Ignac Gregorač

Ignac Gregorač
Bild: 12 februari 2012
Född	( 1916-06-24 ) 24 juni 1916 Rijeka , Österrike-Ungern
dog	7 maj 2016 (2016-05-07) (99 år) Ljubljana , Slovenien
Nationalitet	slovenska
Andra namn	Vid (partisan smeknamn)
Medborgarskap	Slovenien
Yrke	arkitekt, författare

Ignac Gregorač (partisannamn Vid ; 24 juni 1916 – 7 maj 2016), var en slovensk arkitekt, författare och mottagare av partisanernas medalj 1941 .

Liv och arbete

Hans familj flyttade till Tacen efter Gabriele D'Annunzios erövring av Rijeka 1920 och senare till Ljubljana 1923. Han avslutade klassisk gymnasium 1935 och tog examen från tekniska fakulteten vid universitetet i Ljubljana 1940, under mentorskap av prof. Dr Ivan Vurnik . Under studietiden var han aktiv i progressiva studentföreningar. 1941 gick han med i Liberation Front of the Slovene Nation (OF), där han och hans bror France (Cene) gjorde och använde ett gömställe för utskrift och dokumentation i sitt eget hus. Den 15 juni 1942 gick han med i partisanerna, där han arbetade som teknisk assistent, organisatör och politisk aktivist i Central Technical Section (CT)

Han arbetade i partisantryckeriet Triglav på berget Gotenica Snežnik från 1943 till 1944. Efter att ha möjliggjort tryckning av partisanobligationer och italienska lirar överfördes han till CT-ledningen i Stara Žaga som gruppledares assistent för den grafiska avdelningen, och senare som ledare för den centrala distributionsavdelningen. I oktober 1944 överfördes han till huvudhögkvarteret för People's Liberation Army and Partisan Detachements of Jugoslavia (NOV-POJ), till OZNA, där han väntade på slutet av andra världskriget den 9 maj 1945 som tillförordnad direktör för den fjärde sektion. Under kriget var han kandidat för Sloveniens kommunistiska parti (KPS) sedan oktober 1941 och medlem sedan oktober 1943. Han nådde graden av major och efter kriget överfördes han till reservstyrkorna.

Mellan 25 augusti och 26 november 1945 utsågs han till direktör för National Film Company DFJ. Efter två månader, den 31 januari 1946, återvände han till sitt yrke som designer i Federal Architectural Bureau (ZPZ), där han också hjälpte till med restaureringen av kung Alexanders palats i Belgrad (Dedinje) och jordbrukslaboratoriet i Zemun.

Framför den grafiska studion i Črmošnjice, från vänster till höger: målaren Ive Šubic, Branko Simčič, Ivan Melik och Ignac Gregorač.

I februari 1947 gick han med i det jugoslaviska tekniska och ekonomiska biståndsuppdraget till Albanien , där han träffade sin blivande fru, gymnasieläraren Ljubica Tafra från Šibenik, som också deltog i uppdraget i kulturministeriet. Han assisterade det albanska infrastrukturministeriet och designade även ullbearbetningsfabriken i Tirana. Hösten 1948, efter Cominforms splittring, slutade Albanien att samarbeta med Jugoslavien, så han återvände för att arbeta i Belgrad på det federala ministeriet för infrastruktur.

Senare överfördes han till inrikesavdelningen vid den jugoslaviska statens säkerhetsadministration (UDBA). Från 1952 till 1953 studerade han i Paris, där han specialiserade sig på planering av sjukhusinfrastruktur. När han kom tillbaka planerade han utbildningscentret för civilskydd i Belgrad (Batajnica). Sedan överfördes han till utrikesdepartementet och övervakade byggandet av den dåvarande jugoslaviska ambassaden i Washington på California Street mellan 1960 och 1961. Sedan den 28 december 2001 har byggnaden fungerat som Sloveniens ambassad. Han gav också konceptet för den jugoslaviska ambassaden i Moskva.

1963 återvände han till Ljubljana, huvudstaden i den jugoslaviska republiken Slovenien, som han hade saknat när han bodde någon annanstans. Här arbetade han som senior rådgivare i Ljubljanska banka Gospodarska banka Ljubljana , nu SKB, fram till sin pensionering den 1 september 1972.

När han var tillbaka i Ljubljana började hans fruktbara förlagsverksamhet. Han hade mycket material från sina erfarenheter från krigstida, vilket han också skildrade i en artikel med titeln "Življenje v tiskarski postojanki 11A Triglavski tiskarni" (Livet i tryckeriutposten 11A Triglav tryckeriutpost publicerad i tidskriften Borec (Fighter ) .

Likovna vzgoja otrok (Bildkonstutbildning för barn, 1968)

Štampiljke Osvobodilne fronte slovenskega naroda 1941–1945 (Stamps of the Liberation Front of the Slovene Nation, 1941–1945)

Tillsammans med målaren Alenka Gerlovič (1919–2010) skrev han Likovna vzgoja otrok (alias Likovni pouk otrok ) (Bildkonstutbildning för barn, 1968). Men hans mest hyllade bok var Štampiljke Osvobodilne fronte slovenskega naroda, 1941 – 1945: podoba in dokaz rojstva slovenske družbe, ljudske oblasti in države v obdobju okupacije in narodnoosvobodilnega the Nation9 the Liberation1 Front of the Nation9 –1945 : Vision och bevis på födelsen av det slovenska samhället, folkets regering och staten under ockupationen och det nationella befrielsekriget), om vilket Janko Kostnapfel (2009) skrev: "När det gäller dess innehåll och produktionsvärde, är detta arbete på nivå med en doktorsavhandling i historia, samhällskunskap och tekniska vetenskaper, och ändå är den förmodligen föga känd för andra historiker." Han gjorde också bokdesign för båda publikationerna. Dessutom var han aktiv i att svara på den tidens sociala polemik och hjälpte till med skapandet av Encyclopedia of Slovenia.

Ignac Gregorač var inte bara en arkitekt, utmärkt ritare och designer, utan också en författare av artiklar och två böcker, och en designer av museiutställningar. Han var en kämpe för en oförorenad miljö, aktiv i sociala och politiska frågor och en av grundarna av den progressiva rörelsen Slovenska potten (Slovenska vägen). Exakt, analytisk och logisk i sitt arbete var han också positiv till folkfronten och arbetarrörelserna. Han förblev en förespråkare för ett humant, demokratiskt och rättvist socialt samhälle även efter kommunismens kollaps 1991.

Stadsförsamlingen i Ljubljana tilldelade Zlata plaketa illegalca (Gyllene plaketten från medlemmen av underjordisk rörelse) till familjen Gregorač, som han accepterade 1984. Han begravdes på Ljubljanas kyrkogård fredagen den 13 maj 2016 med militär utmärkelse.

Dekorationer, medaljer, plaketter

Beställningar efter rang:

• Jubileumsmedalj för partisanerna 1941 (1944)
• 15) Arbetsorder med röd fana (jag rankas) (7 februari 1977)
• 20) Förtjänstordning för människor med silverstrålar (II rang)
• 21) Brödraskaps- och enhetsorden med silverkrans (II rang)
• 29) Order of Partisan Star with Rifles (III rang)
• 30) Förtjänstordning för människorna med silverstjärna (III rang)
• 33) Arbetarorden med silverkrans (III rang)
• Medalj "10 år av jugoslaviska armén".
• Medalj för "30-årsjubileum av det monetära institutet".
• Familjen Gregorač – Golden Plaque of the Member of Underground Movement (8 maj 1984)

Vidare läsning

• Gerlovič, Alenka, (1979). Partizansko lutkovno gledališče. Borec, Ljubljana
• Gregorač, Ignac, (1997). Preizkušnja. Naš zbornik 1997, str. 149–166. Društvo piscev zgodovine NOB Slovenije, Ljubljana.
• Blatnik, Maruša, Burnik, Jelena, (2007). Analiza sovražnika v vizualnih propagandnih materialih NOB. Diplomsko delo. 130 str. Fakulteta za družbene vede, Univerza v Ljubljani.
• Repe, Božo, (2015). S puško in knjigo: narodnoosvobodilni boj slovenskega naroda 1941–1945. Str. 119–133. Cankarjeva založba, Ljubljana.