Heraclio Fernandez

Heraclio Fernandez
Heraclio Fernández.jpg
Född 1851
dog 1886

Heraclio Fernández Noya (1851–1886), var en venezuelansk musiker, mest känd för kompositionen El Diablo Suelto .

Heraclio Fernández Noya föddes i Maracaibo 1851, men sedan han var barn bodde han i La Guaira, tillsammans med sin far Manuel María Fernández, från vilken han fick sina första pianolektioner. Både i sin hemstad och i La Guaira undervisade han i pianolektioner. I Caracas grundade han tidningen El Zancudo, en veckotidning vars första nummer gavs ut den 9 januari 1876. Den 10 oktober 1884 dök varannan vecka tidningen El Museo ut på gatan. ögonblickets kompositör; samt satirisk-humoristiska musiklitterära verk, som Fernández signerade med pseudonymen "El Zancudo".

I tidningen El Museo släpptes på San Josés dag 1888 "El diablo suelto", en joropeadovals komponerad av Heraclio Fernández, vars partitur lokaliserades och publicerades av "världens första gitarrist", Alirio Díaz och senare av José Peñín , redaktör och chef för Spanish and Hispano-American Music Dictionary och Encyclopedia of Music i Venezuela. Om Heraclio Fernandez och hans förmåga som pianist stod att läsa i tidningen El Zancudo: "Han spelade piano med utsökt känsla och komponerade stycken av vardagsrum som älskare av bra musik höll som förebild för rytmer och former."

Det enda exemplaret av hans verk "Ny metod att lära sig ackompanjera pianot" finns i Nationalbiblioteket, och i det och andra tryckta material av hans författarskap ger råd och synpunkter på tolkning och karaktär om hur pianot spelades i slutet av artonhundratalet. Stycken som "Misa a dos voces", valserna "Hjärtats eko", "Variationerna på araguato", "Gott nytt år", "Till general Francisco Alcántara" och danserna "La juguetona", "Violetas sensivas". ", "Glöm mig inte" och "Recuerdos del teatro Naar" är en del av den rikaste venezuelanska musiksamlingen, som numera reser världen runt, i synnerhet i tonerna av "El diablo suelto" av Heraclio Fernández.