Idag är det ikväll
_cover.jpg) Första pocketutgåvans omslag
| |
| Författare | Jean Harlow |
|---|---|
| Land | Förenta staterna |
| Språk | engelsk |
| Utgivare |
Grove Press (h/b) Dell Publishing (p/b) |
Publiceringsdatum |
1965 (skriven ca 1934-37) |
| Mediatyp | Skriv ut ( Pocketbok ) |
Today Is Tonight är en roman skriven av Hollywood-skådespelerskan Jean Harlow i mitten av 1930-talet men publicerades inte förrän 1965.
Offentliggörande
Harlows vän Ruth Luise Hamp ärvde rättigheterna till det opublicerade manuskriptet, Today Is Tonight , när Harlows mamma dog, och publicerade sedan romanen. Filmkritikern Ezra Goodman skrev inledningen. Harlows agent, Arthur Landau skrev förordet.
Enligt Landau hade Harlow i sitt förord till romanen uttryckt intresse för att skriva en roman redan 1933–1934 och färdigställde ett manuskript före sin död 1937. Under sitt liv shoppade Harlows styvfar Marino Bello runt det opublicerade manuskriptet till en få studior. Louis B. Mayer hade förhindrat boken från att säljas genom att sätta ett föreläggande på den, med hjälp av en klausul i Harlows kontrakt att hennes tjänster som artist inte kan användas utan MGM:s tillstånd. Efter hennes död, skriver Landau, så sålde hennes mamma filmrättigheterna till Metro-Goldwyn-Mayer och behöll publiceringsrättigheterna, men ingen film gjordes och själva romanen förblev opublicerad fram till mitten av 1960-talet.
Den publicerades i komprimerad form i julinumret 1965 av Mademoiselle , inbunden i juli 1965 av Grove Press och i pocketbok senare 1965 av Dell Publishing . Vid tidpunkten för publiceringen uppgav pressbevakningen att manusförfattaren Carey Wilson hjälpte Harlow med boken.
Romanen utspelar sig på 1920-talet, bland den rika eliten i Hollywood, och fokuserar på ett par, Peter och Judy Lansdowne.
Reception
2013 recenserade den engelska författaren och humoristen Cassandra Parkin romanen på sin blogg som en del av hennes serie "Adventures in Trash". I sin recension listade hon romanens många fel, inklusive logiska inkonsekvenser – som när hjältinnan övertygar sin blinda man om att dag är natt och natt är dag för att dölja sitt jobb som nakenmodell (från artikeln: "För blinda människor) har inga dygnsrytmer , eller hörsel, eller förmågan att känna av förändringar i temperatur, eller hjärnor, eller något alls egentligen, och är i princip bara värdelösa klumpar av animerat kol som sitter och äter och tar upp plats tills de dör.") – dålig plottning, Mary Sue- karaktärisering och bisarra avvikelser från berättelsen till vandringar om ämnen som filosofi (från romanen: "Om jag hade en stenograf att ta ner det jag tänkte, skulle det vara en hemsk läxa för George Bernard Shaw . ").
Men trots att han erkänner att "det är fullständigt, totalt nonsens", "avgudar[s]" Parkin, och skrev: "hur löjlig den här boken än är, är den också charmig - på det sätt som skrivandet ofta är när det är skrivet i en andlös brådska och utan någon tanke på vad någon kommer att göra av det”. Hon berömmer också den samtida detaljen ("Det finns massor av saker jag älskar med denna fantastiskt udda roman, men en av mina favoritsaker måste vara de knäppa små glimtar den ger in i tiden den kommer ifrån"), som fokus på knän, hud och rakade armhålor som tecken på kvinnlig skönhet.