Gamla Turingevägen Inskrifter
Holmfastinskrifterna är två vikingatidsminnesruninskrifter och en bild som betecknas Sö 311 , Sö 312 , och Sö 313 i Rundatakatalogen . De är belägna i Södertälje , Stockholms län och Södermanlands län, vid Holmfastvägen med samma namn .
Beskrivning
Den högra ristningen Sö 313 är rent dekorativ och föreställer troligen en varg. Den magra vargen med hängande tunga verkar snabbt rusa ut ur bilden. I ristningen ingår även ett par vanliga runormar och ett flätat ringkors. Det avbildade korset betyder att Holmfasts familj var kristen, vilket ytterligare stöds av textens innehåll.
Stilen på ristningarna tyder på att de är gjorda omkring 1050–1080 e.Kr. De var signerade av runmästare Östen (Eysteinn i runtexten), som även signerade Su 344 vid Kiholm och Södertälje kanal i Västertälje socken, samt den nyligen upptäckta Bornhuvudristningen på Bornhuvud vid Vitsand i Salems socken. Väg- och brobyggen som beskrivs i runtexten är ganska vanligt i runstenar under denna tidsperiod. Vid den här tiden sponsrade den katolska kyrkan byggandet av vägar och broar i en praxis som liknar användningen av avlat i utbyte mot kyrkans förbön för de avlidnas själ.
Holmfasts väg ledde från Tälje till Näsby, som låg vid sjön Måsnaren, cirka tre kilometer väster om ristningen. Där marken var nedsänkt fick vägen förstärkas med ett brosystem i form av stenfyllningar eller träkonstruktioner. Dagens vägsträcka följer fortfarande den ursprungliga sträckan. Holmfastristningen är skapad på en sten som inte går att flytta, och ristningen är mycket genomarbetad då den består av två budskap.
Runristningar var statussymboler som skulle synas av många förbifarter, så det är troligt att Holmfasts väg var en del av ett större vägsystem. Mycket tyder på att den var en föregångare till Göta landsväg, den äldsta och mest kända vägförbindelsen som gick från Stockholm via Södertälje vidare söderut mot Götaland .
De tre ristningarna anses vara gjorda samtidigt och alla utförda av en runmästare med det normaliserade namnet Östen (Eysteinn i runtexten), med hans signatur förekommande på Sö 312. Inskrifterna är kända som Holmfastristningen eller "Holmfastristningar" efter namnet på vägen som passerar nära dem.
Sö 311
Sö 311 består av runtext ristad på ett ormband. Inskriften, som är ganska skadad, är 1,2 meter hög och klassas som ristad i runstensstil Pr3, som även kallas Urnesstil . Denna runstensstil kännetecknas av smala och stiliserade djur som är sammanvävda till strama mönster. Djurhuvudena ses vanligtvis i profil med smala mandelformade ögon och uppåtböjda bihang på näsan och halsen.
Inskrift
Translitteration av runorna till latinska tecken
- hulfastr + lit + braut + ruþia + aftʀ + ik----(þ)i + mu(þ)-r + sina + ku-- + -ra... + sina +
Transskription till fornnordiska
- Holmfastr let braut ryðia æftiʀ Ing[i]..., moð[u]r sina go[ða] ... sina.
Översättning på engelska
- Holmfastr lät röja vägen till minne av Ingi-... sin goda mor ... sin.
Sö 312
Sö 312 består av runtext ristad på ett ormband som kretsar kring ett kristet kors . Inskriptionen är 1,5 meter hög och klassas som ristad i runstensstil Pr4, som också klassas som Urnesstil. Texten på två platser följer regeln att två på varandra följande identiska bokstäver representeras av en enda runa, även när de två identiska bokstäverna är i slutet av ett ord och början av ett andra ord. Denna inskription använder en i-runa för orden byki| | jag . Inskriften är signerad av runmästaren Eysteinn, som är normaliserad till Östen, genom att helt enkelt lägga till hans namn i slutet av texten utan att använda något verb som "ristad" eller "målad". Även om sådana signaturer är ovanliga på runstenar, finns det ytterligare ett exempel på att en inskrift signerad på detta sätt på Sö 266 i Sanda. Detta är den enda bevarade inskriften som man vet har undertecknats av denne runmästare, även om två andra inskrifter i Urnesstil, Sö 338 vid Turinge och Sö 344 vid Kiholm, har tillskrivits Östen utifrån stilistiska grunder.
Inskrift
Translitteration av runorna till latinska tecken
- hulfastr lit × braut × ryþia × auk × bro kiara iftiʀ gam-- × faþur × sin × sum × byki| |i : nesby × kuþ × hialbi ant hans aystain
Transskription till fornnordiska
- Holmfastr let braut ryðia ok bro gærva æftiʀ Gam[al], faður sinn, sum byggi i Næsby. Guð hialpi och hans. Øystæinn.
Översättning på engelska
- Holmfastr lät röja stigen och göra bron till minne av Gamall, hans far, som bodde i Nesbýr. Må Gud hjälpa hans ande. Eysteinn.