självstyrd exponering för bilder och minnen av traumat. Slutligen ger den tionde modulen information och verktyg för att förhindra återfall i traumaresponsen.

Terapeuter som är involverade i PTSD Online har mindre interaktion från vecka till vecka med deltagarna, eftersom de inte ger feedback till dem om deras framsteg eller följsamhet till interventionen. Istället genomför terapeuter telefonintervjuer i början av behandlingen och tillhandahåller sedan ljudfiler som är unika för varje deltagare angående deras specifika trauma som hjälper dem att vägleda genom interventionen online. Även om PTSD Online inte längre är live, visade det lovande effekter tidigt, med positiva behandlingseffekter som hittades vid en 3-månaders uppföljning.

Lågt terapeutengagemang

David Ivarsson och ett team av psykologer i Sverige skapade en icke namngiven internetintervention för PTSD 2014 som krävde väldigt lite terapeutengagemang. Interventionen är en åtta veckor lång textbaserad intervention som ger en annan modul till deltagarna varje vecka.

Inom den första modulen ges deltagarna psykoedukation om PTSD och uppmanas att förbinda sig till förändring genom ett behandlingskontrakt. Den andra modulen är fokuserad på ångesthanteringsfärdigheter såsom kontrollerad andning eller avslappning. Modulerna 3 till 6 guidar deltagarna genom exponeringar för minnen och bilder av traumat, med hjälp av både imaginära och in vivo-tekniker. Modul 7 fokuserar på kognitiv omstrukturering och modul 8 är återfallsprevention.

Strukturen på interventionen var mycket lik PTSD Online, men i denna intervention skräddarsydde inte terapeuterna uppdragen varje vecka och gav endast minimal feedback till deltagarna om deras framsteg. Terapeuter var dock tillgängliga för att ge uppmuntran eller hjälp. Återigen visade interventionen lovande resultat med betydande positiva behandlingseffekter vid en ettårsuppföljning.

Självstyrda internetinterventioner

En insats under utveckling är Coming Home and Moving Forward. Detta behandlingsprotokoll har inte implementerats för allmänt bruk. Det användes som en randomiserad kontrollstudie (RCT) för att undersöka om det skulle vara ett genomförbart verktyg för att minska PTSD-symtom hos veteraner. Denna intervention är avsedd att behandla veteraner som nyligen har flyttat hem från utplaceringen och har använt överdrivna mängder substanser. En av egenskaperna som skiljer denna intervention från andra framväxande internetinterventioner är att den är skräddarsydd för veterinärer som hellre söker hjälp för sina fysiska besvär snarare än att fokusera på sina psykologiska symtom. Därför kan primärvårdspersonal rekommendera det till sina patienter. Denna intervention tillämpar KBT-verktyg för att behandla veteraner, vilket innebär att den fokuserar på att utmana förvrängda kognitioner relaterade till trauma, att öka förmågan att hantera och hantera själv och att förebygga social isolering.

Studien där denna intervention implementerades använde veteranfeedback 6 månader efter att de slutfört protokollet. Veteraner ansåg att denna intervention var idealisk för individer som varit hemma från utplacering under en period av 3–4 månader. De trodde inte att någon som bara varit hemma i månad eller två skulle tycka att denna intervention var användbar, eftersom de flesta veteraner inte inser att något är fel förrän de har hunnit anpassa sig. De flesta veteraner som deltog i Coming Home and Moving Forward trodde att denna behandling skulle vara "en fot i dörren" för veteraner som var på stängslet om att söka behandling. På grund av problem relaterade till stigma är veteraner försiktiga med att söka hjälp. De som engagerade sig i denna onlineintervention ansåg att det kunde minska detta stigma och göra det möjligt för veteraner att känna sig tillräckligt bekväma med att söka psykologiska tjänster.

Veteranernas feedback angående Coming Home och Moving Forward var inte bra: det fanns även några nackdelar med denna intervention. Medan de flesta veteraner ansåg att detta verktyg tillät andra veterinärer att delta i behandling i avskildhet i sina egna hem, kände de också att det kändes osäkert att dela sin personliga information online. Veteraner var rädda att deras identifierande information som deras demografi och deras svar på läxuppgifter skulle läcka ut på något sätt. På grund av denna rädsla erkände några veteraner som deltog i onlineinterventionen att de var oärliga i vissa aspekter av den. Dessa veteraner trodde att andra veterinärer som deltog i denna intervention skulle göra detsamma baserat på deras rädsla.